Om en vecka är det val till EU-parlamentet. Jag misstänker att flera av er, kanske alla är som jag – med andra ord dåligt insatta i vad våra svenska representanter som kandiderar och deras samarbetspartners i EU kämpar för. Jag känner att jag inte är tillräckligt insatt i EU-politiken.
Jag har gjort valkompassen, några olika. Jag har också läst det jag hittat om vad våra olika partier vill kämpa för på EU-nivå. Det är svårt, jag är inte tillräckligt engagerad i politiken på den nivån. Svenska politiken ligger mig mycket närmare. Vem jag än pratar med verkar tycka ungefär som jag gör.
Om jag ska rösta? Absolut. Jag har en vecka på mig. Får kolla in ett partis program/dag, läsa det jag kommer över…. Sedan får jag gå till valurnan igen 🙂
Visst ska du också rösta? EU påverkar våra liv mer än vad vi i allmänhet tror, sägs det. Så är det säkert. Känner du dig påläst och att det är självklart var du ska lägga din röst? Jag har i alla fall kollat på en del utfrågningar som varit på TV under veckan som gått…. Jag gör vad jag kan för att göra ett så bra val som möjligt. Jag har t.o.m läst sd:s valpropaganda som sänts ut till hushållen! De får dock inte min röst, så långt är jag klar.
Framöver kommer jag att skriva en del om ”min stad” Jönköping som jag vandrar mycket i. Jag kommer säkert skriva en del från andra platser runt om i mina hemtrakter också. Sådant som fångar mitt öga, för visst är det väldigt individuellt VAD man ser och VAD som intresserar var och en.
Planket på bilden ovan har kommit upp under senaste två åren. Innanför det så finns en förskola. Med tanke på att det är en hel del trafik på gatan utanför så tyckte jag inte det var en speciellt lämplig plats att bygga förskola på, men jag har ändrat uppfattning. Det finns ingen port i planket ut mot gatan… Visst är det läcker utsmyckning?
Vättern, vinterbild 🙂
Jag flyttade till Jönköping 1971, flyttade härifrån till Västergötland 1981. Återvände till Jönköping 2002 och kommer med all säkerhet att stanna här till ”mina dö-dagar” 🙂
Det har förstås hänt väldigt mycket med Jönköpings tillväxt och uppfräschning sedan 1971. Då, var staden väldigt trist under semestertid, många reste bort. E4:an som passerar i utkanten av sta´n gjorde att semestrande människor reste förbi utan att se något, nåja, väldigt litet av sta´n. Inte många stannade till här över huvud taget. Mycket var stängt och inga roliga nattklubbar, restauranger o.dyl som lockade danssugna ungdomar eller för all del, semestrande folk, i stort sett allt var stängt. Idag vet jag inte hur det är med nöjeslivet, jag är inte riktigt i den svängen nu. Men vi har fått betydligt mer kulturliv, restauranger, uteserveringar. Vackra sommarkvällar är det många som promenerar i centrum, sta´n är definitiv inte en trist sommarstad längre.
Promenadvägen utmed Vättern har städats upp sedan jag flyttade hit. Då på 70-talet var det mycket buskar utmed sjön, ett tillhåll för s.k A-lagare, inte många andra promenerade där, i vart fall inte kvällstid. Men kommunen satsade på att rensa upp, asfaltera gång och cykelbana och nu är det en väldigt attraktiv plats att vandra utmed under hela året. Sandstrand, inte så bred men ändå riktigt fin att ligga och sola. Lekplats för de små, toaletter, restauranger har tagit plats. I Vättern går det alldeles utmärkt att bada i, här inne i sta´n. Vättern är djup, så den är kall året runt på många ställen, men här inne i centrum så är det ganska långgrunt. Nåja, långgrunt för att vara Vättern. 🙂 Väldigt populärt att kunna ha en så fin badsjö mitt inne i centrum!
