Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för kategorin ‘Böcker’

Sista brevet från din älskade

Det kommer med all sannolikhet att vara ganska tyst ett tag från den här bloggen. Kanske dyker det upp något enstaka inlägg, precis som jag kollar mina bloggvänners inlägg någon gång ibland. Har dock bestämt att jag ska skriva något om alla böcker jag läser klart det här året men lägger det som privata inlägg. Jag har inte tänkt att Miatankar ska bli en bokblogg, i vart fall inte just nu. Författaren Jojo Moyes är dock värd att nämna ifall någon bokslukare ännu inte stiftat bekanskap med hennes böcker. Hon är väl värd att kolla in – i vart fall om du gillar sådana böcker jag gillar. 🙂

Ännu en bok har jag plöjt igenom på kort tid. Det är Jojo Moyes bok ”Sista brevet från din älskade”, en helt fantastisk kärlekshistoria. Finns sådan kärlek på riktigt, måntro!?

”London 1960. När Jennifer Sterling vaknar upp på sjukhus minns hon ingenting – inte den tragiska bilolyckan som gjort att hon hamnat där, inte sin man, inte ens vem hon är. Hon känner sig som en främling i sitt eget liv. Tills hon råkar hitta ett passionerat brev, undertecknat B, som ber henne att lämna sin man.

Många år senare, 2003, hittar journalisten Ellie samma gåtfulla brev i arkivet på tidningen där hon arbetar. Hon blir besatt av historien bakom, mycket på grund av parallellerna med hennes eget liv, där hon brottas med rollen som älskarinna åt en framgångsrik – och mycket gift – författare. Men om B och hans älskade fick ett lyckligt slut, kanske det finns hopp också för Ellie?”

För flera år sedan läste jag ”Livet efter dig” av samma författare och tyckte den var fantastisk, rakt igenom hela berättelsen. Den här fångade mig inte på samma sätt från första sidan. Jag funderade till och från om jag skulle fortsätta läsa den eller inte inte läsa klart den. Men sedan hände något, jag fångades av berättelsen och läste sida efter sida som jag gör när det är en berättelse som fångar mitt intresse riktigt mycket.

Som sagt; finns sådan passionerad kärlek på riktigt så har jag missat något här i livet. 🙂

Har stiftat bekantskap med flera ”nya” författare för mig senaste tiden. Böcker jag verkligen gillat, lycka! Ännu mer lycka med tanke på att dessa författare skrivit fler böcker…

Betyg 9 /10

Bok 5 / 2020

Litet av varje

Utan tvekan är jag inne i en intensiv läsperiod nu. I natt läste jag ut ”Inkräktare” av Tana French, en deckare där författaren benämns som ”En av världens bästa deckarförfattare”. Efter en längre period då jag läst historiska böcker, eller i vart fall böcker med verklighetsbakgrund är jag åter inne i att läsa deckare eller romaner över huvud taget.

Jag gillade berättelsen, förstod ganska snart vem som låg bakom mordet, ville dock veta hur sanningen skulle komma fram och accepteras av omgivningen. Ja, det behövdes plöjas igenom drygt 570 sidor för att få veta det. En angenäm läsning även om den kunde kortats ned något, tycker jag som egentligen inte är så mycket för långa, långa romaner. Hur som helst, en författare som ger mig mersmak.

Igår em var jag hos mina barnbarn ett par timmar då föräldrarnas arbeten behövde dem längre än vanligt. Ett par angenäma timmar hade vi tillsammans, barnen och jag. Jag fick bl.a veta att tomten är bara ”fake”, men trots allt så verkar det vara ”tomten” som fixar julklapparna. Detta med tanke på att barnen gör önskelistor som skickas till tomten! Ja, inte helt lätt att förstå allt här i världen. 🙂 Vincent som går i första klass hade under dagen fått lära sig att Jesus mamma och pappa hette Maria och Josef. Han berättade också för mig att han (Jesus) föddes för länge, länge sedan, det är så länge sedan så inte ens gammelmormor fanns berättade han med glittrande ögon! Behöver jag säga att jag älskar dessa upplysningar/reflektioner om livet och världen ur barnaögon! 🙂

Olga Tokarczuk

Styr din plog över de dödas ben är titeln på en av förra årets nobelpristagares (i litteratur) böcker. Själva titeln drog min uppmärksamhet till sig, jag undrade vad som kunde dölja sig bakom en sådan titel. Ställde mig i kö för den. Ett val jag inte ångrar!

