Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Utflyktsmål’

Norrköping

Norrköping är en stad jag endast åkt in i med buss mellan Stockholm – Jönköping. Ingen stad som gett mig någon större entusiasm.

I helgen har jag varit i Norrköping och fann en helt fantastiskt vacker stad! I och för sig gjorde säkert vädret sitt till. Men helt klart är Norrköping en vacker stad. Vi bodde precis intill Motala Ström, så jag vandrade utmed vattnet flera gånger. Ljuvligt, både jag och mina kompisar var förundrade över de många ”vattenfallen”. Östergötland är ju platt! Vattenfall brukar fordra berg eller i vart fall högre nivåer. Läser nu på Wikipedia att höjdskillnaden mellan Glan som vattnet kommer ifrån och Bråviken är 22 meter! Ok, Östergötland är inte helt platt då, den kunskapen fick jag med mig hem efter helgen. 😉 Nåja, vattenfall är kanske att ta i, men vad kallas det? Vattenkraft?

Vi hade en jättetrevlig helg, trots att vi endast var fem som deltog. Men det var som Kerstin sa att fem är ett bra antal, vi får plats i en bil och vi får plats runt ett matbord och alla kan prata med alla. Det här gänget har träffats många gånger, i början på 2000-talet hade vi lekar, cyklade Visingsö runt en gång, ja, hittat på en hel del tillsammans. Nu börjar gänget åldras och alla har inte lätt för att gå. Vi har blivit ett gourmetgäng. Vi har ätit väldigt gott hela helgen, betydligt mer än jag är van att stoppa i mig, men gott var det. 🙂

Vi gjorde ett besök på Arbetets museum, jag var inte påläst, det var inte riktigt det jag tänkt mig. Av det vi såg tyckte jag EWK:s karikatyrer och tolkningar av politiker var mest intressanta 🙂

Igår när jag körde hem stannade jag vid en restaurang och åt en fantastiskt god morotsbiff. Jag har gjort morotsbiffar tidigare, men de gick inte att jämföra på samma dag med den jag serverades igår. När jag satt och åt funderade jag litet på att fråga efter receptet, långt ifrån säkert de hade delat med sig, men man kan alltid testa. Det som hindrade mig var att det var mitt på dagen, restaurangen var full med folk och personalen hade det körigt. Idag testade jag ett för mig nytt recept på morotsbiff, det blev också fantastiskt gott. Min uppläggning blev inte riktigt lika snygg som restaurangens, men absolut ett recept jag blev nöjd med. Den inspirationen fick jag också med mig hem från Norrköpings-helgen!

En riktigt trevlig helg blev de

 

Åsle Tå

Långt mellan inläggen nu, litet sommarstiltje, men jag vill ändå skriva något inlägg då och då. Sommaren kan tas tillvara på många sätt. 🙂 Jag har hunnit med en hel del sedan förra inlägget så jag väljer att berätta om ett besök jag bjöds in till av Brottsofferjouren, en liten ”sommargemenskap” med de andra inom gruppen. Mycket trevligt. Vi gjorde en utflykt till Tidaholm och Falköpingstrakten.

Har du besökt eller läst om Åsle Tå vet du vad jag ”snackar om”. Åsle tå ligger strax utanför Falköping, en gammal bygd, det finns en minnessten rest vid Åsle kyrka från ”Slaget vid Åsle” den 24 februari 1389!  Ifall du inte vet vad begreppet Tå står för ska jag försöka förklara…

Förr fanns det många ”tåar” i Sverige, idag är det inget begrepp som är så välkänt. På 1700-talet kallades betesmark för tå, där djuren vistades men även människor som inte ägde någon mark fick bygga hus där, deras hus stod på allmänningens mark.. Under 1800-talet hade Åsle Tå flest invånare, ca 85 personer bodde där som mest. Det sägs att det är den äldst bevarade tån (backstuguby) där husen inte är ditforslade utan står på den plats där folk levde. Det sista husets ägare dog under sent 1950-tal om jag minns rätt av det guiden berättade. Hembygdsföreningen köpte in husen efter hand som de blev tomma. Guiden betonade också att ”gatan” var förstås inte så fint grusbelagd då på den tiden, djuren gick ju här, förmodligen ganska slirigt en regnig dag bland komockor o.dyl. Husen är öppna så man kan titta in och utanför varje hus så finns det en skylt med berättelse om någon/några som bott i huset.

