Revolutionstorget är ett av världens största och känt för Fidel Castros tal till folket. Ett enormt torg, vi besökte det, inte mycket att titta på egentligen, trots det intressant att ha stått där och insett hur stort det är.
Här samlas Havannaborna varje 1 maj fortfarande. Guiden berättade att det är obligatorisk närvaro för invånarna, att de prickas av en efter en när de kommer dit. Det lät helt otroligt i mina öron, men jag har ingen anledning att misstro guidens ord. 🙂 Castro höll långa tal, om jag minns rätt så var hans längsta nio timmar långt, jag tror inte just det talet var första maj-tal. Kan vara fel, men ett fem timmars tal vet jag att jag läst om! Vem orkade lyssna? De måste vara fanatiskt intresserade… eller tvingade…
La Habana-vandring
På bilden ovan ser ni vår guide och delar av gruppen jag reste tillsammans med under en vandring. Jag är int helt säker, men tror vi var i ”gamla sta´n” i Havanna där.
Som jag skrivit så finns det rika, såväl fattiga på Kuba. Jag får inte riktigt ihop bilden av den fattigdom som landet lider av med det jag såg. Visst såg jag risiga bostäder, främst från bussfönstret när vi färdades på landsbygden. Då såg vi trasiga och hus som det tydligen bodde människor i, men överlag syntes inte misären så tydligt som jag sett i andra länder jag besökt. På Kuba fanns det många väldigt vackra hus. Någon i gruppen som kollade mina bilder frågade varför jag inte fotograferat de ”fallfärdiga” husen. Ja, jag vet inte, tyckte kanske inte det var anständigt att fotografera andras elände. Jag vet faktiskt inte. Helt klart är det roligare att fotografera det vackra, det som sticker ut positivt!
Denna bild kan förstoras
På ett torg i Havanna fanns ovanstående skulptur.
Prostitutionen har varit utbredd, om den är det än, vet jag inte. Den här skulpturen skulle då visa kvinnans makt över mannen även i hennes utsatta situation . Hon har satt sig grensle över mannen och kan sticka gaffeln i honom…. Ungefär så berättade vår guide.
Lite konstig ”makt” kan jag tycka, då kvinnan pga fattigdomen, utsattheten förmodligen inte hade något val… men ändå tycker jag det är en gripande tanke bakom konstverket. Om det är en man eller kvinna som kommit på tanken om makt, skulle kunna vara intressant att veta.
Jag har sett vilket intresse det har blivit för min Kuba-resa och kanske för landet Kuba bland mina bloggläsare. Det tycker jag givetvis är kul, så kul så det blev ett inlägg även idag. Förkylning är inte så ovanligt man får när man semestrar på varmare ort under svensk vinter. Igår skulle jag gå på teater, gjorde det också, men gick hem i pausen. Jag orkade helt enkelt inte sitta kvar. Idag skulle jag träffa en vän över en bit mat, men ställde in, kan ju inte sitta och halvsova eller hosta, snörvla osv. Sängläge det mesta av dagen, men ett inlägg blev det 🙂
Idag har jag biljett till en teater, just nu har jag ingen lust att gå. Förkylningen gör att jag inte känner mig fräsch, får se hur jag känner när två Paracetamol har gett effekt. 🙂 Det drabbar ingen annan än mig själv om jag avstår.
Ju mer jag kollar in mina bilder så minns jag mer och mer var jag varit 🙂 Inte alls dumt att lägga litet energi på sammanställning av resandet. Jag reste en sammanhållen resa, gruppen följdes åt, Scandorama fixade så vi kom rätt 🙂 Att resa på egen hand är litet mer besvärligt, misstänker jag. Ja, det går förstås att ta taxi och ta sig precis dit man vill. Det finns taxi-bilar, mopedtaxi (täckt vagn dragen av moped) och det finns häst-taxi (täckt vagn dragen av häst). När vi färdades från Havanna till Trinidad stannade vi vid Grisbukten, visst minns ni det historiska händelsen där? ”Grisbuktsinvasionen var ett försök av 1 400 exilkubaner tränade av CIA att invadera Kuba 17 april 1961 genom landsättning i Grisbukten.[1] Invasionen misslyckades, bland annat på grund av bristande stöd från den dåvarande amerikanska presidenten John F. Kennedy.[1]” Citatet hämtat från Wikipedia. Det finns inga minnesmärken där av den historiska händelsen, det är bara en ”vanlig bukt” i havet, precis som guiden hade förberett oss på. Hon tyckte dock det var värt ett kort stopp då det är en så välkänd historisk plats. Vi har varit där och sett. Därefter fortsatte vi till den vackra staden Cienfuegos. Där skulle vi stanna för att äta och vandra litet innan färden fortsatte mot Trinidad.