En helt fantastisk historia! Trots det så är inte romanen spännande eller intressant i sig, det är själva språket och berättarstilen som jag fastnade för. Att kunna skriva en bok på drygt 280 sidor så fascinerande då måste man ha en säregen berättarförmåga, tänker jag. Jag har faktiskt redan ställt mig i kö för ytterligar en bok av henne. Alla hennes böcker är utlånade på mitt bibliotek så det är köande som gäller. Den som väntar på något gott…. ja, ni vet! 🙂

Då jag har svårt att berätta något om innehållet på ett intressant sätt så väljer jag att att citera baksidestexten:

I ett avsides hörn av den polska landsbygden, nära den tjeckiska gränsen, lever Janina Duszejko, en gång broingenjör och lärarinna. Nu ägnar hon sin tid åt att se om grannarnas vintertomma hus, att tillsammans med rådjur och vildsvin ströva genom markerna, att översätta Blake – och att ställa horoskop. Så påträffas en av de bofasta grannarna död, och plötsligt är det excentrikern Janina som befinner sig i händelsernas centrum. Det som för myndigherna ter sig oförklarligt bildar under hennes tränade blick ett tydligt mönster. Det enda hon behöver göra är att lära sin omgivning att läsa spåren rätt.

Tur det finns bra böcker, det gör att det varit lättare att stå ut med novembermörkret 🙂 Nu är det dags att göra ett nytt besök på biblioteket, problemet är att jag har inte några bra tips på böcker jag vill läsa! Har jag tur finner jag fler intressanta böcker, trots brist på tips.

Tunn luft

Jag såg ett lästips här i bloggvärlden som jag fastnade för. Vid bibliotekbesöket lånade jag hem den och nu efter endast tre dagar/nätter är den utläst. Det är Jon Krakauers bok ”Tunn luft” som fascinerade mig så den låg inte orörd långa stunder.

Den amerikanske journalisten och bergsklättraren fick en förfrågan av tidskriften Outside om han kunde tänka sig att skriva ett reportage om att bestiga Mount Everest som har världens högsta (kända) bergstopp. Efter att ha tränat sig i form och samrått med sin familj så anmälde han sig till en guidad grupp som skulle ge sig upp till Mount Everest topp med start i april (tror jag det var, ev, mars) 1996.

I den 335 sidor tjocka boken får vi läsa om hela ”resan” från förfrågan från tidskriften tills Krakauers var hemma i USA igen efter att deltagit i en guidad expedition till toppen av berget och hans privata reflektioner vad som hade hänt, skuldkänslor o.dyl.

Vi får ta del av bergsklättringens vedermödor avsats för avsats, hur den tunna luften påverkar kroppen, kämpaglöden hos vandrarna, möte med andra expeditioner. Hur andra expeditioner korsade deras väg och påverkade dem osv. Författaren var en av de som nådde toppen och hann komma ned en bit innan en oväntad snöstorm drog in över berget. När det hände var gruppen splittrad. Ovädret orsakade totalt tolv människors död och läsaren får ta del av författarens utsatthet, oro för övriga i gruppen, ovissheten och hur tragiken gick upp för honom. Den expedition han ingick i bestod av 12 eller om det var 13 deltagare och endast sex av dem kunde återvända hem levande.

En ruggig historia och väldigt intressant läsning.

Jag rekommenderar boken!

Geocaching

Vad gör ni när det är så här varmt? Ligger ni på stranden? Aktiva inomhus, eller inaktiva inomhus?

Vi har haft några dagar då det har varit litet svalare här i norra Småland, men idag är det riktigt varmt igen, snudd på 30 grader idag (i skuggan). Hörde av en granne att hennes termometer visade 44 plusgrader… men det var förstås i solen.

Trot eller ej, jag har geocachat! Igår åkte jag till ett samhälle några mil härifrån och promenerade mellan några cacher i stekande sol, men trots allt överkomligt. Någon dag dessförinnan for jag iväg på ett annat håll och gick en lång runda i skogen för att leta cacher. Ja, har man inget att lägga händerna på så kan man ju leka. Skämt åsido, periodvis är det en väldigt trevlig hobby. Den tar mig till platser jag aldrig skulle upplevt annars. I år har jag inte upptäckt någon jättefin plats, vad jag minns, men andra år har jag gjort det.

