Datorer kan minska ensamhet

Jag hörde, ev, läste, någonstans att många pensionärer säger att de känner sig mindre ensamma idag och hänvisar till kontakt med medmänniskor via datorn.

Jag trivs i enamhet, sällan jag känner mig ensam på ett negativt sätt. Å andra sidan har jag fortfarande mycket vänner som jag träffar då och då. Dessutom har jag barn och barnbarn i samma stad. Trots det tycker jag att datorn är en glädjekälla på många sätt. Dels att få/kunna utbyta tankar via blogg, via mail eller för all del sociala medier.  Jag känner mig sedd även via datorn!

Idag var det tänkt att jag skulle ha mina barnbarn hos mig, inte för att någon förälder behövde frikopplas utan bara för att umgås. Jag ringde återbud, vaknade med huvudvärk och tänkte att det är inte bästa förutsättningen. Men hade nu pappan planerat något speciellt för dagen hade de fått komma ändå. Jag kände mig inte jättesjuk, mer att jag kunde vara mer lättirriterad och vem vill vara det mot de små liven? Hur som helst, glad att de inte är här… det hade inte känts bra. Jag ligger inte i sängen, men har fortfarande dov skallebank, fryser trots att jag har mycket kläder på mig. Fullt påklädd + morgonrock…. så nog kan även vi kvinnor vara sjuka…. även om jag inte är dödssjuk! 😉 Är jag dödssjuk så är det sängläge som gäller, halvt medvetslös!

En sådan här dag känns det kanonbra att kunna sitta vid datorn och tro att jag har litet sällskap av en massa andra…. 😉 Illusion? Ja, kanske… men vad gör det.. att få leva med en positiv illusion är förstås bättre än att tro att jag är ensam i hela världen…

Svammel, svammel, nu har jag svamlat färdigt för idag. Ett inlägg blev det också… Tänk vad bra #blogg100 är, utan den utmaningen hade det förmodligen inte blivit något inlägg idag.

14/100 

#blogg100, #sjuk, #äldres ensamhet