Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Vård’

Kroppsspråk och samspel

knopp

Vi är många som är medvetna om att kroppsspråket säger mycket om oss själva och andra. Jag tycker att jag är ganska bra på att avläsa hur människor mår, kroppshållning, hur någon rör sig, talar och dessutom avslöjar ögonen en hel del.

I Norge däremot har jag mer än en gång funderat över norska folkets kroppsspråk. Är de verkligen så mjuka, behagliga, trevliga, omtänksamma och glada som de verkar. På arbetsplatser försöker jag iaktta hur de talar med varandra, hur de vänder kropparna till varandra i samtal… Men jag har inte många gånger kunnat iaktta att två personer inte tycker om varandra. Alltså, gillar de verkligen varandra så mycket som det ser ut för mitt öga?! Så kan det förstås inte vara…. alla inom vården kan inte gilla varandra!? Dessutom ska man kunna samarbeta… men man brukar se i kroppsspråket att de just samarbetar, inte bjuder till för övrigt.

I natt arbetade jag tillsammans med en norska jag träffat tidigare när jag var här. Varje gång har vi lika intressanta diskussioner.  I natt talade vi om likheter och olikheter mellan Sverige och Norge och jag tog upp det här med kroppsspråket. Berättade vad jag funderat över på arbetsplats efter arbetsplats i Norge. Att jag har mycket lättare att tolka in kroppsspråket i Sverige. Jag har även snackat med andra svenskar som arbetar som jag, flera skrattar igenkännande… och menar att det kanske döljer sig mycket ilska där under den tillmötesgående ytan… 😉 Min arbetskamrats svar blev: O nej, inte gillar alla varandra på arbetsplatserna, vi kanske är bättre på att uppvisa en trevlig fasad mot varandra, fått det genom uppfostran. Men det händer varje dag att när folk går hem är det alltid någon som gruffar om vad någon annan sagt eller gjort.

Precis som jag misstänkt… funderar på om norska folket är än mer konflikträdda än svenskarna. På en annan arbetsplats vet jag att en norsk arbetskamrat påstod det. Hon upplevde att vi svenskar är rakare, går i diskussion om saker och ting, inte håller med bara för att vara trevliga. Ja, det var hennes upplevelse.

Tove som brukar läsa min blogg är kanske proffs på denna fråga, norska som bor i Sverige sedan många år… Har ni andra erfarenheter av norska folket eller tänker ni på sådant här när ni vistas längre tid tillsammans med människor med annan nationalitet?

28/100 blogg100mini

Greklandsresan

kristiansund5

Jag ligger på soffan i da´håhåjaja och slöar efter fyra nätters arbete. Dagen jag vakar av blir inte så mycket gjort för mig.

Jag hade tänkt leta upp senaste Babben-programmet på svtplay men fick syn på en bild av ett helt annat program som fångade mitt intresse. En dokumentär om äldre människor i Väservik som reste till Grekland på en semesterresa. Det var människor som har behov av kommunala insatser för att klara sitt dagliga liv. Ett helt underbart program, kanske vi som arbetar inom äldreomsorgen uppskattar det litet extra, men nog tror jag att väldigt många människor tycker programmet var fantastiskt fint.

Ömsom blev jag varm om hjärtat, ömsom skrattade jag så tårarna rann över pensionärernas lycka och glädjerop! Så blev jag också imponerad över personalens engagemang. Härligt att se!

Har ni inte sett programmet redan rekommenderar jag det gärna. Programmet heter Greklandsresan. Ett mycket sevärt program, det omöjliga blev möjligt för flera av pensionärerna.

20/100 blogg100mini

Huvudbonad på jobbet?

litet hus

Igår kom det rapporter om att en del kommuner lovar de äldre att slippa vårdare i slöja inom hemtjänsten. Ett kontroversiellt beslut.

Jag har varit chef för hemtjänstgrupper under flera år och fick då önskemål från några äldre kvinnor att slippa män som vårdare! Som alla vet så är vården väldigt kvinnodominerad, jag fick aldrig samtal från män med liknande önskemål, att slippa vårdas av kvinnor!

Var hamnar vi om vi går sådana här önskemål till mötes? Kommer kvinnor med huvudbonad att väljas bort av arbetsgivarna? Eller män? Eller tatuerade? Eller vad det nu kan handla om.

