Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Det kommer med all sannolikhet att vara ganska tyst ett tag från den här bloggen. Kanske dyker det upp något enstaka inlägg, precis som jag kollar mina bloggvänners inlägg någon gång ibland. Har dock bestämt att jag ska skriva något om alla böcker jag läser klart det här året men lägger det som privata inlägg. Jag har inte tänkt att Miatankar ska bli en bokblogg, i vart fall inte just nu. Författaren Jojo Moyes är dock värd att nämna ifall någon bokslukare ännu inte stiftat bekanskap med hennes böcker. Hon är väl värd att kolla in – i vart fall om du gillar sådana böcker jag gillar. 🙂

Ännu en bok har jag plöjt igenom på kort tid. Det är Jojo Moyes bok ”Sista brevet från din älskade”, en helt fantastisk kärlekshistoria. Finns sådan kärlek på riktigt, måntro!?

”London 1960. När Jennifer Sterling vaknar upp på sjukhus minns hon ingenting – inte den tragiska bilolyckan som gjort att hon hamnat där, inte sin man, inte ens vem hon är. Hon känner sig som en främling i sitt eget liv. Tills hon råkar hitta ett passionerat brev, undertecknat B, som ber henne att lämna sin man.

Många år senare, 2003, hittar journalisten Ellie samma gåtfulla brev i arkivet på tidningen där hon arbetar. Hon blir besatt av historien bakom, mycket på grund av parallellerna med hennes eget liv, där hon brottas med rollen som älskarinna åt en framgångsrik – och mycket gift – författare. Men om B och hans älskade fick ett lyckligt slut, kanske det finns hopp också för Ellie?”

För flera år sedan läste jag ”Livet efter dig” av samma författare och tyckte den var fantastisk, rakt igenom hela berättelsen. Den här fångade mig inte på samma sätt från första sidan. Jag funderade till och från om jag skulle fortsätta läsa den eller inte inte läsa klart den. Men sedan hände något, jag fångades av berättelsen och läste sida efter sida som jag gör när det är en berättelse som fångar mitt intresse riktigt mycket.

Som sagt; finns sådan passionerad kärlek på riktigt så har jag missat något här i livet. 🙂

Har stiftat bekantskap med flera ”nya” författare för mig senaste tiden. Böcker jag verkligen gillat, lycka! Ännu mer lycka med tanke på att dessa författare skrivit fler böcker…

Betyg 9 /10

Bok 5 / 2020

Nyårsafton 2019

Inför jul och nyårshelgerna är det så många förväntningar och ”måsten” för många av oss. Hur många är det inte som berättar vad som planeras eller vad som gjordes dessa dagar. Egentligen är det endast några dagar bland alla andra dagar under året.

En aning kuperat

Jag har också tillhört dem som känt ett ”måste” att hitta på något. Jag vet inte ens om kravet kommer från mig själv eller om det handlar om att ha något att säga när folk frågar ”vad ska du göra” eller ”vad har du gjort” på nyårsafton. Kanske mest det senaste. Vissa år har jag varit på större fester, andra mindre tillställningar, visst har det varit trevligt. Men det är det oftast när man deltar i festliga sammanhang oavsett om det råkar var en lördag i september eller om det är nyårsafton. Några nyårsaftnar har jag varit ensam, vet att den första nyårsafton jag var det kändes det riktigt jobbigt. Hann fundera en hel del.

Kändes skönt när jag knallat upp för den här långsträcka backen .-)

De senaste åren, om jag minns rätt, så har jag varit ensam. Tycker det är skönt t.o.m. Min nyårsafton idag är inte slut än, men den har varit härlig hittills. Sov länge, haft en underbar skogspromenad. Gick en runda jag inte testat tidigare, kom till en delning av spåret. Antingen kunde jag ta 4 km-spår ”svår bana” eller 2-km ”lätt bana”. Svår bana? Vadå, jag tänkte mig ojämnt enländigt underlag… eller vad menar de med svår!? Jag tog risken och fortsatte 4 km-spåret. Underlaget var fint, lätt att ta sig fram, men kuperad bana var det. Jag tog det lugnt, njöt av naturen och solskenet! Underbart. Sedan till butiken och handla litet gott till kvällen innan jag körde hem och åt litet mat.