Att gå ut med hunden har vi alla hört talas om. På Kuba finns det många som går ut med fågeln! På bilden ovan är pippin uthängd, men vi såg även folk som verkligen ”gick ut på promenad med fågeln” 🙂 Allt för att pippin som är uppfödd i fångenskap ska få höra andra fåglar sjunga, så de själva ska lära sig. Det är som med barn, hör de inga röster så lär de sig inte talade språket.
Visst finns det en pippi där?
I Cienfuegos hade jag ett privat ”ärende” att utföra. En god vän till mig har kontakt med en familj där. Mannen i familjen har bott i Sverige en period, tror det var för studier han vistades här. Då hyrde han rum hos min väninna och sedan dess har de behållit kontakten. Idag har den kubanske mannen familj, hustru och en dotter. Allt var planerat, han var beredd på att jag skulle höra av mig samma dag med uppgift om plats och tid han skulle möta mig. Min telefon ville förstås inte, vill inte genomföra några samtal utomlands längre. Den ville varken sms eller något annat. Reseledaren fick uppgift att ringa till honom, han skulle vara på sin arbetsplats. En kvinna svarade och sa att det fanns ingen med det namnet där. Guiden tänkte att det kanske var en svartsjuk kvinna, så hon bad vår kubanske guide, som är man, ringa. Han fick samma svar. Kvinnan beklagade, men det finns ingen med det namnet där! Knepigt! Kontakt med väninnan i Sverige som inte förstod någonting, samma telefonnummer som hon använder när hon ringer honom fungerade inte för oss. Till sist fick min svenska väninna ringa honom och be honom att ringa den svenska guidens telefon! Se det fungerade! Litet svettigt där, tyckte det var sjutton med om vi inte skulle kunna ses och jag fick överlämna gåvorna hon hade sänt med till honom.
Han kom när vi satt och åt lunch, där inne på restaurangen var vi inte välkomna att stå och snacka och störa musiken! Vi fick gå ut. Ett väldigt kort möte mellan oss, 5-10 minuter på sin höjd, men trevligt. Kändes väldigt bra att kunna meddela Sverige att ”uppdraget var genomfört”. 🙂 Tyvärr glömde jag att ta en selfie på oss, jag är inte mycket för selfies, men mannen gjorde det. Jag försöker få tillgång till det av min svenska väninna. Hon har fått fotot, har jag förstått. Kanske jag publicerar det vid senare tillfälle.
Så vet jag att Maria, bloggläsare, funderar på att göra en resa till Kuba på egen hand. Det här kan vara bra information som är viktig för dig, i vart fall kolla upp ordentligt.
Under resan mellan Havanna och Trinidad såg vi många människor stå utmed vägen, visa upp en skylt vart de ville och så visade de att de hade pengar. Alltså att de inte var ute efter gratisskjuts, utan kunde betala för sig. Guiden berättade att det finns inga reguljära busslinjer som hos oss. Buss som går från punkt A till punkt B på bestämda tider, där vi kan köpa biljett och smidigt ta oss fram. Tror inte det finns rese-underlag för det. Turistbussarna i trafik får inte ta upp, nåja, får om reseguiden godkänner det, men ovanligt. I vår buss fanns endast två platser tomma när vi var under resa så det var inte aktuellt.
Järnvägar byggdes tidigt på Kuba, de var tvungna att kunna transportera sockerrören och färdiga produkten. Hörde inget om persontransporter. Tänkte inte på att fråga heller.
