Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Vård’

Snabba förlossningar

blom

Jag har under flera dagar hört på radio, TV och läst i tidningar om folk som förfasar sig över stängningen av KK i Sollefteå. Som bekant föddes ett barn i en bil när föräldrarna var på väg till BB för någon vecka sedan.

Vad jag vet så slutar snabba förlossningar alltid bra. Under årens lopp har vi emellanåt läst om barn som fötts på väg till BB, jag minns inte att någon av dem har slutat med att barnet dött. Största risken är nog att barnen har navelsträngen runt halsen eller att kvinnan förblöder.

Det går aldrig att komma ifrån  att vissa barn föds innan mamman kommer fram till KK. Jag själv är född i bilen utanför BB, trots att mina föräldrar endast hade två mil till BB. Mitt första barn föddes på toaletten i mitt hem i väntan på ambulans. Det var inte ambulansen som dröjde, det var en snabbförlossning och jag hade åtta mil till KK.

Nu var det pengar som gjorde att BB stängdes i Sollefteå, jag vet inte hur många förlossningar de hade per år. Men om en klinik, oavsett inriktning, får för få ”fall” så går det inte upprätthålla kompetensen i personalgruppen. Då menar jag inte kompetensen för de enkla, snabba förlossningarna, utan för de födslar som det blir problematiskt eller livshotande för barn eller för mamman.

Jag förminskar inte problemen eller upplevelsen för de kvinnor som föder snabbt och tycker det är hemskt och otryggt. Men som sagt, snabba förlossningar brukar vara oproblematiska är den information jag fått. Men till alla som gör en stor affär av det här vill jag ställa en fråga: Hur tätt tycker ni att BB-kliniker ska finnas i vårt land? Är närheten viktigare än kompetensen vid akuta och problematiska tillstånd? Är vi ovanligt mycket trygghetsnarkomaner i vårt land?

Stockholm

drammentingshus

Nu rustar jag inför en period i Stockholm. Har idag suttit och ombokat tandhygienistbesök till längre fram. Gick även in och skulle omboka mammografiundersökning, men inte gick det omboka, det blev endast avbokning. Har sedan försökt att ringa dem vid två tillfällen idag för ny tid. Suttit i kö, länge, båda gångerna innan jag gav upp. Får inte veta alls hur lång kö det handlar om. Frågan är om det är kö, eller om ingen betar av samtalen.

Dåligt av Jönköpings Läns Landsting! Får göra nya försök nästa vecka, för snart kommer barnbarnen och stannar något dygn. Då slösar jag inte bort tiden med att sitta i telefonkö…

Hänger tänderna utanför kroppen?

voldahöst

Tänk att politikerna år 2015 inte inser att tänderna tillhör kroppen och påverkar hälsan i allra högsta grad!

Under fm idag var jag hos tandläkaren och fick en tand utdragen. Högst 15 min tog mitt besök, förmodligen var jag i behandlingsrumet 7-9 min. På kvittot  stämplades att jag betalade kl 11.09, hade tid kl 11.00, men fick komma in två-tre minuter tidigare. Fick dock vänta ett par, kanske tre-fyra minuter innan jag fick betala. Det besöket kostade 925:-! Det blir en hög timpenning! 😉

Nödvändigt ont är tandläkarbesöken förstås, men jag förstår att folk med knaper ekonomi prioriterar bort dessa besök. Att de struntar i tandläkaren fram tills akuta besvär uppstår.

Fram för subventionerade besök inom tandvården!

Ögondroppar

ögondroppar

Det är bara att konstatera att det är betydligt lättare att ge någon annan ögondroppar än sig själv. Nu på fjärde dagen efter operationen har jag dock tränat upp mig och får oftast droppen dit den ska – alltså till vänstra ögat!

Än så länge har jag tre olika ögondroppar till ögat, antalet trappas ned redan nästa vecka. Någon ska droppas tre ggr per dag, den andra ska ges morgon och kväll, den tredje endast en gång per dygn. Operationsdagens kväll började träningen. Då hamnade en droppe i ögat, den andra på kinden och den tredje på fingret som håller ögat öppet.

Träning ger färdighet!

Ögonoperation

rossa

Idag har jag opererat ena ögat för att få bort grå starr. En enkel operation.

Jag har fått information tidigare, fått fundera, behövde egentligen inte fundera, klart jag vill se bättre, kände inte speciell oro inför operationen. Har funderat litet hur jag skulle känna mig så här några timmar efter operationens genomförande. Trodde inte att jag skulle känna det så här. Irriterad, bedrövad, känns inte alls bra. Jag ser ju inte. Skaver hela tiden i vänstra ögat. Blundar jag med det icke opererade ögat så ser jag bara vitt, plus konturer på större saker, möbler, hus osv oavsett om jag har mina glasögon på eller ej! Ögat rinner hela tiden, undrar hur länge jag ska se världen på det här dimmiga sättet?