Hemma igen, Vädermässigt bra nyårsafton, 5-6 plusgrader och torr, fin luft, solsken dessutom!

Samtliga bilder i inlägget är från dagen idag, Visst ser det läckert ut, om än litet jobbigt i backarna. Nu ska jag ha en lugn och behaglig kväll med litet skaldjur och ett glas vin.

Önskar oss alla ett riktigt bra 2020!

Mellandagar

Så är juldagarna strax slut och då kom litet, litet snö och blåser kallt som tusan på de litet mer öppna platserna. Här uppe hos mig är det ganska OK, men jag har varit nere i centrum på synundersökning och där var det inget nöje att promenera. Dels lurigt på trottoarerna, halt eller inte halt var frågan?! Nåja, jag stod på benen under hela promenaden.

Igår hade vi ”julafton” hos mig. Mycket trevligt. Barnbarnen blev nöjda, de hade fullt upp hela kvällen. Och vi vuxna vi var nöjda vi också :–)

Aprpopå synundersökningen var det positivt. Jag tycker att synen försämrats mycket, var rädd att min ögonsjukdom fortskrider snabbare än ”normalt”, men så är det inte. Icke att förglömma att höst och vinter är jobbig för mig, sommaren tänker jag faktiskt inte så mycket på att jag ser speciellt dåligt. Alltså det är som jobbigast nu 🙂 Om det inte handlar om alla dessa bruksanvisningar som oftast presenteras med så liten stil så jag klarar dem överhuvud taget inte, varken sommar eller vinter. Men jag misstänker att många äldre har stora problem att läsa dem! Kanske räknas vi inte som en konsumentgrupp att ta hänsyn till 🙂

Önskar er ett GOTT SLUT på 2019 och ett riktigt GOTT NYTT 2020 till oss alla! 🙂

God Jul

Inte får vi en ”Snövit-jul”, sanningen att säga är jag glad för det. Men vackert på bild är det förstås.

Önskar er alla som tittar in här en riktigt GOD JUL, en jul precis som du vill ha det. Det vet vi alla att det är inte så lätt att få till i vår ålder, några lyckas, andra inte. Som barn älskade jag julen, spänningen med julklappar, mycket mat och lugn och ro. Jag är uppvuxen på landet och då var det slakt av gris redan i november med allt vad det innebar. Veva på, ja jag minns inte ens vad det heter, ”köttkvarnen” kanske… när man gjorde korvar. Antingen fick jag veva eller så skulle jag ta emot och forma korven. Idag är det minnen, många år sedan jag var med vid sådana julförberedelser. Jag kör med betydligt enklare varianter idag…

Firar du jul? Visst firar jag jul, jag drar på det litet, vet inte om jag firar egentligen, mer en helg som är kantad med traditioner. Jag har skalat av mycket, firar väldigt enkelt numer. Det känns jätteskönt. Barnen är stora, barnbarnen är fortfarande så små så de tycker det är spännande, kul med allt julpynt och så julklapparna, förstås. Enligt traditionen firar jag ”julafton” på annandag jul tillsammans med nära och kära 🙂 Kul att sticka av litet från mängden 🙂

Som sagt önskar jag er alla en riktigt GOD JUL!

Litet av varje

Utan tvekan är jag inne i en intensiv läsperiod nu. I natt läste jag ut ”Inkräktare” av Tana French, en deckare där författaren benämns som ”En av världens bästa deckarförfattare”. Efter en längre period då jag läst historiska böcker, eller i vart fall böcker med verklighetsbakgrund är jag åter inne i att läsa deckare eller romaner över huvud taget.

