Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Böcker’

Glöm mig

Alex Schylman, född 1976, är känd för de flesta med några år på nacken, tror jag. Han har varit programledare i TV, bloggat och skrivit krönikor i Aftonbladet m.m.

Alex är på väg till barndomstorpet i Värmland för att hämta hem sin mamma, som stängt in sig på ett rum och druckit flera dagar i sträck. I hemlighet har han redan kontaktat ett behandlingshem för alkoholister. Han när ett hopp, för någonstans djupt inom honom finns ljusa minnen. Minnen av en kärleksfull och närvarande mamma. Vad var det egentligen som gick fel mellan dem?

”Glöm mig” är en gripande skildring av en vacklande relation mellan mor och son, men också en självutlämnande berättelse om medberoende och förnekelse. Framför allt är det en bok om människans outtröttliga behov av kärlek och närhet.

I flera bloggar har jag sett att den här boken lovordats och jag instämmer förstås i den kören. Lättläst, gripande, hans barndom är inget jag varken kan förstå eller önska min värste ovän (om jag hade någon sådan). Rekommenderar ”Glöm mig” gärna.

Betyg: 10 / 10

Sidor: 254

Bok: 54 / 2020

Terapeuten

Terapeuten är författaren Helene Floods första bok för vuxna, utgiven 2019 och redan såld till 26 länder!

Helene Flood, född 1982, är bosatt i Oslo och är utbildad psykolog.

Den unga psykologen Sara driver en privatpraktik för ungdomar från ett kontor ovanpå garaget i den stora ärvda villa hon håller på att renovera med sin ambitiöse och överarbetade arkitektman Sigurd.

Men det går trögt med både jobb och renovering och en dag lämnar Sigurd ett svårtolkat meddelande på Saras telefonsvarare för att sedan försvinna. Det gamla halvfärdiga huset känns långtifrån tryggt. Föremål försvinner och dyker upp igen, och är det fotsteg Sara hör från vinden om natten?

Terapeuten är en laddad och oförutsägbar spänningsroman om att vara vilsen i livet, om felval och förödande självbilder. En berättelse där inget är vad det ser ut att vara.

Det här är en bladvändare, den mest spännande boken jag läst på länge. Sträckläste den en solig vacker höstdag utanför fönstret. Det säger allt tillsammans med den citerade baksidestexten här ovan. 😉

Betyg: 10 / 10

Sidor: 347

Bok: 43 / 2020

En helt vanlig familj

Mattias Edvardsson är gymnasielärare, bosatt i Skåne, där även skildringen i den här boken utspelar sig-

Hur långt skulle du gå för att skydda din familj? Och hur väl känner du egentligen dina barn?

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i ett villaområde i Lund och på ytan tycks tillvaron perfekt. Men allt raseras när Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.

Adam och Ulrika är båda förtvivlade och beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra.

I tre olika delar får vi följa fadern, modern och dottern, och bit för bit avslöjas sanningen om vad som egentligen hände.

En helt vanlig familj skildrar varje förälders mardröm. Det är en spänningsroman om tre människor som tror sig känna varandra men lever i olika världar. Och den fina linjen mellan rätt och fel, sanning och lögn.

Efter att ha läst ”Goda grannar” av samma författare tyckte jag det var spännande att se om jag skulle bli lika besviken på den här boken. Mina farhågor blev grusade med råge – detta är absolut en bok jag kan rekommendera. Den väckte många psykologiska tankar i mig, hur skulle min egen familj ha reagerat i en sådan krissituation gick mina tankar.

Boken är uppdelad i tre delar, en del för varje huvudperson – fadern, modern och dottern. Vi får följa personernas tankar, tvivel, ångest under processens gång från mordet fram till rättegångens avslut. En mycket fängslande spänningsroman som kändes ”äkta” från början till slut.

Betyg: 9 / 10

Sidor: 455

Bok: 42 / 2020

# spänningsroman

Testamente

Nina Wähä, född 1979, bosatt i Stockholm, författare, sångerska och skådespelerska. Hon är uppvuxen i en stor syskonskara, pappan invandrad från Bulgarien och mamman kommer från Tornedalen. Nina Wähä har mottagit flera pris för sitt författarskap, bl.a tilldelades hon Sverige Radios romanpris 2020 för just romanen Testamente.

