Ofrivilligt samboskap

När jag är ute på uppdrag bor jag ensam ibland, ofta tillsammans med en eller två personer. Det brukar gå friktionsfritt även om jag tycker det är skönt när jag är ensam hemma. I början när jag arbetade så här var jag betydligt mer nyfiken på både mina arbetskamrater som mina medboende. Det är en och annan som fångar mitt intresse litet mer än idag, men numera koncentrerar jag mig på arbetet och sedan lever jag mitt eget liv…

Här har de föst ihop sju stycken som arbetar på samma ställe. Alltså umgås vi nästan dygnet runt kan man säga. Vi har varsitt rum, men delar resten av utrymmena. Stämningen var irriterad och grupprocessen pågick för fullt när jag anlände hit. De hade ju alla varit här några dagar innan jag kom. Jag brukar tackla ofrivilligt samboskap utan större problem. Men innan frukost ska ingen bråka med mig för då är jag lättirriterad, det brukar aldrig vara några problem. Här har det varit en del heta ordväxlingar mellan en del av oss, jag har tyckt att de får väl lägga band på sig och snacka med varandra. Uppträda vuxet. Idag blev jag provocerad av en händelse som inte alls var tänkt som provokation och genast uppstod en ganska hetsig ordväxling… 😉 Detta var förstås innan jag fått frukost i mig! Jag är inte bättre än någon annan, det är bara att inse! Tjafsa om skitsaker borde inte vara något för oss som är vana att flytta runt och bo med än den än den andre…

Nu i efterhand skrattar jag gott åt det inombords. Jag har fått min frukost och även hunnit med att ta en promenad och sitta och sola. Ett underbart försommarväder har vi även idag.

Har du som läser detta någon speciell tid på dygnet eller vid något speciellt tillfälle du går igång lättare för småsaker?

Vem har sagt att frukost inte är viktigt? För mig är det viktigt ur mer än en synvinkel! 😉

63/100