Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Flickfadder blir barnfadder

Idag har jag varit ute med kameran i högsta hugg för att träna fotografering på längre avstånd, eller rättare sagt hur bländaren reagerar på de olika inställningarna. På bilden ovan är jag nöjd med djupet jag fick fram i bilden! Kul. Har jag bara tålamod att fortsätta träna regelbundet kan jag bli en bättre fotograf, även om jag aldrig blir superduktig. Det roliga är ju att jag ser att jag kan påverka vad som lyfts fram i bilden. Men jag har lång väg att vandra…

Får se om kommentarsfunktionen fungerar som förväntat idag. Igår var det något som hängde upp sig så att vissa kommentarer inte gick fram. Blir det ett återkommande problem får jag ta ett snack med wordpress.

Visst känns det uppmuntrande att det nästan är dagsljus när klockan är 16.00. För en månad sedan var det helmörkt utanför mitt fönster vid samma tid på dygnet om man bortser från gatljusen.

Igår var jag i kontakt med organisationen dit jag anmälde att jag ville bli flickfadder. Jag hade missuppfattat vissa delar, trodde att jag skulle bli flickfadder på det sätt man är fadderförälder. Men som flickfadder känns det inte lika överskådligt vart mina pengar tar vägen, känns som att de i början kommer att kunna fördelas på tre länder, men längre fram kan de hamna i stort sett vart som helst. I och för sig så kan jag inte veta att pengarna går dit jag tror ens med ”en by”, men känslan blir bättre för mig när jag vet att det är till ett område, en by, och att man kan ha kontakt med ett barn som lever där om man vill. Man räknar sig som fadder åt ett speciellt barn. Det var inga problem att ändra, jag hade t.o.m fått önska ålder på barnet, men det tycker jag inte spelar någon roll, däremot vill jag det går till en flicka. Så dubbelt detta låter, klart jag får namn o foto på en flicka, men pengarna kommer att gynna hela byn. Lättlurad!? Ja, jag är nog det i vissa fall… 🙂

Kons magar

Alla minns nog från vår skolundervisning att korna har fyra magar. Om vi lärde oss hur de fungerade i matspjälkningsprocessen minns jag inte. I natt när jag lagt mig fick jag en lektion i hur kornas magar fungerar. Intressant. Jag kommer inte att kunna göra en så levande och intressant beskrivning, men en förkortad och torrare form. Jag tror nämligen att det är fler än jag som inte känner till det här komplicerade systemet som ska smälta ned gräs o.dyl till en massa där viktiga näringssubstanser kan tas upp. Att ”jordkokor” är nödvändigt för att kon ska kuna producera mjölk i slutändan.

  1. När kon har fått in en grästuva i munnen så mals den sönder av kons ”stubbar till tänder i överkäken” mot underkäken som saknar tänder. När gräset är långtifrån nedmalet så sväljs massan ned till våmmen som kallas mage men egentligen handlar det om en utbuktning på matstrupen. Våmmen beskrivs som en 200 liter stor behållare med massor av mikroorganismer som angriper matinnehållet. Det är våmmen som ger kon den rundade kroppsformen!
  2. Från våmmen passerar massan vidare till nätmagen där maten arbetas ihop till en slags boll som rapas upp till kons mun för att återigen tuggas om och blandas med salivenzymer. Detta kan upprepas flera gånger och i boken påpekas det att kon sysslar med idissling åtta timmar per dygn!
  3. Efter nätmagen är det bladmagens tur att ta hand om födan. Där sugs vätskeinnehåll upp och genom det tillgodogör sig kon mineraler.
  4. Till sist är det löpmagen som tar hand om den alltmer fasta geggan. Där tar magsyran död på bakterier och svampar och härifrån tas viktig näring upp av kroppen så att kon kan producera  30-50 liter mjölk/dygn.

Författaren trycker flera gånger på att de tre första ”magarna” inte är några riktiga magar, mer behållare. Löpmagen fungerar mer som den mänskliga magen gör. Att kon behöver de här tre ”behållarna” beror på att de äter cellulosarika produkter som är mycket svårsmälta. Cellulosa går inte att bryta ned med enzymer. Kon måste få i sig jord och därigenom bakterier som kör igång en jäsningsprocess och därigenom förbereds innehållet så att löpmagen kan göra sitt arbete.

Trots att kon tar upp en del vätska från födan så har de behov av att kunna dricka upp till 150 liter en högsommardag! Inte konstigt att det har blivit ”modernt” med gamla badkar ute på en del åkrar där korna betar.

Den här kunskapen hämtade jag ur boken ”Landet som inte längre är” som jag bloggade om för endast några dagar sedan. Ju mer jag läser i boken, desto mer fascinerad blir jag, framförallt av alla vackra bilder!

Ovan visar jag ett par foton jag försöker återge, men det var inte helt enkelt. Bilderna är väldigt läckra, boken igenom. Ligger förstås många, många timmar bakom att få till dessa vackra bilder. Författaren har gjort ett fascinerande arbete.

Fotografering

Jag har en bra kamera som jag numer använder alltför sällan. Vill, men har den inte med mig. Blev litet störd också då jag inte känner att jag lyckats lära mig inställningarna som jag vill. Det hör till saken att jag gillar inte att läsa bruksanvisningar… Tror inte jag är ensam om det fenomenet. Kunskapen ska bara finnas där i skallen – och det gör den förstås inte.