Inom hemtjänsten utförs en del intima tjänster, som hjälp vid duschning. För övrigt så kan det handla om hjälp med att stiga upp, morgonhygien, klä sig, matleveranser, städning m.m. Ja, det mesta som en gammal sjuk person kan behöva hjälp med. Ska inte de äldre få välja vilka de vill ha i sitt hem?

Det vore intressant att lyssna in vad ni som läser detta tycker. Ska människor med hemtjänst få välja bort kvinnor med huvudbonad endast för deras klädsel?

6/100 blogg100mini

 

 

Livsval

Ibland hamnar man i situationer man inte mår bra av. Man vill bara komma loss, men vet inte riktigt hur man ska gøra eller vart man ska gå. Førmodligen drabbar det alla oss mænniskor några gånger under våra liv.

Før fyra år sedan hade jag arbetat på samma arbetsplats i drygt sju år, kørt fast, hade fått en ny chef dær vi nog båda kænde att det inte stæmde mellan oss. Vi kunde inte SAMTALA! Att ha en chef som kænns som ”ett elænde” att samtala med, vad du æn sæger så duger det inte, bæst att hålla kæften, ja, det duger førstås inte heller… Det ær minst sagt destruktivt før sjælvkænsla och sjælvførtroende! Nær jag hamnar i sådana lægen har jag alltid haft førmågan att gå vidare. Før fyra år sedan var jag 61 år och hade nog tænkt stanna kvar dær tills jag gick i pension. Ju længre tiden led, ju mer førstod jag att det inte skulle vara hållbart. Med all sækerhet hade jag blivit sjuk om jag inte tagit mig dærifrån!

Efter moget øvervægande så brøt jag upp från en administravi tjænst och återgick till sjukskøterskeyrket som jag inte arbetat inom på 10 år. Inte i Sverige, alldeles før dålig løn, tyckte jag… dessutom vældigt slitsamt. Jag visste ju att många sjukskøterskor søkte sig till Norge och jag tænkte jag ska prova, trivs jag inte får jag førsøka hitta på något annat.

På den vægen ær det… jag pendlar fortfarande mellan att arbeta som syrra i Norge och att vara helledig på hemmaplan. Klarar mig gott ekonomiskt, ær en betydligt gladare person æn før fyra år sedan då jag fortfarande velade infør vilken væg jag skulle gå.

Det hær inlægget blev till efter att ha læst ett inlægg hos ”I skuggan av Arvid och Lydia”.

Dusch varje dag?

klocka

Hörde en intressant diskussion på Ring P1 idag, det handlade om dusch varje dag för de som bor på äldreboenden. En dam ringde och ville att hennes pappa skulle få möjlighet att duscha varje dag. Diskussionen fortsatte med fler som ringde och flera av dem uttryckte det som en mänsklig rättighet att få duscha varje dag, som man ”alltid” gjort.

Det förekom också andra som tyckte att det är inte nödvändigt, alla äldre tål det inte ens att duscha varje dag, huden blir ömtåligare med åren och dusch torkar ut huden.

Jag funderar på de som ”kräver” dusch varje dag för sina äldre, är det samma personer som hela tiden ropade efter fler och fler skatteavdrag; att så låg skatt som möjligt är det enda rätta. Den service vi har i samhället den är betald med våra skattepengar!

Jag hoppas den här diskussionen kommer att fortsätta – en mycket intressant diskussion.

Tycker du att dusch varje dag är en ”mänsklig rättighet”?

Mammografi

bla

Idag var jag kallad till mammografiundersökning. Tänk vilken hälsovård vi har! Det gnälls mycket på sjukvården, ibland med ”full rätt”, men lika viktigt är det att se vilken fin sjukvård vi har. Jag tror det anses som vi har världens bästa.