Jag gillade berättelsen, förstod ganska snart vem som låg bakom mordet, ville dock veta hur sanningen skulle komma fram och accepteras av omgivningen. Ja, det behövdes plöjas igenom drygt 570 sidor för att få veta det. En angenäm läsning även om den kunde kortats ned något, tycker jag som egentligen inte är så mycket för långa, långa romaner. Hur som helst, en författare som ger mig mersmak.

Igår em var jag hos mina barnbarn ett par timmar då föräldrarnas arbeten behövde dem längre än vanligt. Ett par angenäma timmar hade vi tillsammans, barnen och jag. Jag fick bl.a veta att tomten är bara ”fake”, men trots allt så verkar det vara ”tomten” som fixar julklapparna. Detta med tanke på att barnen gör önskelistor som skickas till tomten! Ja, inte helt lätt att förstå allt här i världen. 🙂 Vincent som går i första klass hade under dagen fått lära sig att Jesus mamma och pappa hette Maria och Josef. Han berättade också för mig att han (Jesus) föddes för länge, länge sedan, det är så länge sedan så inte ens gammelmormor fanns berättade han med glittrande ögon! Behöver jag säga att jag älskar dessa upplysningar/reflektioner om livet och världen ur barnaögon! 🙂

Bara jag får…

Egoismen är stor i vårt land, och jag förvånas över allt jag läser och hör emellanåt. Omtanken om andra, var den större förr? Eller beror det på att folk inte gick till eller ”fick ut” alla åsikter i media lika lätt som nu?

Närmast tänker jag på gruppen som ”kräver” att de ska få föda barn på det sätt de själva väljer. De verkar inte fundera över var pengarna kommer ifrån, ”bara jag får som jag vill”…

Tänker också på hur våra skattepengar fördelas i vårt land. De rikaste i vårt land behövde stora skattesänkningar för att orka arbeta mer, medan de med riktigt låga löner ska behöva arbeta mer för att överleva. Ja,ungefär så uttryckte Göran Greider det för några dagar sedan, hittar inte citatet, men jag tyckte han sammanfattade tillståndet i landet idag på ett bra sätt, med några få ord.

Vad har de rikaste för glädje av sina pengar? Kan det finnas nöje i att ”bara” se att kapitalet växer? Jag vet inte, jag har aldrig varit i deras situation, men ibland tror jag det är så! Joakim von Anka typ?

Ända sedan 90-talet har de ekonomiska klyftorna ökat i Sverige och det beräknas göra så de kommande 15 åren också om ingen omsvängning sker. Helt sjukt, tycker jag.

Det finns arbetslösa och sjukskrivna som knappt vet hur de ska överleva den närmaste månaden i vårt land. Hemlösa, utförsäkrade från A-kassa eller Försäkringskassan m.fl grupper.

Var finns omtanken om varandra i dagens samhälle? Jag tror faktiskt människorna skulle må bättre om de även såg sina medmänniskor istället för att vara helt fokuserade på sina egna pengar. Då syftar jag givetvis på oss som har så vi klarar oss eller till och med de som skulle kunna vältra sig i sina penningar! Blir folk verkligen lyckligare genom att veta att man har en stor förmögenhet i landet eller ännu hellre i något skatteparadis? Jag tvivlar på det! För en del tror jag t.o.m att pengar, fastighetsinvesteringar m.m kan vara till bekymmer. 🙂

Utvecklingen är oroande, minst sagt.

Hur konstigt det än låter för de rikaste, det finns många i vårt land som inte vet hur de ska få pengar till mat och hyra denna eller nästa månad.

Sol ute,

sol inne, sol i hjärta och sol i sinne! Är det inte så ramsan går?

Äntligen har solen kommit ihåg oss i Småland. Det var lätt att tro att den glömt bort oss.

Litet mer snö än på bilden finns det i mina kvarter – där inte solen kommer åt. Helt acceptabel nivå, tycker jag 🙂

Etikettmoln