Åsikter

Vi bor i ett väldigt bra land, vi har åsiktsfrihet, alla får uttrycka det de tänker utan att bli straffade. Det är väldigt bra. Trots det så undrar jag om det inte vore bra med litet mer eftertanke ibland innan man offentliggör sina åsikter.

Jag lyssnar mycket på radion, bl.a P1:s ”Ring P1” och många gånger tycker jag genomtänkta åsikter i motsatta riktningar är intressanta att ta del av. Men jag blir minst sagt beklämd när jag hör hur vissa uttalar sig så kallt om den killen som sköts ihjäl av polisen i går morse i Vasastan i Stockholm. Ingen mer än de tre poliserna plus killen med Downs syndrom var på plats vad som framkommit, så ingen av oss vet vad som hände – mer än att den unge mannen sköts till döds.

Det jag ställer mig fundersam till, ja, t.o.m bestört inför är de människor som tycker det är helt OK att polisen sköt ihjäl honom. Ursäktar poliserna med att de var rädda, det var mörkt, de kände sig hotade osv. Ja, jag tror poliserna var både stressade och rädda, men inte ens i rädslan får man agera så impulsivt. Rädsla i jobbet är inte obefogad för poliser och inom en del andra yrken, men trots allt så tycker jag det låter väldigt märkligt.

Sådana som försvarar polisernas ageranden skyller bl.a på att det var mörkt. Är det verkligen mörkt i Stockholm vid 04-tiden på morgonen den 2 augusti? Personer med Downs syndrom har både ett karakteristiskt utseende, rörelsemönster och den här mannen hade inte ens ett språk – fanns det inte något i hans sätt att uppträda som gjorde att de fick någon tankeställare, tid att hejda sig och försöka få verbal kontakt med vederbörande? Jag vet inte, men tycker det låter märkligt att tre poliser alla skjuter honom.

Jag betonar än en gång att jag lika litet som några andra vet bakomliggande orsaker till att killen sköts ihjäl mer än det som framförts i media. Men är det som det låter blir jag mörkrädd. Det ska bli väldigt intressant att ta del av hur dessa poliser blir behandlade. Vi får förmodligen aldrig veta hela händelseförloppet, varför det blev så här fruktansvärt fel.

Ny vecka

Tiden går fort när man har kul, brukar man säga. Tiden går fort oavsett, tycker jag. Alla dagar är inte kul, även om de känns helt OK, så finns det en och annan dag som inte känns så himla bra, kanske till och med förfärlig. Ja, det är nog så livet ser ut för alla oss små människor.

Solen värmer oss, dag efter dag. Jag börjar fundera på när solresorna till Sverige ska dra igång? 🙂 I år verkar det vara betydligt solsäkrare i Sverige än i södra Europa – har det över huvud taget hänt tidigare? Är detta ett undantag från regeln, eller beror det på klimatförändring orsakade av människans leverne? Osunda leverne, borde jag kanske skrivit. Det är ingen i dagsläget som kan veta, men tanken är minst sagt oroande.

Under veckan som gick var jag på en endagstur till Stockholm. Alltid lika trevligt, blev inspirerad efter att ha läst ett inlägg hos Ditte. Varmt var det förstås att promenera även i stora staden men jag tog det lugnt under min vandring, I Gamla Sta´n gick det överhuvud taget inte att skynda på, det gällde att ”gilla läget” och röra sig i slowmotion och lyssna in alla språk som jag kunde fånga in i luften.

Tog mig upp på Mariaberget via Blecktornsgränd, svettigt var det men jag tog ett stopp vid restaurang Magnolia så jag fick litet mat i magen och för att inte bli alltför svettig i backen upp. Bedårande utsikt över sta´n, tog några kort med mobilen men mest njöt jag av utsikterna. Tänk  så mycket naturupplevelser vår huvudstad har att erbjuda, något man inte tänker på när man är mitt inne i smeten bland alla ljud, folkmyller och avgaser. Något annat som var sevärt var Medelhavsmuseet som jag gjorde ett kort besök på. Ska absolut återvända dit för ett längre besök en annan gång.