Om ni som läser detta har planer på att gästa Kuba och känner er givmilda, ta gärna med tvålar, schampo, nagellack, kläder och annat ni inte själva har anvädning för. Tvålar har de förstås, men inte alls de mjuka, behagliga som vi har. Mer som gamla palmolive jag minns från min barndom. 🙂 Tvålar och andra gåvor uppskattas verkligen! Kläder, ja, passar de inte den som får gåvorna ges de vidare i släkten eller byn, ingen risk att något kastas bort för att det är fel storlek. Den här informationen hade inte jag riktigt, men hade en del kläder jag kunde tänka mig avvara. Visserligen använda under resan, men mottagarna blev glada. Kan säga att det inte kändes riktigt OK FÖR MIG att ge bort smutsiga kläder! 🙂 Huvudsaken är att mottagarna blir glada. Gamla nagellack och läppstift hade några med sig och de mottogs med glädje! Allt går att använda av någon i ”byn”. Litet annat tänkande än hos oss.
I den röda bilen åkte jag. P i registreringsskylten står för ”Privat”
Kuba har ett härligt klimat, i vart fall vintertid. Vi nordbor tyckte till och med att det var för varmt att vistas på solsidan, drog oss gärna till skuggan vid promenader o.dyl. Under ytan döljer sig allt annat än glamour.
Bilar finns inte i överflöd. I Havanna finns förstås gamla amerikanare, som används av privatpersoner, de får inte köpa nya bilar. De putsar och vårdar sina åk och många tjänar en hacka på att skjutsa turister. Inget som intresserade mig egentligen, men det var en rundtur till vackra platser i Havanna och sedan ett stopp för att vandra i några kvarter.
Allt som det går att tjäna pengar på, vill de tjäna pengar på. Allt från att utföra små tjänster till att försöka sälja saker. Drickssystemet är väl utbyggt, det täcker upp för dåliga löner. Omräknat till svenska valutan tjänar en heltidsarbetande mellan 1.000-9.000 kronor/månad! Det låter otroligt, men enligt guiden, som verkade påläst och som har kontakt i landet, så är det så. 9.000:-/månad har läkarna, som även där räknas som ett av högstatusyrkena. Vilka grupper som endast tjänar 1.000:-/månad, ja det gick vi inte närmare in på. Vi svenskar var så upptagna av att det är OMÖJLIGT att leva på en sådan lön. Det är det också. Men de allra, allra flesta har någon inom storfamiljen som lever utomlands och sänder hem pengar till dem. Är det någon som faller utanför det här systemet så fångar byn upp dem och delar med sig. Sammanhållningen, omtanken om varandra, verkar vara allomfattande. Guiden har träffat sin kärlek i Kuba, han (kärleken) som är 45-50 år gammal bor hemma hos sin pappa, medan hans bror bor hemma hos brödernas mamma. Skilsmässor är vanliga i Kuba, precis som här. Man bor alltså generationer tillsammans på liten yta. Tur de har ett behagligt klimat, så de kan vistas utomhus mycket, för slitningar måste det förstås bli mellan människor där som här. 🙂 Enligt guiden så har hotellanställda, liksom andra som kommer i kontakt med turistnäringen har det hyfsat bra, med tanke på all dricks de får. Guiden uppmanade oss ofta i början att ge dricks, inget MÅSTE, men ändå, för att visa uppskattning och att de är i sådant behov av den.
Livsvillkor för människor i främmande länder är intressanta, men det är även rutiner runt döden. Tycker jag i vart fall. Guiden berättade att det vanligaste är att den döde begravs ganska snart. Efter cirka två år gräver många upp kistan, tar hand om det som finns kvar av kroppen och bränner resterna. Detta placeras sedan i en urna som många sedan har i sina hem. Guidens ”kärlek” har sin farmor placerad i en urna i hemmet! En främmande tanke för mig, men ganska fin. Lika väl som att ha det så, kunna småprata med den döda när man har lust, istället för att dra iväg till en grav. Hur tänker ni om den tanken!? 🙂
Tillägg:
PS! Kom på att jag borde lagt till att de med lägst inkomster betalar ingen skatt. Skola och sjukvård är gratis till alla.
