Vart är kd på väg

Ibland har jag trott att något parti som dinglat på repet skulle försvinna som riksdagsparti, åtminstone någon mandatperiod. Men därifrån till att önska att något parti skulle åka ut, det har jag inte gjort. Inte förrän inför nästa valrörelse, kanske, beror förstås på hur utvecklingen av de politiska utspelen och politiska inriktningarna blir de närmaste åren.

Allt pekar på att Ebba Busch Thor kommer att bli kds partiledare, i vart fall har hon ett stort stöd i sitt parti. Jag lyssnade på henne i lördagsintervjuni i P1 under februari månad, tror jag det var. Att en så ung kvinna har så bakåtsträvande idéer det förvånade mig, inte det minsta imponerad av henne blev jag. Motståndare till abort, tycker att folk ska få välja bort arbetsuppgifter som tillhör arbetsplatsen och yrket – åtminstone om det handlar om aborter! Ja, hon uttryckte sig inte så tydligt, men eftersom hon svävade på målet som hon gjorde kunde man inte tro något annat. Som kvinna blev jag faktiskt litet förskräckt. Det här upprepas i Aftonbladets ledare idag, alltså hörde jag inte fel, även om jag helst skulle velat tro det.

Idag har jag också fått kännedom om att Lars Adaktusson suttit i Bryssel och som ende svensk röstat emot ”Tarabella-rapporten”, till stöd för kvinnors rättigheter. Kristdemokrater har så länge jag minns pratat om familjens centrala plats, hur viktig familjen är. Är inte kvinnan en part inom familjen? Jag får inte ihop kd:s budskap.

Min reflektion blir att värnar man om jämställdhet så ska man definitivt inte rösta på kd. Det har jag i och för sig aldrig gjort…

Om det blir så att kd mer och mer kommer att arbeta för att förbjuda aborter på det sätt de vill, försämra kvinnans villkor över huvud taget, ja då hoppas jag faktiskt de försvinner som riksdagsparti. Det återstår att se, allt går i cirklar och mycket tyder på att vi går mot mörka högerriktningar igen, inte bara i Sverige utan i hela Europa.

Så fick jag skriva ned mina tankar om detta. Alltid retar det någon… 😉

12/100