”Det här är inget annt än en mordhistoria. Eller jo, för all del, det är mycket annat än bara det. Men jag vill inte förleda någon eller dölja något så centralt i den här berättelsen.

Någon kommer att dö. Och någon kommer att vara skyldig. Vi måste försöka ta reda på vem. Och vem? Och varför?

Kanske kommer du att stanna upp flera gånger under resans gång och tänka något i stil med ”vad ska nu det här vara bra för”, men hav förtröstan. Lägg ditt liv i mina händer och jag ska leda dig genom mörka tider och ljusa.

Seså. Då börjar vi.”

Utan tvekan är det en mycket mörk berättelse om en minst sagt dysfunktionell tolvbarnsfamilj i Tornedalen. Om jag minns rätt har jag någon gång tidigare läst en bok som utspelade sig i Tornedalen, den var också mycket dyster. Jag läser som hastigast på om Tornedalen på Wikipedia, vill definitivt öka mina kunskaper om dess historia (när jag får tid 😉 ) Jag vill veta mer…

Boken är absolut läsvärd, jag skulle skrivit ”mycket bra” om familjen som berättelsen kretsar runt inte vore så dysfunktionell som den är. Visst finns det familjer med väldigt stora problem, men är det underhållande? DN:s recension skriver ”att Nina Wähä skriver roligt om helvetesmörker”. Jag kan inte se något roligt i allt detta mörka, det är så sant att ”allt sker i betraktarens öga”.

Rolig eller ej, boken är bra, ingen tvekan om det. Det finns väldigt många som växer upp i ”helvetesmörker” idag, har helt säkert alltid gjort.

Betyg: 7 / 10

Sidor: 438

Bok: 35 / 2020

Memorys bok

Petina Gappah är född i Zimbabwe, jurist, advokat, författare och även bloggare! Har bott i Geneve och även studerat i Europa men är sedan 2010 tillbaka i Zimbabwe. Gappah är född 1971. Memorys bok är hennes första roman, tidigare har hon givit ut några noveller.

Det här är en historia om att inte passa in. Det är historien om Memory.

Memory är en ung kvinna som sitter på death row i Zimbabwe. Hon sticker ut bland sina medfångar: Hon är bildad och privilegierad, och hon är albino. Hon är också den enda av fångarna som är dömd för mord – mordet på Lloyd Hendricks, den vite man som tagit hand om Memory sedan hon var liten. Medan Memory väntar på sitt straff skriver hon ner sin historia. Hur dog egentligen Lloyd? Hur kom det sig att Memory flyttade in hos honom? Är det sant att hennes fattiga föräldrar sålde henne? Kan man lita på sina minnen? Memorys vittnesmål formar en hypnotiserande berättelse om öde, identitet, klass, ras och kön i ett land präglat av brutala kontraster.

Memorys bok är en bok jag verkligen gillar, den lämnade mig inte oberörd, trots att jag fick anstränga mig för att läsa vidare under några sidor i början av boken. Där var så mycket afrikanskt, ord som jag inte förstod eller kunde relatera till. Men jag envisades, tyckte att baksidestexten berättade om en helt annan berättelse – och det var det!

Det blev en berättelse som är annorlunda mot mycket annat jag läst, fascinerande roman. I efterhand funderar jag över hur mycket av innehållet som kunde hända i verkligheten under (dåtidens) Rhodesia!?

Kommer Petina Gappah att ge ut fler romaner kommer jag definitivt att kolla in dem.

Betyg: 9 / 10

Sidor: 280.

Bok: 31 / 2020

Hon som kom före

Färgerna på boken är missvisande, men dock en bild!

JP Delaney vet jag inte så mycket om. Det som går att få fram är att det är en pseudenym på en författare som har skrivit flera andra romaner under andra namn. De ska vara bästsäljande romaner också, hur man nu vet det när det ska vara så ”anonymt” vem som döljer sig bakom namnet. Just den här romanen har getts ut på 35 olika språk, det säjer en del om kvaliteten på innehållet.

EMMA

För att kunna gå vidare efter ett otäckt inbrott vill Emma flytta. Då hör hon talas om Folgate Street ett. Det högteknologiska huset är ett av stadens mest spektakulära, och det har ett imponerande säkerhetssystem. Men det finns en hake. Man måste följa reglerna. Den unge stjärnarkitekten Edward Monkford kräver full kontroll över husets invånare. Inga böcker, inga mysiga kuddar, inga personliga foton. Ingen olydnad.