Så idag har jag suttit och lekt med kameran en stund och läst bruksanvisningen! Finner förklaring till vissa inställningsproblem. Får se hur mycket tid jag kommer att lägga på kameran,  det finns så mycket annat som också pockar på, men jag hoppas jag ska vara flitig en period så vissa saker sätter sig som en smäck i huvudet. Bilden ovan är ett test som jag blev ganska nöjd med, jag har börjat förstå något. Nu gäller det att träna, träna om det ska bli något med kunskaperna!

Ska tillägga att det var en videosnutt som drog igång mig. Den kan ni se här om ni också vill få inspiration, ni som inte kan! 🙂 En man som heter Urban Anjar, det var den här videon som inspirerade mig!

Om kriget kommer

Många av er som läser min blogg har några år på nacken så vi minns skriften ”Om kriget kommer”. Jag minns den från min barndom på 50- och 60-talen.

Hörde nu på TV:n att senast den gavs ut var 1991! Inte har jag något minne av att vi fick någon sådan när barnen var små, kanske beroende på att kriget inte kändes relevant då över huvud taget. Nu ska ju någon liknande broschyr ges ut igen

Har det någon gång i tiden rustats utan att det lett till krig? Är det så att själva tanken på krig, förberedelser och hur vi ska göra i så fall, leder till krig? Alltså att folk blir så vana vid tanken, att folk i tanken är beredda och därför reagerar annorlunda än om det inte hade rustats tidigare? Jag har inget svar på de frågorna, vet dock att inför världskrigen så rustades det – innan det väl blev krig.

Jag vill inte tro att vi är på väg in i krigstider igen, men ibland undrar jag med allt snack i media om bygga upp försvar och andra förberedelser ifall det blir krig. Hur tänker du?

Helgat vilodagen

 

Idag har jag helgat vilodagen – precis som man ska göra enligt bibeln.

Åt av grytan jag skrev om igår, än godare idag, precis som alla grytor när smakerna fått gifta ihop sig något dygn. Läst, promenerat, upptäckt hur mycket ljusare det blivit på eftermiddagen. Pysslat litet med min spanska blogg, får den inte att fungera. Den syns via internet, men inte som jag vill, sådant kan ta hur mycket tid som helst! *grr* Tvättat och manglat juldukarna och litet annat småplock!

Ser att de flesta fått bort sina juldekorationer som synts i fönster och på balkonger, men visst finns det en och annan julgran kvar, ljusslingor på balkongen och även någon adventsljusstake som lyser fortfarande i mitt närområde.

De flesta av oss har nog våren i sikte så julpyntet fått flytta till sitt sommarboende. Härliga tider, utbrister jag 🙂

Gryta/soppa

Till och från har jag ätit en del vegetariskt, de senaste två åren mer regelbundet faktiskt. Jag är långt ifrån vegetarian, vill inte heller bli, men med tanke på miljön så eggar det mig att äta mer vegetariskt än tidigare.

Via facebook fick jag del av ett recept på den här grytan av en väninna som hade gjort den och rekommenderade den. Grytan, vegansk gulasch, har legat på lut någon, kanske ett par veckor, men idag kom jag till skott. Jag hade inte alla ingredienserna hemma, utan ersatte då med något annat. Det blev gott.

Jag hade endast knäckebröd hemma, hade hellre haft en god fralla eller annat mjukt bröd till som rekommenderas i receptet. Tror också att jag kommer att tillsätta svamp nästa gång jag gör grytan, jag är en person som tycker svamp är väldigt gott i mycket.

Jag sänder med länk till ursprungsreceptet, så blir det rätt person som hedras av receptet 🙂 En matglad person som jag inte över huvud taget känner. Vill ni testa så säger jag lycka till. Grytan blev så färgrik och vacker att jag tycker den platsar i min blogg!

Tänk, jag som är en riktig nattuggla vaknade kl 05.00, utsövd. För tidigt att stiga upp, tyckte jag, började därför bläddra i en bok jag fick i julklapp. Vilken fantastisk bok! Har ni sett och fascinerats av ”Hästmannen” eller ”Kokvinnorna” så vet ni vad jag menar, den här boken går i samma stil. Samma författare, Peter Gerdehag, har skildrat familjen på släktgården Kroxhult 1:4 som ligger i östra Småland med sin kamera under 36 år. Boken väcker måna barndomsminnen för mig, från 50- och 60-talet. I det här tidsdokumentet är det häst och mannakraft som är huvudsaken i jordbruksarbetet. I slutet av boken finns en traktor med i bilden. Kanske måste man ha en bakgrund från en jordbruksfamilj för att uppskatta boken, funderar jag. Kanske, kanske inte.

En film ska också vara gjord om dessa tre människor, ett gift par och så mannens bror som blivit kvar på gården, ”vad skulle han annars ha gjort?”, säger storebrodern. Den här boken kommer jag att läsa från pärm till pärm, för inte är det endast de underbara bilderna som fascinerar utan även berättelsen om gårdens invånare.

 

 

Etikettmoln