Nu är både jag och resväskan hemma igen. Jag kom hem igår kväll, resväskan tog sig en extra tur, vart vet jag inte, kom hem nu ikväll. Glad är jag för det, i resväskan finns en födelsedagspresent som jag tänker överlämna i morgon! Alltid enklare när jag vet var den finns, och att den finns inom räckhåll. 😉
Jag har haft en underbar resa, med många fina minnen. Kuba är ett billigt land så vi har fått väldigt mycket för våra pengar. Endast en måltid betalade var och en för på plats. Det var en positiv överraskning för mig, det verkade vara så för oss alla. Kanske hade vi glömt, det stod säkert i presentationen av resan.
En typisk kubansk måltid åt vi en dag.
Jag hade hört en del om att den kubanska maten inte är något att hurra för, att den till och med gör oss sjuka! Så är det förstås inte, men som i många andra länder bör vi inte dricka kranvatten. Kuba har en helt annan bakterieflora i sitt dricksvatten än våra magar är vana vid. Maten, helt acceptabel om än inga smaksensationer. De är väldigt restriktiva med kryddor eller andra smakämnen. En av oss hade hört detsamma som jag om maten, hon hade egna kryddor med sig, men använde dem inte. Maten var inte så smaklös som hon befarade. Såser är de dock inte mycket för, ovan är en bild på en ”typisk kubans måltid”. Vill man klaga på saker och ting, finns det alltid saker man kan påpeka. Oftast åt vi något mer smarrigt än vad ovanstående ser ut att vara. Att resa i främmande land och kulturer innehåller så mycket. En del saker älskar man, annat man inte tycker så mycket om, annat man ogillar. Upp till var och en vad man fokuserar på 🙂
Det är vinter i Kuba har jag fått berättat, men riktigt, riktigt hett. Vi svenskar vill antingen vara i vattnet eller inomhus, i vart fall i skuggan. Säkert en bra bit över 30 grader C. Jag undar hur det är under deras sommar, jag har inte fått något tillförlitligt svar på det. Guiden har aldrig varit här under den kubanska sommaren!
Jag hade tänkt mig en promenad med sikte på några geocacher. De finns inte så långt ifrån min bungalow, men jag var förstås tvungen att gå genom hotellets infart. Vi är nu på Cayo Sainta Maria (tror det stavas så, orkar inte kolla), en ö, Var nyss ute för att få litet mat, eftermiddag och jag hade endast ätit frukost dessförinnan, dricker ordentligt förstås, VATTEN.
Ovanstående filur såg jag under min promenad, trodde det var en träfigur, ända tills jag skulle fotografera, då vände den på sig, så jag fick inte riktigt den bild jag hade räknat med, men bilden får pryda inlägget i alla fall. En profilbild duger gott, tycker jag. 🙂
Ska vila en stund nu, sedan blir det havsbad. Alla svenskar jag träffar här idag, vi är drygt 30 st i vår grupp, frågar ”har du badat”, det börjar bli tjatigt att säga nej… 🙂 Alla andra har badat och slappat idag. Ett par jag träffade berättade att ett gäng amerikanare hade kommit till stranden tidig em, kraftigt berusade och skulle bada. Snacka om omdöme. Men vad svenskarna sa kom de alla upp från vattnet. Amerikanarna utmanar ödet, minst sagt.
Geocacher, jo, jag hittade två, orkade inte gå längre. När jag promenerade iväg var det molnigt, men solen kom och stekte riktigt ordentligt. Är uppe i drygt 25.000 steg, trots att klockan endast visade på tidig eftermiddag.
När jag kommer hem kommer jag förmodligen att berätta vissa saker jag tycker är intressant här från Kuba. Bland annat besöket på Che Guevaras masoleum, men en del annat också.
Det negativa jag kan säga om den här resan är att vi bytt boende för många gånger. Det gör att jag, med mitt dåliga lokalsinne, hinner bara lära mig var jag bor. Då är det dags att packa ihop och dra iväg hemåt igen. Min hand-GPS är guld värd, den har räddat mig många gånger, men den går mot sitt slut, på/av-knappen är så sliten så det är en tidsfråga innan den lägger av.