Vättern är viktig för alla oss jönköpingsbor, eller i alla fall för de flesta av oss. Vättern är också orsaken till att det inte finns så många fynd från stenåldern (ca 2.500 f.Kr). Då var vattenlinjen cirka 10 m lägre än vad den är nu, med andra ord är mycket från den tiden borta. Sjön stiger; omkring 600 f. Kr stod vattenlinjen ca 4 meter lägre än nu. Under Vikingatiden, beräknas vattenlinjen gått cirka 1,5 meter lägre än vad den gör idag. Med andra ord är Jönköpings centrala delar hotade av att översvämmas vid extremväder. Som väl är så bor jag litet högre 🙂 Å andra sidan hinner jag nog försvinna från jordens yta innan det blir katastrof på riktigt, men OK, extremväder kan vi få även idag. Kommunens personal är mycket väl medveten om detta och jag har läst att det arbetas en del i förebyggande syfte.
Om jag minns rätt så är det här romanfigurerna Henning och Lotten bodde i i Fogelströms berömda Stockholms-skildring. Så mysigt att få vandra i gammal historisk miljö och tänka sig in i halkan i backarna under vintern eller under regniga perioder. Vackert, nostalgisk känsla infann sig utan att jag behövde anstränga mig 🙂
Jag upptäcker att jag inte tog så många foton och de foton jag tog minns jag mycket väl var, men namnet på platserna!??? Ja, det är svårare att komma ihåg även om det är mycket välkända platser. Bilden ovan ska föreställa Lisbeth Sahlander, enligt Ditte. Inte jättelikt, tycker jag, med den bild jag har av henne 🙂 Här måste jag ha Dittes hjälp, är detta möjligtvis på Mosebackes torg?
Vi stod och lyssnade på musik strax intill Lisbeth Salander, lägg märke till de två små barnen som var med. Den lille trumslagaren var riktigt skicklig. Vad månde det bliva av honom?
Bellman bodde här några år.
Här passerade vi på vår vandring. Många kända profiler har bott på söder, allt från Bellman, Evert Taube till Anna Lindh och många, många fler. I huset ovan bodde Carl Michael Bellman några år, se skylten nedan. Nästan så jag hörde historiens vingslag när Bellman lullade hem från krogen sent på natten 🙂 Klarade han backen upp till hemmet? 🙂
När jag går guidade vandringar så borde jag spela in allt som berättas, jag behöver repetition för att få allt på plats. Som väl är så finns Fogelströms böcker kvar, de tänker jag läsa en gång till. Dessutom finns det förstås böcker, wikipedia och kanske än fler ställen att läsa på och få en mer ihopsamlad bild av vad jag såg.
Oavsett vad jag minns eller inte minns, njöt jag av vandringen och nu i efterhand har jag mina foton och minnen med mig från dagen. Det känns som om jag kom ett steg närmare några av våra kända profiler från 1800- och 1900-talet under några timmar.
Det blev några fragment från vår vandring. Jag borde fotografera mer, fotona lockar fram minnena. Ska komma ihåg det till en annan gång!
Under söndagen blev det hemresa, men innan dess hann jag med att både flanera, fotografera och litet annat smått och gott.
Stockholm är vackert, funderar litet över varför det är så mycket roligare att fotografera på andra platser än i min egen stad. Hemmablind? Njaee, tror inte det. Jag tycker Jönköping är vackert, vi har mycket vatten, många vackra promenadstråk, utsiktsplatser. Kanske dags att börja dokumentera min stad här i bloggen!
Vatten har en dragningskraft på mig, på mer än ett sätt. De båda ”vatten-bilderna” är tagna strax intill Centralstationen, vet inte varken vad gatan heter jag stod på, eller själva vattnet. 🙂
Det här trädet var det fler än jag som stannade till vid för att fotografera. Det gällde bara att finna en bra vinkel. Den här bilden blev jag förtjust i, färgkombinationen tycker jag är läcker. Jag är inte det minsta duktig på blommor, träds m.m namn, är det här en Rosenmagnolia? Någon som vet? Den finns i Gamla Sta´n i alla fall.
Med dessa bilder sätter jag punkt för det här Stockholms-besöket.