Dessa människor överlevde genom att vara dagsverkare hos gårdarna i närheten. När det inte fanns arbete till dem så hade gårdarna i alla fall ett socialt ansvar för dem. Hur? Ja, att se till att de överlevde. Hur detta ansvar utövades eller efterlevdes har jag dock ingen kunskap om…

Guiden berättade att den förste i Tån som byggde ett utedass blev ansedd som högfärdig och förtalades, grannarna tyckte att han var väl inte finare än att han kunde gå till den närliggande ån och göra sina behov som alla andra!  🙂 På tal om guiden så hade hon minnen av ett par människor som bodde där, värdefulla minnen för henne, minnen från en svunnen tid.

I området finns även ett jordbruksmuseum som jag varit inne i tidigare, men den här gången så var det för varmt, vi iddes inte gå så långt – trots att det inte var så långt dit. Kaffekoppen lockade mer…

 

Vilken pingsthelg!

Vilket väder vi har haft den här pingsthelgen! Strålande sol, varmt, behagligt både i solen och i skuggan. Naturen är underbart vacker, fler och fler växter blommar – det kan knappast bli bättre, eller hur!?

Idag åkte jag iväg några mil för att vara med på en s.k kulturvandring vid Torsa stenar, knappt en mil söder om Nässjö mot Bodafors närmare bestämt för den intresserade. 🙂 Nåja, vandring det var förstås att ta i! Vi stod still i gassande solsken medan guiden berättade om treudden och domarringar som fanns på plats. Tiden som föremål är funna vid utgrävningar beräknas vara drygt 1.500 år gamla. En kruka de funnit i marken dateras till ca 400 e.Kr. Det är mäktigt! I informationen berättas det även om dösar… inte såg jag någon dös, men det fanns kanske 🙂 Minns inte vad guiden, arkeologen Mikael Nordström, sa om det.

Hur som helst, väldigt intressant att lyssna på duktig guide, roligt att så många mött upp. Bilden tog jag cirka 20 minuter innan start, så det är inte så många om är komna, dessutom försöker jag fotografera så inte så många personer kommer med. Intressant, tyckte jag det var, att han berättade att från cirka 500 e.Kr fram till 1500 e.Kr verkar den här trakten varit obebodd, liksom flera andra ställen med historiska ”märken” i trakten. Varför? Ja, ingen som riktigt vet, kanske var det någon form av pest som dragit fram. Men som sagt, inget säkerställt.

Solen gassade som sagt, jag flyttade på mig emellanåt så solen sken på mig från litet olika vinklar, jag är ganska ömtålig vad gäller solande. 1,5 timme var det sagt att guidningen skulle ta, efter cirka 1 timme fick vi ställa frågor. Då hade jag börjat snegla på att ta mig in i skuggan, guiden hade mikrofon så han hördes bra. Det var allt fler som drogs till skuggan. Men jag behövde aldrig dra mig dit, jag började gå runt på gravfältet och kolla in de olika gravsättningarna.

Efter det letade jag mig hemåt på småvägar, inte blev det närmaste vägen, men vackert var det. Naturen är så njutbar, skir grönska och mycket som blommar, allt från planterade växter som till vilda lyser med sina vackra färger. Det blev en väldigt fin dag, ja hela pingsthelgen har varit finfin.

Jag hoppas att även din pingsthelg varit fin!

Kyrkobesök

Jag vet inte när jag var i kyrkan i Sverige senast, längesedan är det i vart fall. Ikväll var jag och en Gunilla från Stockholm i St Peter & Paul´s church och avnjöt stråkmusik med ”Orchestra of Saint Maurice”. Det är dem ni ser på bilden ovan, plus ett par andra musiker som endast var inne vid ett par tillfällen. De var alla väldigt duktiga och framförde musikstycken av Grieg, Vivaldi, Mozart för att nämna några. Idel kända namn. Väldigt, väldigt duktiga var de, kul att ha fått uppleva. Kyrkolokalen var mycket välbesökt, vi hade gjort förköp av biljetter men det såldes även utanför kyrkan såg vi.

Snacka om utsmyckad kyrka! Mycket figurer, guld och jag kan inte ens nämna allt.

Tidigare på dagen gick vi en tre timmars lång guidad tur i de centrala delarna av Krakow, bl.a besökte vi Wawel, en borg med ett stort slott, det ligger högt upp på en kulle. Alla regenter under många, många år har begravts där, fram till 1733. Det berättades att det var centrum i det riktigt gamla Krakow, jag tror det nämndes 1100-talet, Krakow var då inte stort, en parkväg i en stor cirkel runt borgen som vi lätt promenerade på en timme, trots massa stopp för att titta på byggnaderna. Man förvånas, å andra sidan, de svenska städerna var inte stora heller vid den tiden, ja det fanns inte många städer i Sverige då. Jag  antar, utan att veta, att Stockholm hade fått stadsprivilegier vid den tiden.