JANE

Efter att Jane gått igenom en personlig tragedi behöver hon en paus. När hennes mäklare berättar att Edward Monkford söker en ny hyresgäst känner Jane sig genast dragen till både huset och den excentriske arkitekten. I den avskalade villan ska hon finna ro. Men drömhuset visar sig bli en mardröm. Vem var den unga kvinnan som hyrde huset innan Jane? Finns det inte väl många kusliga likheter mellan Jane och hon som kom före?

Vad tyckte jag om boken? Litet dubbelt. Jag kan inte säga att jag tyckte den var jättebra, trots det så kunde jag inte vara ifrån boken under så långa stunder. Jag ville veta vad som skulle hända härnäst. Med andra ord gillade jag den, trots att jag kanske inte tyckte innehållet var jättespännande! 😉

Varannat kapitel fick vi följa Emmas liv, varannat Janes liv fastän de levde under olika tidsperioder. Innan jag läste boken, försökte jag bli klok på baksidestexten men tyckte den var ganska förvirrande. Nu när jag läst boken och läser samma baksidestext, tycker jag den säger väldigt mycket.

Klockan var ganska mycket över midnatt när jag äntligen läst klart boken och kunde släcka lampan. Nu har jag tre böcker att välja mellan, har inte bestämt vad som står på tur.

Fascinernde bok, trots allt!

Betyg: 7 / 10

Sidor: 392

Bok: 30 / 2020

Ett amerikanskt äktenskap

Vilka böcker det finns! Det här är en väldigt bra roman, jag tror att många, många skulle hålla med mig – men då måste man förstås läsa den. 🙂

Ömsint, helt fantastiskt har Tayari Jones skildrat de tre huvudpersonerna.

Roy och Celestial personifierar den amerikanska drömmen och bilden av det nya svarta Södern. Han är en ung affärsman, hon en lovande konstnär. Men precis när de ska inleda sitt liv tillsammans, händer något som sliter dem isär. Roy blir anklagad för ett brott som Celestial är övertygad om att han inte har begått och han döms till tolv års fängelse. Trots att Celestial alltid varit självständig känner hon sig vilsen och övergiven, och när domen efter fem år upphävs och Roy kan återvända hem, är den kärlek som en gång fanns inte lika självklar. Går det att rädda ett äktenskap som berövats sitt fundament?

Ett amerikanskt äktenskap är berättelsen om en kärlek som aldrig tillåts mogna. En drabbande och insiktsfull roman om ras och klass i dagens USA.

Alla lässugna människor – LÄS DEN, tror inte ni ångrar er. Boken tilldelades ”Women´s Price for fiction 2019”. Om någon funderar över varför jag skriver att det finns tre huvudpersoner i boken så beror det på att Roys barndomskamrat Andre är en viktig person i berättelsen.

Betyg: 10 / 10

Sidor: 322

Bok: 21 / 2020

Den stora skrivboken

Agota Kristof, är en ungersk författare som flydde landet 1956 som 21-åring och var sedan bosatt i Schweitz fram till sin död 2011.

Hon skrev bl.a ”Den stora skrivboken”, ”Beviset” och ”Den tredje lögnen”, tre böcker som presenteras i en bok. Detta är en roman som fått superbra recensioner i många tidningar, med all rätt kan jag tycka. Det är en bok som är i en klass för sig, liknar ingen annan roman. Samtidigt som jag gillade den mer och mer ju längre fram i böckerna jag kom, så tycker jag det är en ”sjuk” historia 🙂 Mörk, rå berättelse skildrad i krigstid.

Baksidestexten består av flera recensioner, jag återger endast ett par, men samtliga är väldigt positiva:

”närmast genial… sällan har jag läst något så nervigt raffinerat och på djupet originellt.” (Maria Schottenius, DN)

”Triologin är något av det bästa jag läst… Det är en snillrik hyllning till litteraturen. Hur läsande och skrivande – som upphöjts till berättarmagi – håller människan upprätt. Hur tomt och prövande livet än kan vara.” (Anneli Jordahl, Aftonbladet)

Boken är lättläst, flyt i texen. Rekommenderas till läsare som orkar med det mörka. Jag kan nämna att under de första 50-100 sidorna tyckte jag boken, eller berättelsen, enbart var en sjuk historia! Men för den som fortsätter att läsa faller allt på plats så småningom… 🙂 En roman som sannerligen inte är lik något annat jag läst!