På Ryhovs sjukhus har vi sjukhusvärdar som ska hjälpa folk att hitta rätt. Toppen! Men jag tycker de är alltför energiska, de låter inte folk orientera sig själva utan kommer mot en så fort man tittar på en orienteringstavla… och jag gillar inte det förfarandet! Hjälp dem som vill ha hjälp, men låt folk ta initiativet eller vänta in och se om någon ser mer förvirrad ut än vad som kan anses som riktigt bra för vederbörande! 😉

Jag visste att jag skulle svänga till vänster i entrégången, men jag mindes inte vilken hiss/trappa jag skulle ta. Sjukhusvärdarna var litet upptagna med andra personer, jag sneglade snabbt på tavlan för att sedan skynda vidare mot trappa D. Men…. jag såg nog att en av värdarna hade fått ögonen på mig… men jag skyndade vidare, som sagt, innan de hann göra något utfall mot mig… 😉

Känner mig litet som den trotsige treåringens ”Jag kan själv”… 😉 De kanske ser att jag har koll på dem och tolkar det som att jag önskar hjälp. Nästa gång jag besöker sjukhuset ska jag försöka komma ihåg att nonchalera dem med blicken och se om de lämnar mig åt mitt öde då…

Brukare

var

I de senaste inläggen i bloggen har jag varit inne och snuddat vid livsfrågor. Tycker att det här inlägget kan platsa där också.

Vad tycker ni om ordet ”brukare” när det gäller de som behöver omsorg i äldreboende och liknande sammanhang?

Jag minns första gången jag hörde det. Det var en kort tid efter att äldreomsorg skulle drivas av kommunerna i stället för landstingen, minns inte om det handlade om ett eller flera år, så sa min dåvarande chef att ordet ”brukare” skulle användas om våra patienter som vi kallat dem tidigare. Kommunerna tryckte på att ”patienter” handlade om sjuka personer, våra pensionärer var inte sjuka, hette det! Nåja, alla var inte sjuka, men väl svårt handikappade av ålder och/eller sjukdom.

Jag tyckte väldigt illa om ordet brukare redan från start, jag använde ordet patient en tid, men fick tillsägelser. Jag började använda ”vårdtagare”, det var mer accepterat – vård bedrev vi förvisso. Det krävdes ju kompetens som undersköterska och sjuksköterska för att få arbeta där och då borde man inte kunna förneka att viss form av vård bedrevs… 😉 I min enfald trodde jag nog att ordet brukare skulle vara en fluga som snabbt försvann. Men icke. Än idag ska man helst kalla de äldre för brukare. Jag är envis och vägrar fortfarande, vet dock att jag använt ordet några få gånger i vissa sammanhang.

Intressant är att se att fler än jag studsar för ordet. En del brukare och framförallt anhöriga till brukare, skriver insändare i tidningen, än idag, cirka 20 år efter att ordet infördes. De skriver om hur illa de tycker om att bli kallade för brukare. Någon dag den här veckan sedan skrev en insändarskribent bl.a ”Man blir nedvärderad som människa, diskriminerad och kränkt när man hamnar inom kommunens och landstingets omsorg.” Mig veterligt används inte ordet brukare inom landstinget. Men jag kan förstås ha fel. Dessutom är det många som inte arbetar inom vård och omsorg som har svårt att skilja på vad som är kommunernas ansvar och vad som är landstingens ansvar.

Har du läsare funderat på ordet? Om du en dag behöver hemtjänst eller bo i äldreboende – hur skulle du uppfatta det om folk pratar om dig som en brukare? Är det en ointressant fråga eller hur tycker du?

Åldrandet

k-sund

Nu ska jag bli en aning dyster i mina tankar… Ni får välja själva om ni vill läsa vidare….

Vi alla önskar leva länge. När vi tänker så så tror jag vi tänker oss som friska individer. Jag vill absolut bli gammal och frisk… om jag får välja… Men det vet vi alla att vi inte kan. Vi får ta det som det kommer.

Mina tankar har gått till åldrandets problem i sommar. Jag närmar mig pensionsåldern med stormsteg och med det fenomenet är jag nog mer mottaglig för vad nästa fas kan ha med sig. Men det är inte de närmaste åren jag tänker på utan det som kallas äldreäldre. I och med att jag i sommar arbetar inom äldreomsorgen ser jag olika sorters problem människor kan få med rörelseapparaten, med andningen, smärtor, det som kallas för elimination i vårdspråket, de flesta skulle nog kalla det för bajs- o kissfunktionerna. Ja, jag räknar inte upp mer, tror ni fattar vad jag menar.

Det ser definitivt inte kul ut!

Det är endast en liten del av vår befolkning som får tillgång till äldreomsorg och som i dagens samhälle räknas som att de har behov av äldreboende. Det är en helt annan fråga. Att få ett äldreboende kan givetvis vara efterlängtat. Men att hamna i ett så skröpligt tillstånd… det är inget att längta efter.