Något annat jag inte kommer att sakna är allt ljud. Biltrafiken är ringa, inte speciellt många som har råd med bil, däremot musiken flödar i stort sett överallt, högt! Bakgrundsmusik gillar jag, men inte högljutt dukande 🙂
Litet rörigt inlägg, hoppas det går att tolka mina tankar, ids inte lägga mer energi på detta. Trodde jag skrivit ett för ett par dagar sedan, men hade varken sparats eller sänts. Vad jag skrev om? Ja, jag minns inte 🙂
En dag var vi och såg litet av hur sockertillverkning gick till förr. Massor med slavar som skördade sockerrör. Ingen av slavarna fick stanna upp och vila, trots stora fält där solen säkert stekte. En vakt stod i tornet, bilden nederst i detta inlägg, och kollade så att alla arbetade i sitt anletes svett. Var det någon som såg ut att maska eller stanna upp. Skickades en hund på honom.
Bilden ovan visar sedan en av maskinerna som användes för att pressa ut sockermassan, som blev melass. Slavar förstås som skötte arbetet, Första gången sockerrören kördes genom valsen gick det lätt, men trögare och trögare för varje gång. Slavgöra. Här ovan är det förstås svenskar som stod för att springa runt med axeln, som nästan ser ut som ett ok, fast mycket större.
En slav var den som matade maskinen, tog emot de tillplattade sockerrören när de kom ut andra sidan, sprang tillbaka och körde in dem igen, Allt skulle förstås skötas effektivt även här.
Ovan, som sagt tornet där vakten stod och kunde spana åt alla håll.
Väldigt kortfattat, men intressant att ha sett och fått mer kunskap om hur processen gick till.
Idag har vi varit i Che Guevara minnesplats. Mycket intressant även det…. Som jag skrivit tidigare, en mycket intressant och minnesvärd resa.
Jag uppskattar kommentarerna även om jag inte besvarar dem, tror ni redan vet, men tiden rinner iväg.
Jag kan också berätta att idag har jag gått drygt 7 kilometer för att logga en geocache! 🙂 Litet galet, javisst, men nog sjutton vill jag ha en loggad här också om jag kunde finna den, och det kunde jag.
Checkat ut från rummet, om 40 minuter ska vi resa vidare så jag passar på att nyttja mina sista minutrar här med internet! Jag är ju smålänning!
Det är synd att jag inte tagit mig tid att skriva mer, för det blir ju dokumentation även för min egen del. Vi har sett och upplevt så himla mycket så risken är att jag glömmer många roliga minnen. Med andra ord gör jag som kubanerna, njuter av stunden.
Under resans gång har jag funderat en del när det gäller gruppresa eller resa på egen hand. Det här är kul, men känns ytligt samtidigt. Vi åker runt med buss, jag gillar att promenera, läsa på och njuta. Det missar vi här. Samtidigt ser vi många fler platser. Allt är på gott och ont.
Jag har sagt/tyckt att resan till Vietnam har varit min allra bästa, vackraste och roligaste resa. För någon/ett par dagar sedan tänkte jag att Kuba hamnar på delad första plats. MEN… kanske blir det Kuba jag i längden kommer att älska bäst. Det återstår att se.
I går ”nollade” jag, är 70 år. En mycket trevlig födelsedag. Först vandrade vi en del i Trinidad, där skulle jag velat promenera mycket mer, men vi bor ganska långt utanför sta´n så det var bara att hänga med tillbaka till hotellet. Efter lunch badade jag i Karibiska havet, hotellet ligger precis där, underbart både på stranden som i vattnet. Vattnet höll säkert 24-25 grader C.
På kvällen blev jag uppvaktad med skönsång av mitt resesällskap, både på svenska och spanska 🙂 Vad mer kan man begära.
Avslutar här. Återkommer kanske senare i natt. Eller en annan dag. Det finns ju något som heter manana, men det är inte lika utpräglat här som i Spanien.