Fotbolls-VM har gått i mål utan Sverige, men de kom på en hedersam plats ändå. Jag är inte idrottsintresserad, men  litet intresserad är jag kanske, i alla fall så mycket att jag vet hur det går i matcherna. Frankrike knep guldet 🙂

Igår var det 6-årskalas för släkten för mitt äldsta barnbarn. Kom på att vi har suttit ute varje gång när han har haft sina födelsedagskalas. Igår drogs vi alla till skuggiga områden. Trevligt kalas, förstås, som alla andra barn så öppnades alla mjuka paket sist, största intresset gick till största hårda paketet 🙂

Var rädda om er i värmen – och glöm inte att underhålla kroppen med vätska, det är väldigt viktigt!

Stockholmsbesök

Att det blev ännu ett stockholmsbesök under april berodde egentligen på en sorglig händelse, en begravning jag gärna ville närvara vid. Funderade en del hur jag skulle göra, långt att åka, flera timmars resande för endast någon timmes akt. Kontaktade en vän och det passade bra att jag hälsade på henne. Det blev ett besök i Stockholm hela helgen när jag ändå var där 🙂

Fredagen ägnade vi åt Millesgården på Lidingö. Dit hade jag planer att ta mig under mina arbetsperioder, men fritiden räckte inte riktigt till för det då när jag arbetade i Stockholm. Det blev nu istället och det ångrar jag verkligen inte. Sommarväder fick vi på köpet och vilket vackert ställe! Fantastiskt vackert läge, fantastisk vacker utställning av sidenvävar. Mobilens kamera lyckas inte återge de vackra, klara färgerna, men vävarna var väldigt vackra! Sidentråden utvinns från silkesmaskens kokong, sedan har det blivit en gammal tradition borta i öster att göra vävar av silkestråden. Metoden utvecklades först i Kina för flera tusen år sedan. Det finns skickliga orientaliska vävare på plats i Millesgården som visar vävtekniken varje heltimme för de som är intresserade av att se hur det går till. Vi avstod från det och vandrade vidare ut i skulpturparken.

Genomgående för skulpturerna var att de gjorde olika former av solhälsningar om ni frågar mig. Men det är min personliga tolkning. Många var de, vissa skulpturer fascinerade mer än andra liksom den vackra utsikten ut över vattnet. Besöket där gav mig mer än jag kunde ana att det skulle göra, om jag känt lika mycket för museet om det varit blåsigt, råkallt, ja, det vet jag inte. Säkert gjorde det vackra vädret sitt till. Plus god mat och ett glas vin i solskenet.

Lördagen och söndagen räckte det med att vistas utomhus, promenera, se och uppleva Solna strand bl.a. Äta gott, umgås och ha trevligt med en väninna jag inte ser alltför ofta.  Jag hade litet tankar på att göra ett besök på Fotografiska, men avstod. De här första varma dagarna på året är så ljuvliga, det är gott nog! Behövs inte så många andra nöjen då… 🙂

Kom hem sent igår kväll och dagen idag har mest gått till att packa upp, fylla på kylskåpet och inte ha så stora projekt på gång! Under de få dagar jag varit på resande fot har naturen skiftat färg. Under resan hem såg jag att gräset blivit grönt, det var det inte när jag reste till Stockholm i torsdags! Grönt är det även i Jönköping och många fler vårblommor visar upp sin skönhet litet varstans i naturen. Det var en snabb förvandling! 🙂 Härliga tider vi har framför oss nu…

 

Givande konferensdag i storstaden

Igår startade jag resa mot Stockholm kl 04.45 och var åter hemma vid 22.20. En lång dag som blev en intensiv och bra dag. Stockholm mötte mig med strålande solskensväder och under min promenad till Moderna Museet där jag skulle delta i en konferens förundrades jag än en gång över hur vackert Stockholm är. Allra mest när vädret bjuder till.