Jag träffade min bloggvän Ditte igår. Hon guidade mig i Fogelströms fotspår och vi hann med litet annat också. Tur med vädret hade vi, enda regnet som kom var när vi fikade under eftermiddagen. När vi kom ut igen så var det uppehållsväder. Det blev en jättetrevlig vandring, många steg, min stegräknare visade på drygt 20.000 steg när jag kom hem igen. Tack Ditte för en fin dag som startade i solsken som märks på bilden ovan.
Stockholm har mycket vackert att skåda, någon har tagit bästa utsiktsplatsen! 🙂
Under vandringen kom vi förbi Katarina kyrkogård och då önskade jag förstås se Anna Lindhs begravningsplats, Det är många kändisar som hade samlats där utmed en grusgång. Som Ditte sa ”det kunde blivit ett intressant samtal mellan dem om de kunnat tala”.
Cornelis Vreeswijks grav är väldigt vacker, det tyckte både Ditte och jag.
Det blev ett inlägg som inte handlar om själva Fogelströmsspåret, men det kommer nog en annan dag. Nu ska jag packa ihop och dra iväg så jag kan kolla runt litet mer innan jag lämnar vår vackra huvudstad.
Att Missing People gör en viktig insats, det har känts självklart för mig även om jag aldrig funderat närmare på deras insatser.
Så känns det som de kom betydligt närmare när de sökt efter en försvunnen person i den trakt där jag växte upp. En person anmäldes försvunnen, polis sökte intensivt ett par-tre dygn tror jag det var. Missing People fanns med redan då. Polisen avslutade sina sökinsatser, medan Missing People fortsatte sökandet.
Efter ytterligare några dagar så fann de mannen avliden. Det kan tyckas att det ”var för sent”, men jag är övertygad om att det var värdefullt för de anhöriga att få veta var hen fanns, kunna göra ett värdigt avslut.
Jag funderar starkt över att anmäla mig till deras kontaktnät. Funderar ett varv till. Sommartid, eller rättare sagt när det är snöfritt kan jag tänka mig hjälpa till, men smällkallt och snö, det blir för jobbigt för mig. Det får yngre förmågor fixa i så fall. Skulle jag orka? Jag förmodar att man som enskild kan avbryta sin insats för dagen om man tappar energi. Sådant går förstås att ta reda på. Å andra sidan kanske det är bättre att låta yngre krafter sköta det. Har de nytta av pensionärer? Jag funderar några ytterligare dagar innan jag bestämmer mig.
Jag gillar sällskapsspel. Igår spelade jag några olika sådana med sonsonen, snart sju år, när hans övriga familj var på andra uppdrag. Ett av spelen var något slags rörelsespel. Man slog med en tärning, tärningens utfall bestämde vilket kort man skulle ta. På varje kort fanns det en rörelse man skulle utföra. Visst skulle sådana spel göras för pensionärer? Olika svårighetsgrad på uppgifterna behövs då, för ”pensionärer” är i väldigt olika fysisk kondition.
Det här var riktat mot barn Bl.a skulle man ligga på golvet och rulla som en stock, ligga på rygg och lyfta magen upp mot taket, ligga på golvet som en båt (svanka med ryggen), hoppa jämfota genom rummet osv. Jag var med på övningarna till en början, men sedan sa jag att farmor är för gammal. Uppgiften att hoppa jämfota tyckte jag inte lät så märkvärdig, men betydligt svårare än jag trodde. Tre fyra skutt lyckades jag göra, men inte genom rummet. Testade här hemma idag, om jag tar små, små skutt, så visst då kommer jag en kortare sträcka,… men svårt är det.
Spelet är såklart kul för barn och nyttigt! idag hörs det larmrapporter om att barnen är fysiskt aktiva alldeles för litet. Men som jag skrev, det behövs liknande spel även för äldre. Trots att jag inte kunde genomföra spelet så lång stund så var det kul. Barnbarnet körde på en stund efter att jag hade ”gamlat till mig” som 106-åriga Dagny skulle sagt. Sedan hämtade han ett annat spel som inte krävde någon fysisk aktivitet.
