Som pensionär hinner jag reflektera över mycket. Jag tänker mycket tillbaka på mitt liv, min barndom, mina föräldrar, min ungdom, mina yrkesår, såväl glädje som sorgliga perioder i mitt liv. Ja, det finns mycket att minnas och reflektera över. Politiska skiftningar under min livstid, moral, etik osv…
När mina barn var små var det självklart att de badade nakna vid allmänna badstränder. Idag har barn på sig badkläder från de är riktigt små i offentliga miljöer. Jo, jag vet varför… men funderat en hel del över det ändå. Är det samhällets ”stora massa” som ska anpassa sig efter en grupp ”mindre seriösa” personer? Vad som känns mest rätt eller fel i den frågan för mig personligen har jag inte kommit till klarhet i… 😉 Självklart ska vi skydda barnen från ”dårar”, men borde inte vi (samhället) rikta in oss på dårarna istället för barnen?
Det som fick mig att skriva om detta idag var att jag läste ett kort utdrag från någonting i sydsvenskan.se i min telefon. Melinda Jakobs hade åsikter om att en influencer som hade intervjuats i TV:s nyhetsmorgon om sitt massiva illamående under graviditeten. Jag har inte sett programmet, bara läst om det idag. Influencern, som jag glömt namnet på, hade sin bebis med sig i TV-studion. Bebisen blev hungrig och ammades under sändningen.. Reaktioner uppstod, det ansågs opassande osv… Mamman försvarade sitt görande, amning är normalt och efterlyser att synen på ammande mammor ska normaliseras. Melinda, reagerade på att hon kritiserades.precis som jag, tycker att det är helt normalt att ge bebisen mat när den är hungrig.
När jag hade mina barn som bebisar, det var under 80-talets första hälft, då ammade jag precis där jag befann mig för tillfället. På en parkbänk, i köpcentrum, med andra ord där jag befann mig. Jag gömde mig inte, dolde inte vad jag och bebisen höll på med. Om det fanns en någorlunda lugn plats i närheten gick jag dit, men aldrig att jag skämdes över amningen.
Var det jag som var så oanständig? Jag minns inte hur andra gjorde, men jag har aldrig uppträtt sexuellt utmanande så jag är säker på att det var allmänt ”godkänt” att bebisar ammades när de blev hungriga. Eller fick flaskmjölk…
Fanns det inga ”fula gubbar” på den tiden? Det fanns det helt säkert, men de styrde inte kvinnorna just på det här området. På många andra områden har utvecklingen gått åt rätt håll. Kvinnor idag är mycket, mycket mer jämställda i yrkeslivet och mycket mer accepteras som självklart idag. Med andra ord förfasar jag mig inte utvecklingen för kvinnor i stort… Men synen på ammande kvinnor. En annan syn som var vanlig då under 80- och 90-talen var att kvinnor solade topless, framförallt på badstränder. Det var litet utmanande, men ändå accepterat, vad jag minns. Idag är det en mycket ovanlig syn.
Det allra mesta vad gäller synen på kvinnor har absolut utvecklats på ett positivt sätt. Men inte allt… Är det verkligen vi kvinnor och även barnen som ska anpassa oss efter en liten grupp män? Borde inte krutet läggas på att ”peka finger” åt ”kåtgubbarna” istället? Eller få dem att söka hjälp för sina problem?
Nu ser jag fram emot era tankar i ämnet, ni som läser det här! 😉