Konferensen handlade om ”Otillåten påverkan”, med andra ord om hot och hat till framförallt journalister, politiker och konstnärer. Ett väldigt aktuellt ämne! När vi ändå befann oss på Moderna Museet som var medarrangörer så fick vi guidad rundvandring som var väldigt intressant. Stannade upp och fick ”tolkning” av vissa utställningsföremål som jag förmodligen inte stannat till vid om jag gått ensam. Väldigt intressant och givande! Men det kanske allra bästa och det jag mest kommer att minnas är en film som visades med olika människor som utsatts för hot och hur det påverkat dem. Om hot och hatkampanjer får fortsätta så är det givetvis ett stort hot mot vår demokrati! Bl.a berättades det att den nu så omtalade Horace Engdahl är utsatt för en hatkampanj, en grupp har bildats i Facebook där man ”hatar Engdahl”. Man kan tycka vad man vill om Horace Engdahls agerande under den senaste veckan, att han kritiseras för det är en sak, men därifrån till att driva hatkampanjer mot honom är inte OK.

Trots en lång dag igår så vaknade jag tidigt idag, steg upp vid 07-tiden och var konstigt nog pigg fram till 13-tiden. Då gav jag mig ut på en promenad och fann de första vitsipporna jag sett i år! Det var inte en enstaka, utan ganska många! Ingen kan förneka att våren har börjat smyga sig in hos oss på allvar. Ett ”tillstånd” jag älskar! 🙂

I eftermiddag blev det en väldigt skön tupplur! Inte alls dumt!

 

Reslysten

Idag har jag planerat våren, utan att det egentligen var min tanke.

Först anmälde jag intresse för en utbildningsdag i Stockholm i Brottsofferjourens regi. Redan fått svar att jag får åka en dag i april. Bingo!

När jag ändå var i farten, kollade jag mina  mail som jag ”prenumererar” på, sällan jag kollar dem så noga. Så började jag göra det, har inte haft en tanke på att resa till Polen i år. Men när jag fann en resa som inte påverkar min spanska-kurs, endast en femdagarsresa i maj månad till Krakow där en utflykt till Auschwitz ingår så beställde jag. 🙂 Auschwitz har jag tänkt det skulle vara intressant att besöka… men inte ansträngt mig för att finna någon resa dit. Ibland är det tillfälligheter som gör vad jag roar mig med.

Önskar er alla en GLAD PÅSK!

Mitt Stockholmsbesök

Jag ångrar att jag inte tog med min kamera, men trodde att mobilen skulle fixa ett bra foto på Joan Baez. Jag tog massor med foto på henne, men alla blev kass. Får leva på minnena för de är fina!

Alltid kul att komma till Stockholm, men betydligt roligare sommartid när vädret är behagligt för utomhuspromenader. Å andra sidan, lyssna på musik, äta och dricka gott, kolla in butiker från trottoaren går bra oavsett väder.

Joan Baez, jag tyckte hon började litet trevande, men konserten i sin helhet blev väldigt bra. Jag är imponerad av våra ”gamla” artister som orkar resa över tidszoner, uppträda flera kvällar i rad på olika platser. Kollade in och såg att hon är född 1941, ingen ungdom med andra ord.  Instrument, Baez själv tillsammans med hennes son och en annan musiker, ja, mer behövdes inte för att det skulle bjudas på en riktigt bra konsert. Som min väninna sa, när vi lämna konsertsalen – ”det kändes inte som en avskedskonsert!” Jag höll med henne i denna tanke.