Betyg: 8 / 10

Sidor: 426 + 6 sidor efterord

Bok: 18 / 2020

Herrarna satte oss hit

Herrarna satte oss hit, om tvångsförflyttningarna i Sverige är en bok som skildrar samernas utsatthet under en period i Norge och Sverige vid 1900-talets början.

När Norge blev egen nation så ville de inte ha en grupp människor, samer, som vandrade över nationsgränsen med sina renar gång efter gång. 1919 gör Sverige och Norge gemensam sak av det hela, de bestämmer hur många renar som får förflyttas över gränsen. Det leder till tvångsförflyttningar av många renskötarfamiljer.

Författaren Elin Anna Labba är same och berättar om sina förfäders historia. Materialet har hon samlat genom sparade dokument och intervjuer med de som var med.

Boken ger mig många tankar / frågor. Jag var betydligt mer positiv mot minoriteter före jag läste boken än efteråt. Jag tänker som så att många andra människor har också drabbats av myndigheterna, av sin utsatthet, men varit tvungna att ”rätta in sig i ledet”. Ska en minoritetsgrupp behandlas annorlunda?

Hursomhelst, boken är läsvärd, ger oss en inblick i samernas situation under den här perioden.

***

Den här boken väcker så många tankar och funderingar inom mig, därför publicerar jag inlägget och vill gärna höra andras tankar runt minoriteters skyldigheter och rättigheter.

Att tvångsförflytta folk som Sverige gjorde är förstås inte OK. Frågan är dock; hur kunde Sverige löst frågan på bättre sätt när Norge inte godkände att samerna vandrade över den ”nya” landsgränsen varje år med sina renar? Är det självklart att samerna skulle få nyttja den mark de själva ville?

Det här är absolut en svår fråga, desto roligare att höra hur andra tänker. Välkommen med dina tankar! 🙂

Betyg: 7 /10

Sidor: 183

Bok : 15 / 2020

Klubben

”Klubben” av Matilda Gustavsson är ett boktips jag fått via bloggvärlden. Den är efterfrågad så biblioteken i Jönköping har kö till den. I lördags hämtade jag den och idag har jag läst ut den.

Matilda Gustavsson skriver om hur hon arbetade fram det som senare blev ett avslöjande reportage i DN om den s.k kulturprofilen. Boken beskriver hur hon fått fram underlaget till sitt reportage där 18 kvinnor påstod att de blivit sexuellt trakasserade av kulturprofilen. Dessutom skildras spelet inom Svenska Akademien efter avslöjandet som bl.a ledde till att Sara Danius lämnade sin post som den ständige sekreteraren.

Boken är avslöjande, som läsare har jag svårt att förstå att dessa trakasserier mot kvinnor har kunnat pågå år efter år. Samtidigt vet vi som hunnit få några år på nacken att det är ”sådant man inte snackar om”. Kvinnor har förödmjukats, delvis lagt skulden på sig själva, alla inom Akademin verkar ha sett och förstått vad som pågått – och låtit det pågå.

Det pågick ett maktspel utan dess like av Kulturprofilen, till sist sprack bubblan. Slutna grupper är livsfarliga brukar jag säga – och boken befäster det fullt ut. Jean-Claude Arnault, som benämns som kulturprofilen, fick ett fängelsestraff på 2,5 år, flera medlemmar i Akademien lämnade sina ”stolar” och det var inte självklart hur Akademien skulle kunna överleva. Men, som bekant, nya medlemmar har kommit och just nu är det ganska tyst om deras arbete. Författaren har gjort ett stort arbete genom att publicera artikeln i DN och även skrivit boken. Allra mest kanske jag förundras över Arnaults hustru som trots att många trakassarier av unga kvinnor gjordes mitt framför ögonen på henne så försvarade hon sin make hela vägen! Trots att det var hon som vara akademiledamot och hon som var den viktigaste personen av de båda! Hur tänker hon? Det har jag väldigt svårt att förstå.

Läs boken!

Om uppgifterna på Wikipedia är aktuella så är 17 av de 18 ”stolarna” besatta idag. Av dessa är sex kvinnor!

Betyg 10 /10

228 sidor

Bok 8 / 2020

Etikettmoln