När åldrandet diskuteras i vårt utseendefixerade samhälle tänker nog många på rynkor, fettvalkar, hängande bröst eller annat som de inte anser fint. Vad tusan är det… det är väl bara att acceptera… det verkliga åldrandet, det jag beskriver här ovan… tänk om vi kunde ha tillgång och kunskap om sådana ”operationer”… att ta bort åldersskröpligheten ur våra kroppar! Det vore något att forska på och sträva efter!

Paragrafrytteri

laskes

När lagen går före människors väl och ve inom vården, kallar jag det för paragrafrytteri!

Jag har upplevt det jag aldrig ens kunde drömma om… Att människans värde är mindre än lagens råstyrka. I Sverige snackas det mycket om dålig vård osv, men jag har banne mig aldrig hört talas om att någon stoppas/förbjuds att utföra god omvårdnad som gynnar patienten. Omvårdnad som ryms inom vetenskap och beprövad erfarenhet, som det heter.

Känner mig minst sagt förundrad, bekymrad och ledsen…

blogg100    Nr 83/100

Så olika vi människor tänker

kristiansund4

I Jönköpings län så har vi kunnat läsa om en nyutbildad barnmorska som sökt tjänster men ratats av arbetsgivare när det framkommit att hon inte kan delta vid arbete runt aborter på grund av hennes religiösa inställning. Fallet anmäldes till DO (Diskrimineringsombudsmannen) som gick på arbetsgivarens linje. Naturligtvis, tycker jag.

Hur kan någon utbilda sig till ett yrke och tro att man ska slippa utföra vissa arbetsuppgifter? Vi kommer väl alla ihåg de präster som under ganska många år vägrade utföra utnämningar (det heter nog något annat) av kvinnliga präster. Det togs hänsyn till dem, de slapp, under många år. Men med tiden så ingick det som en arbetsuppgift punkt och slut.

Legala aborter har vi haft i vårt land under lång tid, så det är inget nytt. Trots det har ovanstående kvinna vidareutbildat sig till just barnmorska! Hur tänkte hon, undrar jag? Tog hon bara  för givet att hon av religiösa skäl ska slippa dessa arbetsuppgifter? Så kan inte arbetslivet fungera. Nog måste vi alla ta ansvar för och utföra det som ligger inom ramen för vår arbetsuppgift. I annat fall ska ju kollegerna utföra även hennes del i detta. Tycker hon det är riktigt? Religion är ingen vetenskap, de kan inte på något sätt bevisa att det är något ”syndigt” med att göra abort. Det är människans eget påfund som en massa annat. Ska vi vara bibeltrogna, ja, då kan man väl inte leva i vårt samhälle idag? Dessutom finns det så många andra vidareutbildningar den här kvinnan kunde satsat på som inte krockat med hennes religiösa tänkande. Varför i herrans namn valde hon då ett yrke hon inte ville delta i till 100 %?

Egentligen tycker jag det är konstigt att man kan få en legitimation som barnmorska med den inställningen. Barnmorskan och hennes juridiska ombud tänker föra ärendet vidare först till svensk domstol och senare även till Europadomstolen om de inte får rätt i den svenska instansen. Du milde tid, går EU på barnmorskans linje förlåter jag dem aldrig… 😉 Någon ordning må det finnas även på svensk arbetsmarknad!

Det senaste jag hörde i frågan är att nu har hon fått arbete i Norge! Ja låt norrmännen ha henne här då. Den dag då arbetsmarknaden för jordemödrar här i Norge förändras är hon kanske inte så välkommen här heller. Å andra sidan, vi har nog alla hört att just barnmorskor är det stor brist på i Sverige, det medför en extra slimmad arbetsbörda. Tack och lov att arbetsgivaren sa nej till henne så att hennes kolleger som kanske inte heller alltid tycker att abortarbetet är det roligaste hade fått arbeta än mer med det.

Vi har väl alla arbetsuppgifter som inte känns lika roliga som annat inom yrket? Tänk om vi alla ville bli undantagna dessa uppgifter? Skulle det fungera? Ja, du har säkert svaret själv inom dig… 😉

I morgon är det 17:e maj och jag är ledig! Ni kan fundera på vad jag ska hitta på en sådan dag i Norge.

blogg100    Nr 76/100

Etikettmoln