Jag var inte enbart imponerad av själva underhållningen utan även av lokalen. Trots att det var lång kö till entrén så gick det relativt snabbt när vi väl kom in i Waterfront-huset. Flera köer till garderoben, gick snabbt att få kläderna inhängda. Garderobsavgiften skulle betalas via kort, inget annat godkändes. Jag som trodde jag varit klok som tagit ut kontanter, har någon gång råkat på motsatsen, endast kontanter som gällde. Å andra sidan är det länge sedan det hände, men sedan dess har jag alltid kontanter med mig vid sådana här tillfällen. De senaste gångerna jag gått på konserter, teater och liknande i Jönköping så ingår garderobsavgiften i biljettpriset – det tycker jag är det allra bästa! Tänk att Jönköping är föregångare i detta 🙂

Väl inne i konsertsalen så kändes det inte som om det var så himla mycket folk där! Funderade på hur de lyckats med ett sådant bygge!? Det finns alltid saker att fundera på om man så vill…

Hursomhelst, vi var jättenöjda när vi lämnade konserten, fick ut kläderna relativt snabbt sedan gick väninnan och jag ut och åt. Under de två-tre dagarna jag var i Stockholm känns det som jag ätit betydligt mer än jag gör hemma. Det var inte bara känslan… det blev så. Att gå ut på restaurang är också ett nöje, allra helst i trevligt sällskap. Vi satt så länge så servitören undrade om han fick ta våra tallrikar trots att vi inte gjort något tecken på att vi inte skulle äta mer… Jag misstänker det började närma sig stängningsdags då vi upptäckte att lokalen hade blivit ganska tom på folk, trots att det var svårt att få platser när vi kom! 🙂 Är man på festhumör så är man, kanske inte så konstigt att jag varit trött efter den här resan.

Kort summering: Toppendagar! Sådana här festtillfällen piggar upp ett pensionärshjärta 🙂

Till sist ett stort tack till bloggaren gunnardeckare som skrev att han och hans hustru köpt biljetter till föreställningen. Om jag inte hade läst om Baez Sverige-besök i hans blogg tror jag att jag hade missat att hon var på gång till Stockholm!

Snart är det dags…

Snart är det dags för Joan Baez att inleda sin avskedsturnering i Sverige. Jag är på plats sedan igår! Ja, inte i lokalen men i kungliga huvudstaden. Stockholm är inte precis inbjudande till att njuta av stadens ljuvlighet, men det var knappast väntat heller. Bussresan tog en timme längre tid än beräknat, men inte beroende på snökaos. Chauffören som skulle mött upp i Linköping kom inte, det sades han vara på väg från Stockholm och blivit försenad. Efter en timme kom han och körde oss ett par km där en tredje chaufför mötte upp och körde oss vidare. Bussen var  precis proppfull, inte en plats ledig. Det var ingen trevlig bussresa, får fundera inför nästa Stockholms-resa om billiga busspriser väger upp mot tågets litet högre priser men med bekvämare färdsätt.

Hur som helst, nu är jag på plats, har sovit gott, varit ute på sta´n och flanerat litet oplanerat. Mitt mål med 10.000 steg/dygn är redan uppnått så idag blir det med råge. Jag kollade förstås in vart vi, jag, Joan Baez och några till, ska ikväll, det var planerat, men för övrigt oplanerad vandring. Ska vänta tills värsta lunchruschen är över sedan ska jag gå och äta lunch på en restaurang som ”bloggisen” Ditte rekommenderat. Tack för tipset, Ditte! Jag förväntar mig att maten ska smaka bra! 🙂

På många av gatorna jag vandrade på under fm idag var det arbete med snöskottning från taken eller som på bilden ovan, få bort istappar som kan bli en livsfara vid töväder. Stockholm verkar sköta sig på den punkten!

Nu ser jag fram emot kvällens konsert.

Tankar om Utöya och Drottninggatan

Utöya-filmen är klar. Det sätter säkert igång många känslor hos väldigt många i Norge. Men nu är filmen klar och den kommer säkert bli omtalad. Mina tankar börjar syssla med hur många år dröjer det tills det finns en film om attentatet på Drottninggatan? En sådan film tror jag kommer, frågan är när. Rätt eller fel när en sådan traumatisk händelse filmatiseras så snart efteråt? Ja, jag vet inte vad jag tycker. Vet ju att många i Norge fortfarande har psykiska skador av dådet på Utöya och en del har även fysiska skador. Hur många som drabbades av fysiska skador vet jag inte, men de finns. Gör en film för alla dessa någon skillnad, egentligen?