Tack och lov att de endast opererar ett öga i taget, i annat fall skulle jag nog haft det som kallas för ledsyn om båda ögonen reagerat likadant. Läkaren som opererade sa att hon såg att hornhinnan svullnade, att det är en effekt vissa drabbas av och att det då blir så här. Att man i så fall kan ha problem i flera månader. Samtidigt så sas det att man i regel kan arbeta redan dagen efter operationen. Ja, det ska jag förstås inte göra… men det ska bli väldigt spännande att se hur jag känner mig i morgon. Jag hoppas det känns bättre dag för dag.

Idag blir en dag jag tycker synd om mig själv, har sovit middag i brist på att kunna göra något vettigt – och det var ju inte så dumt!

Mot Sverige

trondheim3

I morgon styr jag kosan mot Sverige och det ska bli underbart skönt. Jag har kanske aldrig längtat hem som jag gjort senaste veckan. Aldrig mer arbeta så här sommartid, i varje fall inte natt. Nätterna går bra att sova – i alla fall innan skostarten för studenterna skedde, därefter har de varit ett störande element, minst sagt. De har firat i över en vecka mer eller mindre högljutt. Med tanke på det vackra vädret breder de ut sig i parkerna. Jag bor alldeles intill både högskoleparken och en annan park jag inte vet namnet på. Där har de suttit. Liv och rörelse och mycket glädje vilket jag unnar dem. Men…. jag unnar dem inte skrikandet och gapandet under nattimmarna. Folk sover med fönstren öppna och ibland har det varit olidligt. Dessutom ser parkerna inte trevliga ut när jag traskar hem efter nattjobb. Massa skräp med vid soptunna, alltså både i och bredvid, men även kastat runt om i grönområde och gångstigar, trottoarer. Det är inte anständigt vuxna ungdomar! Städning sker varje dag, vardag som helgdag, men ändå ser det likadant ut dagen efter!

Ja, när jag haft lediga nätter har jag sovit gott när det varit tyst. Legat med öppen balkongdörr, svalt och behagligt. När jag arbetat nätterna så har jag sluppit ifrån oljudet från studenterna… men haft fruktansvärt varmt i rummet från cirka 12-tiden. Då kan jag inte sova…. inte bra i alla fall. Med andra ord längtar jag hem till egen säng…. Då ska det sovas, banne mig… 😉

Förutom det jag skrivit ovan, gillar jag verkligen Trondheim. En vacker by och här finns mycket mer att upptäcka för mig om jag återvänder… Trevliga människor också jag råkat i kontakt med… Just nu känns det inte så lockande att återvända, men vem vet när jag vilat upp mig. Det finns ju andra årstider än högsommar!

Minst sagt ett gnällmail… men tröttheten lockar fram gnäll-mia… 😉 Bättre tider utlovas, redan om en vecka… Nämligen ledighet med möte med barn, barnbarn och andra släktingar och vänner.  Avkoppling, samvaro och säkert litet nöje också… Nu ska jag strax iväg till sista nattpasset för den här omgången och jag hör att studenterna kör igång igen. Om en månad eller två tror jag de är tystare, våndas över allt de ska lära sig, tentor och allt vad skolarbetet för med sig…;-)

Ambulans i glesbygd kontra tätort

stugor

Jag hör via nyheterna på TV:n ikväll om hur människor som bor i glesbygd missgynnas av samhällsservice.

Det aktuella nu är att det uppmärksammas att människor som bor i orter där det inte finns någon ambulans får vänta betydligt längre på ambulans än i orter där ambulans finns placerad. Ja, är det inte en självklarhet? tänker jag. Stora delar av norra Sverige är glesbygd och inte kan ambulanser finnas nära varenda en av invånarna. Det handlar ju inte bara om ambulanser, det måste ju till personal också.

Även om närhet till ambulansens placering är viktig så är det ingen garanti att få snabb transport. Det vet jag av egen erfarenhet. När min ena son var 1o år blev han påkörd av en bil högst 2-3 minuter från den plats ambulans har sin placering. Den var dock ute på uppdrag, åtta mil från den plats olyckan med min son skedde.

Jag förstår problematiken med att bo i glesbygd. Men finns det någon lösning på det? Ska vi ha samma service oavsett var vi bor? Hur ska det lösas, kompetent personal vill de ”bara” finnas tillgängliga för att kanske åka på en utryckning någon gång per månad eller ännu mer sällan? Var går gränsen i så fall, sjukhus finns där många människor bor osv.

Jag ställer mig bakom att man ska satsa på landsbygden, att hela Sverige ska ”leva” o.s.v. Trots det förstår jag mig inte riktigt på budskapet bakom sådana här ”självklara nyheter”. Gör du?

Så fick jag en kommentar från Paula till ett annat inlägg jag gjort. Hon skrev att hon har sex mil till bad under den tid på året man inte gärna simmar utomhus. Hua, tänkte jag, vad hemskt, så skulle jag inte vilja bo! Å andra sidan finns det säkert andra kvaliteter där Paula bor. Dessutom gör vi egna val som vuxna var vi vill bo…

Här i Jönköpings län tycker en del att 20 minuters väntetid är förfärligt hörde jag på TV;ns lokala nyheter. Ja, det kan jag också tycka om det handlar om minuter. Undrar hur länge folk i de mest glesbebyggda områdena i vårt land kan få vänta?

58/100 blogg100mini

Etikettmoln