Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Böcker’

i skymningen sjunger koltrasten

Linda Olsson är en fantastisk författare. När jag läste hennes första bok ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger” blev jag fascinerad av hennes sätt att fånga mig som läsare. Det var en stillsam, sorgsen berättelse som var svår att lägga ifrån mig. Det är en också en bok som fastnade i minnet, även om jag inte minns själva handlingen.

Nu har jag läst en annan bok av Linda Olsson, ”I skymningen sjunger koltrasten”. Än en gång lyckas hon fascinera mig. Boken handlar om tre människor, deras ensamhet, vänskap, tillbakablickar på sina liv. Tillfälligheter som gör att deras liv svetsas samman.

Rekommenderas varmt av mig!

En märklig man

Jag har skrivit om Herman Lundborg tidigare, den man som försökte dela in folk i olika raser. Han lyckades skapa en ny ”vetenskap” och fick stöd från riksdag och regering med att  bygga upp ”Statens rasbiologiska institut” i Uppsala.

Hans grundsyn var att den nordiska rasen var högst stående, stod över alla andra, att det därför var viktigt att inte avla barn med några utanför sin egen ras. Var gick då gränserna, vem var typiskt nordisk? Han genomförde ett gigantiskt arbete med att utforska norra Sveriges befolkning; samer var en ras, .människor med finska gener kallades för ostbaltisk ras osv.

Medan han själv reste runt i Lappland för att mäta skallar, näsor, fotografera samer nakna, studera utseende, klassificera människor fanns hans hustru hemma i Uppsala tillsammans med parets två söner. Hon verkade efterhand bli en alltmer bifigur till Herman, hon fick genom deras korrespondens veta vart hon skulle eftersända hans post, när han skulle komma hem för att få kläderna tvättade. Sedan försvann han 3-4 månader igen. Breven dem emellan blev alltmer kyliga. Hermans närmaste medarbetare när han besökte nomadskolor och hos samerna över huvud taget hade han oftast en ung samekvinna vid sin sida. Kvinnorna skiftade, men mönstret var detsamma. Så småningom fick han barn tillsammans med en av dessa unga följeslagare, ett barn som han ville gömma undan, det placerades till en början i fosterhem. Mamman struntade dock i Hermans idéer, hämtade sonen efter cirka 2,5 år.

Herman var en aktad vetenskapsman, professor, gav ut böcker i ämnet rasbiologi, föreläste och spred sina idéer i Europa för bl.a en ung man som hette Adolf Hitler vilken säkert inte är obekant för någon.

Den unge Herman Lundborg, relativt nyutbildad psykiater, måste ha haft pondus och uppträtt på ett väldigt förtroendeingivande sätt. Hans idéer köptes rakt av av politiker, från höger till vänster i vårt land, fick så småningom statliga pengar för att forska i ämnet rasbiologi. I början bedrev han det med medel ur egen kassa tillsammans med frivilliga bidrag. Han måste verkligen ha trott på sin ”vetenskap”. Åren innan han skulle gå i pension så minskade anslagen från statligt håll, hans idéer ifrågasattes alltmer, hans efterträdare blev efter många turer en man som starkt ifrågasatt Lundborgs teorier om raser. Sitt pensionärsliv tillbringade han tillsammans med Maria, den samiska kvinnan och deras ”degenererade” son. Man kan undra vad Herman hade för känslor och tankar om sin egen son tillsammans med Maria! Och hur sonen upplevde sin barndom och sin pappa.

Maria Hagerman som skrivit boken har plöjt igenom massor med brev mellan Tyra och Herman, Hermans forskningsrapporter under flera år m.m. Ett gediget arbete som tagit form i boken ”Käraste Herman”. En märklig man, minst sagt.

Efter ”Käraste Herman” ska jag läsa litet mer lättsmält litteratur, har tänkt gå en runda till biblioteket idag.

 

 

Författarafton i Jönköping

Igår var jag och lyssnade på en intresssant föreläsning på biblioteket i Jönköping. Det var Ordfront som hade bjudit in till författarafton och det var journalisten Maja Hagerman som berättade om varför hon började skriva boken ”Käraste Herman: rasbiologen Herman Lundborgs gåta”.

Herman Lundborg var svensk läkare och rasbiolog, blev sedermera den förste chefen för Statens institut för rasbiologi i Uppsala. Han mätte skallar på människor, då ofta på de mindre lyckade i samhället, fotograferade människor och delade in dem i olika typer. I början av 1900-talet så ”studerade” han befolkningen i Sverige och kom fram till att i norra Sverige fanns flest ”rasligt degenererade”. Lundborg gjorde många resor till Norrland för att studera befolkningen på plats. Samer och tornedalsfinnar la han fokus på och ansåg att de inte var riktigt rasrena.

Som tidigare nämnts la Maja Hagerman sin kraft på att försöka förstå den tidens samhälle och hur rasbiologin kunde växa fram i landet, samtidigt blev det en historik över Herman Lundborgs liv och leverne. I sitt arbete läste hon stora brevkontakter han haft med andra. Hon blev intresserad av hur en sådan man som Lundborg kunde ha förhållande med kvinnor han ansåg degenererade. Han hade bland annat ett långvarigt förhållande med en samekvinna och fick barn med henne, ett barn som inte blev ”rasrent” med hans synsätt, senare i livet blev denne Maria även hans hustru!

Maja Hagerman var en duktig föreläsare, hon fångade publikens intresse till fullo och vi, åhörarna, fick även tillfälle till frågestund efter hennes framförande.

