Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Inlägg taggade ‘relationer’

Barn och föräldrarelationer kan vara svåra

vanse6

Relationer med andra människor kan vara både svåra och lätta. Goda relationer tillför så mycket positiv energi, men hur gör vi när det inte fungerar med våra närmaste? Ibland kan man lättvindigt välja bort relationer som inte känns bra, t.ex vid sådana tillfällen som jag lever i just nu. Andra gånger är det betydligt svårare. När  inte relationen mellan vuxna barn och föräldrarna är någorlunda gnisselfria så leder det till mycket grubbel och mycket vånda.

I min ungdom kände jag en kvinna som gjorde slut med sina föräldrar i 25-30-årsåldern. Hon hade länge mått dåligt av relationen, av föräldrarnas synpunkter på stort och smått i hennes liv osv. Så minns jag att hon uppfattade det. Då tyckte jag att hon var stark och tuff som vågade/ klarade av att ta steget att bryta med sina egna föräldrar. För varför umgås i relationer man mår dåligt av? Men jag vet att jag också tyckte det var väldigt underligt, för det var inte precis gängse norm i de kretsar jag umgicks i!

Idag är det vi som sitter i föräldragenerationen. Jag vet inte hur ovanstående kvinnas föräldrar tog brytningen, men förmodligen var det med ångest, förtvivlan och att de mådde urdåligt av det. Relationer är skitsvåra… lever man efter sitt eget hjärta så sårar man andras känslor. Ska man ställa upp i relationer för att andra ska må bra på bekostnad av sitt eget välbefinnande!? Mycket svåra frågor som var och en måste brottas med efter bästa förmåga… Helt klart ser man på saker ur olika perspektiv beroende på den ålder man befinner sig i.

Idag känner jag folk som har problem i relationen till sina barn. Föräldrar som inte känner sig älskade eller accepterade i sina vuxna barns liv. Jag hade stora problem i relationen med min svärmor. Jag ställde upp på mycket tills jag själv mådde skitdåligt… sambon tyckte att det var inget att bry sig om, med andra ord tyckte han att jag skulle låta det rinna av mig…

Till sist gjorde jag uppror. Vår, svärmoderns och min, relation bröts aldrig helt beroende på att jag inte ”klarade” av att ställa mig helt utanför. Jag var fortfarande sambo med hennes son och mor till hennes barnbarn. Men jag mådde aldrig bra av relationen när vi sågs. Man kan säga att jag tillät mig att må dåligt för att andra skulle må bra 😉 Detta har gjort att jag behandlar min svärdotter med försiktighet och stor respekt. Det är inte alls svårt då jag gillar henne jättemycket. En skitduktig, trevlig och framåt tjej som är lätt att älska!

Med åren har jag lärt mig att sortera bort relationer jag mår dåligt av. Relationer är svårt. Ska man leva efter sitt eget hjärta? Bara umgås med med dem man väljer själv och verkligen vill umgås med på bekostand av att man kanske sårar andra? Eller ska man ”offra” sig och umgås med folk så att andra inte ska må dåligt? En väninna till mig uttrycker det litet annorlunda, hon säger så här: ”Först när man är barn/ung ska man ta hänsyn till sina föräldrar och vara dem till lags, sedan ska man ta hänsyn till sina barn och  vara dem till lags, när fan ska man kunna få göra som man själv vill egentligen???!”

Intressant om du som läser det här delar med dig av dina egna tankar i frågan.

81/100 blogg100mini

Ofrivilligt samboskap

Vanse

När jag är ute på uppdrag bor jag ensam ibland, ofta tillsammans med en eller två personer. Det brukar gå friktionsfritt även om jag tycker det är skönt när jag är ensam hemma. I början när jag arbetade så här var jag betydligt mer nyfiken på både mina arbetskamrater som mina medboende. Det är en och annan som fångar mitt intresse litet mer än idag, men numera koncentrerar jag mig på arbetet och sedan lever jag mitt eget liv…

Här har de föst ihop sju stycken som arbetar på samma ställe. Alltså umgås vi nästan dygnet runt kan man säga. Vi har varsitt rum, men delar resten av utrymmena. Stämningen var irriterad och grupprocessen pågick för fullt när jag anlände hit. De hade ju alla varit här några dagar innan jag kom. Jag brukar tackla ofrivilligt samboskap utan större problem. Men innan frukost ska ingen bråka med mig för då är jag lättirriterad, det brukar aldrig vara några problem. Här har det varit en del heta ordväxlingar mellan en del av oss, jag har tyckt att de får väl lägga band på sig och snacka med varandra. Uppträda vuxet. Idag blev jag provocerad av en händelse som inte alls var tänkt som provokation och genast uppstod en ganska hetsig ordväxling… 😉 Detta var förstås innan jag fått frukost i mig! Jag är inte bättre än någon annan, det är bara att inse! Tjafsa om skitsaker borde inte vara något för oss som är vana att flytta runt och bo med än den än den andre…

Nu i efterhand skrattar jag gott åt det inombords. Jag har fått min frukost och även hunnit med att ta en promenad och sitta och sola. Ett underbart försommarväder har vi även idag.

Har du som läser detta någon speciell tid på dygnet eller vid något speciellt tillfälle du går igång lättare för småsaker?

Vem har sagt att frukost inte är viktigt? För mig är det viktigt ur mer än en synvinkel! 😉

63/100 blogg100mini

Etikettmoln