Efter rundvandring där drogs vi till de judiska kvarteren och senare när vi lämnat de judiska kvarteren tog vi oss till ”Lilla Torget” som jag tyckte var enormt stort. Men när vi väl kom till det som kallades ”Stora Torget” såg jag förstås skillnad… Torgen är riktiga mötesplatser, en hel del handel, hästdroskor för turister, och så ett otal matställen för hungriga människor. Jag och en till från ressällskapet drog oss till en litet lugnare gata där vi fann ett matställe där det var ganska lugnt och tyst. Vi sökte tystnaden… 🙂 Anklår med potatismos och en del goda grönsaker, lingon och något annan konstig geggamoja som jag inte gillade smaken på. Frånsett det där lilla plutten jag inte gillade smakade allt jättegott!

Dagen idag blev väldigt bra, det hade utlovats regn, något regn såg jag inte till, däremot åskade det ordentligt en kort stund under eftermiddagen.

 

Stockholmsbesök

Att det blev ännu ett stockholmsbesök under april berodde egentligen på en sorglig händelse, en begravning jag gärna ville närvara vid. Funderade en del hur jag skulle göra, långt att åka, flera timmars resande för endast någon timmes akt. Kontaktade en vän och det passade bra att jag hälsade på henne. Det blev ett besök i Stockholm hela helgen när jag ändå var där 🙂

Fredagen ägnade vi åt Millesgården på Lidingö. Dit hade jag planer att ta mig under mina arbetsperioder, men fritiden räckte inte riktigt till för det då när jag arbetade i Stockholm. Det blev nu istället och det ångrar jag verkligen inte. Sommarväder fick vi på köpet och vilket vackert ställe! Fantastiskt vackert läge, fantastisk vacker utställning av sidenvävar. Mobilens kamera lyckas inte återge de vackra, klara färgerna, men vävarna var väldigt vackra! Sidentråden utvinns från silkesmaskens kokong, sedan har det blivit en gammal tradition borta i öster att göra vävar av silkestråden. Metoden utvecklades först i Kina för flera tusen år sedan. Det finns skickliga orientaliska vävare på plats i Millesgården som visar vävtekniken varje heltimme för de som är intresserade av att se hur det går till. Vi avstod från det och vandrade vidare ut i skulpturparken.

Genomgående för skulpturerna var att de gjorde olika former av solhälsningar om ni frågar mig. Men det är min personliga tolkning. Många var de, vissa skulpturer fascinerade mer än andra liksom den vackra utsikten ut över vattnet. Besöket där gav mig mer än jag kunde ana att det skulle göra, om jag känt lika mycket för museet om det varit blåsigt, råkallt, ja, det vet jag inte. Säkert gjorde det vackra vädret sitt till. Plus god mat och ett glas vin i solskenet.

Lördagen och söndagen räckte det med att vistas utomhus, promenera, se och uppleva Solna strand bl.a. Äta gott, umgås och ha trevligt med en väninna jag inte ser alltför ofta.  Jag hade litet tankar på att göra ett besök på Fotografiska, men avstod. De här första varma dagarna på året är så ljuvliga, det är gott nog! Behövs inte så många andra nöjen då… 🙂

Kom hem sent igår kväll och dagen idag har mest gått till att packa upp, fylla på kylskåpet och inte ha så stora projekt på gång! Under de få dagar jag varit på resande fot har naturen skiftat färg. Under resan hem såg jag att gräset blivit grönt, det var det inte när jag reste till Stockholm i torsdags! Grönt är det även i Jönköping och många fler vårblommor visar upp sin skönhet litet varstans i naturen. Det var en snabb förvandling! 🙂 Härliga tider vi har framför oss nu…

 

Hornborgasjön 2018

Igår hade vi ett underbart vårväder i mina trakter, kanske i hela Sverige?

Jag och en väninna gjorde en utflykt till Hornborgasjön för att titta på tranor. Upptäckte att där fanns väldigt många svanar också, för visst är det svanar, alla de vita fåglarna? Oavsett fågelart så är det en mäktig känsla att stå där, bland alla andra människor, och bara titta och lyssna till fåglar i sådant stort antal.