Hennes bok ”Käraste Herman” såldes på plats, men jag tog mig inte tid att köpa den där men har skickat efter den nu. Kommer att läsa den med stort intresse. Den här mannen har fångat mitt intresse tidigare genom boken Fallna kvinnor av Eva F Dahlgren som jag skrivit om här. Den boken i sin tur gjorde att jag förra sommare besökte Citadellet i Landskrona. Lundborg hade obehagliga tankar om människor, hade mycket kontakt med Tyskland och stödde Hitler. Det säger en hel del om Sverige då i början av 1900-talet när en sådan man hade en sådan framträdande plats inom den tidens forsknignsvärld. Böcker som fascinerar mig på olika sätt brukar jag skriva om här i bloggen, misstänker att jag kommer att återkomma till den här boken så småningom.

Bilder

Inatt är det jobb som väntar, därför blir det varken mycket text eller tankar från mig. Jag var ute på en lång promenad i eftermiddag och fann då ovanstående vackra vy. Loggade även två geocacher, en hobby som jag inte ägnat så mycket intresse åt det senaste året. Men när man lär sig hitta i ett nytt område är det helt perfekt.

Jag fann också ett bokskåp som man kunde öppna, ta någon bok med sig eller lämna någon om man har  någon som man vill bli av med. Nästa gång jag reser hit ska jag ta med några böcker som gärna kan få vandra vidare. En mycket bra idé!

#blogg100

6/100 

Älskade terrorist

alskade-terrorist

”Älskade terrorist, 16 år med militanta islamister” av Anna Sundberg / Jesper Huor.

En bok som jag gärna rekommenderar. Alla har vi hört tala om islamisternas (IS) framfart, men vi är nog inte så många som fått en skildring inifrån deras liv. Anna var gift med två olika jihadledare, inte samtidigt, men under dessa 16 år boken skildrar. En mycket intressant samtidsskildring, en värld som inte så många lämar ut uppgifter ifrån.

Svenska Anna Sundberg, växte upp i ett villakvarter i Halmstad i en medelklassfamilj. Hur kunde hon lockas in i jihadrörelsen, ja det har jag svårt att förstå. Ungdomar på väg in i vuxenvärlden är en utsatt grupp, ofta vill de testa nya vägar, osäkra, sökande… Men därifrån till att söka sig till jihadister, leva som en muslimsk kvinna i heltäckande kläder, följa sin man slaviskt genom byte av olika hem och länder. Dessutom leva väldigt isolerat, inte kunna tala med andra män än sin make under många år – ja, allt det här var hon förstås inte medveten om från start…

Hur kunde hon fångas av detta, är min fråga både under läsningen som nu när jag har avslutat boken. Det ligger ingen anklagelse i det, jag försöker förstå vad som gör att sådant kan attrahera ungdomar.  Efter 16 år bryter hon upp och återvänder så sakteliga till ett traditionellt svenskt liv tillsammans med sina fyra barn, steg för steg. I slutet av boken uttrycker Anna Sundberg ”I början lät jag mig bli manipulerad och sedan har jag självmant fortsatt allt längre in i en världsbild präglad av hat, fantasier och myter. Det tog lång tid att lämna den världsbilden – det kanske berodde på att jag skapat mig en trygg plattform. Jag hade fått andra islamisters förtroende och vunnit hög status.”

En intressant bok, en bok som gjorde mig deppig och beklämd emellanåt, men jag är glad att jag läst den. En stark skildring.

Betyg 5/5.

Karin Johannisson död

blommor

Hur har jag kunnat missat att ta del av Karin Johannissons böcker? Det frågar jag mig själv idag. En kvinna som fokuserat på kvinnors villkor och framförallt inom vården, t.o.m psykiatrisk vård där jag är verksam när jag arbetar.

Svaret på frågan är ”vet inte”. Men jag tänker åtgärda det. Jag ska absolut låna hennes böcker, ska börja med ”De sårade divan” om den är inne på biblioteket när det är dags. Just nu håller läser jag historiska böcker, fångar mitt intresse. Det finns mycket att upptäcka i böckernas värld.

Sanningen att säga, jag har missat denna kvinna. Har aldrig hört talas om henne, vad jag kan minnas.

De hemlösas tidning

hallwylska

I veckan som gick köpte jag ett ex av de hemlösas tidning, Gata. Någon gång har jag köpt motsvarande tidning i Norge.

I det här numret finns ett sammandrag av romernas historia. Jag har under något, kanske t.o.m några år tänkt jag ska läsa på om just romernas historia, ett utsatt folkslag + att också läsa på om 1900-talet fram till andra världskriget med fokus på hur nazismen växte fram. Hittills har det stannat just vid tanken. Ja, jag frågade efter en bok på biblioteket jag fått tips om som just skulle handla om romernas historia. De hade den inte och den fanns inte att köpa in heller.

Jag läste artikeln i Gata och det gör mig än mer intresserad. När jag åter är hemma i Jönköping ska jag med bibliotekaries hjälp luska fram någon litteratur hoppas jag.  Annars finns det en hel del källor i just Gata om romernas tid i Sverige.

En utsatt grupp människor som inte välkomnas någonstans. Under lång tid var de förbjudna att komma in över Sveriges gränser. Jag trodde det handlade om kanske ett par årtionde, för jag visste att i början av 50-talet var det förbjudet för dem att vistas i vårt land. Men det var en längre period, 1914-1954 fanns förbudet.

  • PS Sekunden efter jag sänt iväg det här inlägget fick jag besked om att jag nyss postat mitt tusende inlägg på den här sajten!  Tänk så mycket tankar som florerat här via dessa inlägg, dels från mig och dels från er som hållit ångan uppe och gett mig olika infallsvinklar. Tack!

#romer #Gata #de hemlösas tidning

Etikettmoln