I rättegången som nyss börjat i Stockholm är det ett hundratal målsägare, det är väldigt många som utsatts för trauman under några få sekunder. Säkert ännu fler som har skräckupplevelser från 7 april i fjol, som inte kunde ta sig hem, rädsla för någon ny attack osv. Anhöriga till de avlidna kommer att få leva med detta så oerhört onödiga lidande. En bilolycka eller annan olycka, ja, det är svårt i sig att bearbeta och gå vidare efter om det drabbat en själv eller någon närstående. Hur är det då att bearbeta efter en så meningslös och ondskefull händelse som ett planerat illdåd? Sorg är sorg, går inte att gradera – men illdåd är så oerhört ”onödiga” utförda av människor, i dessa båda fall, enstaka män, som vill skada sin omgivning bara för att….. Ja, det är svårt att förstå. Så svårt det måste vara för många att nu genomlida en utdragen rättegång…

Visst fanns det en tanke bakom. Minns inte riktigt hur förövaren i Norge motiverade, men det var av politisk karaktär. Stockholmsförövaren, vad jag förstår var det väl mer hans eget missnöje över sitt liv som utlöste det. I vart fall är den slutsats jag kommer fram till utifrån det jag hört och läst om hans motiv.

PS! Jag har medvetet valt att inte namnge förövarna. Den norske förövaren tror jag njuter av att en film producerats över hans attentat.

Återbesök

Så är jag hemma igen och fått liv i min gamla, trogna Samsung-dator! Men det blir något helt annat jag skriver om idag. Nämligen återbesök på Fotografiska på Södermalm i Stockholm. Det har blivit ett av mina favoritställen i Stockholm. Fantastiska utställningar de bjuder på.

Just nu, sedan ganska lång tid tillbaka, tycker jag att hästar är det vackraste djuren vi har. Nu finns det en utställning med foton på just hästar på Fotografiska, utställningen kallas ”Like a horse”.

Den hästtavla jag stannade till vid längst tid var kanske nedanstående. Den väckte en hel del tankar hos mig… :-)Bilderna blev inte speciellt bra, men jag var tvungen att inta konstiga vinklar ibland för att slippa blixtreflex i tavlorna. Ibland anpassade jag mig också så jag inte fick med eller störde andra besökare.

---

 

Som sagt, nu är jag hemma igen, har haft en kul vecka, hunnit med litet av varje. Träffat några vänner, ska träffa fler under veckan även om jag växlar om till tandläkarbesök idag. Inte lika angenämt, men sådant ska också skötas.

Ny dator inhandlad, håller på att få till den som jag vill. Tänk att det ska vara så mycket pyssel med nya produkter nu för tiden. Förr var det köpa, koppla upp oavsett om det var TV eller telefon. Idag börjar en massa anpassningar, program ska installeras osv. Inget kul jobb, men nödvändigt. Jag har kommit en bit på väg, det här är det första inlägget i bloggen jag skriver från min nya dator. Det verkar fungera det också! 🙂 Det vill säga, förmodligen kommer jag att bli litet mer aktiv i bloggen och även med bloggbesök…

Bilderna är inte speciellt bra, var tvungen att anpassa mig så jag inte fick blixtreflex i tavlorna, ibland efter andra besökare.

 

Upprepning

Tänk att jag alltid ska börja längta hem ungefär en vecka innan det är dags att resa hem. Oavsett om jag är på uppdrag fyra, fem, sex, sju eller åtta veckor.

Snart kan jag sova en stund, sedan rullar veckan på och jag är snart hemma igen, om allt går enligt planerna!