Tranorna räknas varje dag under den här perioden de mellanlandar vid Hornborgasjön för att sedan fortsätta sin resa norrut. Igår var det ”störning” i räkningen men drygt 15.000 tranor tror jag säkert var på plats, med tanke på de närmast föregående räkningar. Lågt räknat.

Jag hade behövt ha stativ med mig för att få riktigt tydliga bilder.

Solen sken, mat fick de här, jag tyckte att tranorna borde fått lust att dansa! Men inte en enda trana bjöd upp till dans. Har aldrig lyckats att få se någon storslagen trandans, men antydan till dans har jag sett flera gånger. De gångerna trodde jag att vädret inte var tillräckligt vackert, för ofta är det kallt, småruggigt, litet regn i luften. Kanske vill de ha dåligt väder för att dansa? inte vet jag. Oavsett dans eller ej, så är det mäktigt att uppleva så många fåglar på plats.

Vid ett tillfälle måste det ha varit något som oroat tranorna, för de flög upp i stora flockar. Vi spånade om de hade kommit överens om att nu drar vi norrut. Men de kom tillbaka efter en kort stund. Det kanske var ett ”träningspass” tänker en ovetande människofigur. 🙂

När vi hade sett oss mätta på tranorna så reste vi hemåt igen med ett par stopp. Ett för att handla i ”Falbygdens Ost”, där vi köpte knäckebröd och ost. I den butiken finns så mycket läckerheter så väninnan och jag konstaterade att det var tur att vi inte tog någon korg. Vi hade bara våra händer att hålla varorna i. Med korg hade vi nog plockat på oss mer än vi gjorde nu…

Därefter gjorde vi ett stopp för att få litet mat i magen. Det smakade bra. En trevlig vårutflykt blev det!

 

 

Det gäller att välja sina vänner

För ganska många år sedan, sisådär cirka 10-15 år sedan tror jag, lärde jag känna en kvinna genom andra vänner. Vi träffades några gånger på tu man hand, sedan bröts kontakten…

Idag åkte jag bussen in till centrum, en kvinna tryckte in sig och sin resväska på sätet mittemot. Ja, väskan hamnade där jag hade haft mina fötter och ben… Resväskdamen gjorde ingen antydan att ge plats för mina ben. Ja sa jag,  jag får väl ha mina ben i mittgången. Tack, det var snällt, fick jag till svar! 🙂

I samma stund kollade jag in kvinnan, jo, jag tror det var ovanstående kvinna… helt säker är jag inte, men nästan…

Att vår vänskap inte blev så långvarig berodde på att jag tröttnade på att alltid vara fixaren. Hitta på vad vi skulle göra… alltid jag… Sista gången vi umgicks och jag fick nog var när vi gjorde en utflykt. Utflyktsmålet föreslog jag, hon tyckte det lät intressant men hon ville inte köra med sin bil. Jag fick köra. OK, jag har alltid gillat att köra bil så det var inga problem.  Det här var innan jag hade GPS,  jag hittade inte, hon gjorde inte antydan till att försöka ”hjälpa till” för att kolla kartboken eller fundera över hur vi skulle köra… Jag stannade för jag såg en man ute i trädgården, tyckte hon kunde gå ut och fråga… icke! Hon hade litet fobi för att snacka med främmande eller något liknande, minns inte riktigt hennes ursäkt. OK, jag gick ut o frågade… vi kom så småningom fram till vårt mål. Vi gick ur bilen för att kolla in det här gravfältet, jag tycker sådana platser är spännande. Efter att ha kollat in en eller ett par gravar återvände hon till bilen. Det var för JOBBIGT att gå! Herregud! Hon hade ju varit med på att åka dit när jag föreslog det. Jag vandrade runt ensam. Kanske vandrade jag litet extra länge, minns inte, men inte otänkbart. Åkte hem och jag kände mig mer och mer irriterad på denna dam som skulle ha allt serverat, inte göra det minsta för att bidra med något. Släppte av henne…. Tror inte vi hade kontakt efter den resan!

Hade jag hajat att det var hon som ville trycka in sin resväska, hade jag baske mig inte berett plats för henne o väskan lika välvilligt. Hon hade fått ha sina egna knän ute i mittgången istället… Hon hade inte minsta problem med att gå varken förr eller idag!

Att umgås med bekväma personer som vill ha allt serverat, det är inget för mig… 🙂 Att kunna ge och ta är viktigt i alla relationer, annars får det vara, för min del! Men det här minnet och händelsen idag har roat mig, småskrattar för mig själv. Det behövs inte så mycket för att roa mig ibland! 🙂

Etikettmoln