För övrigt läser jag och gör inte så himla mycket mer än jag måste, handla och laga mat. Ja inte ens mat lagar jag idag, jag passade på att äta på en av Asecs restauranger, ingen gourmetmiddag, men det hade jag inte förväntat mig heller. 😉 Jag är t.o.m dålig på att läsa bloggar, känns litet som att dagarna bara går.

Igår var jag inne på Facebook och såg ett inlägg från Jönköpings kommun där de presenterade några killar som städar Vätternstranden varje morgon. De berättade om att papperskorgarna var överfulla och sedan kastas det bredvid. När jag läste det hade några kommenterat inlägget, människor som uttryckte uppskattning till killarna osv, att vi har en fin strand. En kvinna ifrågasatte varför de inte kan ha större sopbehållare så skräpet får plats! Då skrev jag ett svar där jag ställde frågan varför inte folk kan ta skräpet med sig hem när det är fullt osv… Jag ondgjorde mig över hur skräpigt där är vid Vätterstranden, hur folk bara lämnar skräp. Berättade också om mina upplevelser av hur det ser ut där varje nyårsdag! Trodde jag skulle få massor med påhopp! Det brukar inte gå att provocera på Fb utan att man får på pälsen. En kvinna har klickat på gilla-knappen vid min kommentar, det är allt, inga svarskommentarer! Jag är mycket FÖRVÅNAD! Jag var beredd på att bli betraktad som ”missnöjd satkärring” 🙂

Vad är det för fel på folk som inte kan försvara sina handlingar!? 🙂 Så funderar jag också över HUR STORA sopbehållare skulle behövas där för att det inte skulle finnas skräp på stranden eller gångbanan?

 

Kidnappningen

Jag har läst Anna Schulzes bok ”Kidnappningen – en släktberättelse”. Det är en bok med verklighetsskildring, det är dottern till Ragnar och barnbarn till Daisy som skrivit den här berättelsen utifrån dagböcker, brev och muntliga berättelser hon tagit del av. En sorglig historia. Tror det berättades om de här människorna i radion på 60-talet, eller om det var ett liknande fall.

Jag citerar baksidestexten: ”När Ragnar är elva år förs han bort av sin mamma Daisy. Året är nittonhundratrettiosex. Daisy är ekonomiskt utblottad och de flesta av hennes vänner och släktingar har vänt henne ryggen. Med två havererade äktenskap bakom sig ser hon kidnappningen av sin egen son, och flykten utomlands, som ett sista desperat försök att skapa ett förhandlingsutrymme.

I Kidnappningen – En släktberättelse utforskar Anna Schulze en verklig händelse i sin egen familjs historia. Det är en skildring av en vacker, intagande men djupt självcentrerad kvinna på gränsen till nervsammanbrott. Men det är också en berättelse om Annas pappa Ragnar och hur det formar en människa att som barn bli uppryckt från sitt hem och berövad allt det man känner till – sitt land, sitt språk, sin familj.

Kidnappning är en sorts stöld, stölden av en människa.”

Jag har läst boken med stort intresse, det är levnadsöden som jag förfäras och förundras över.

 

 

Jane Eyre

För knappt två veckor sedan lyssnade jag på en föreläsning om systrarna Brontës liv och författarskap. Samma dag lånade jag Charlotte Brontës ”Jane Eyre”, en bok på nästan 600 sidor. Så tjocka böcker är inte mina favoriter, nästan varje gång jag läser så långa romaner brukar jag tycka att boken skulle vunnit på att kortats ned cirka 100 sidor. Efter drygt 400 sidor känns det ofta som tugg, medan boken fascinerar mot slutet igen.

Jane Eyre är en kärleksroman ur en helt annan tid. En fin skildring om en fattig, föräldralös flicka som vi får följa från att hon är  ett litet barn och fram tills hon är en mogen kvinna. Hur hon förälskar sig i sin ”husbonde”, ingen bonde, men väl en man med en betydligt högre ekonomisk ställning i samhället. En relation som inte var gångbara i den tidens England. Det visar sig förstås finnas många hinder på vägen för trygg kärlek…

Boken skildrar också den tidens koppling till religionen, hur styrda människorna var av Bibeln och av sin Gud.

Efter att ha läst varje sida i boken så tycker jag att alla sidorna har berättigande. Vackert skriven, bra flyt i texten, intressant innehåll och efter cirka 400 sidor så stegras historien och mitt intresse hålls absolut på topp ända till sista sidan. En fantastiskt bra roman även så här cirka 150 år senare då vi lever i ett helt annat samhälle. Visst är det fascinerande!?

Etikettmoln