Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för juni, 2014

Stockholmshelg

utsiktkatarinahissen

Den här helgen har jag spenderat i vår kungliga huvudstad som det så vackert heter.

Kom hit tidig eftermiddag i fredags, hungrig, hade i stort sett inte ätit sedan frukost. Gick till en thairestaurang jag sett, inte var det någon större standard, plasttallrik för mig, andra fick porslin. Folk från landet kanske behandlas annorlunda, men jag tror det mer berodde på vad jag beställde. Gott var det i alla fall. Alltid något.

Sedan strosade jag runt i Gamla Sta´n. Sneglade litet upp mot slottet och funderade på om jag skulle gå ditåt, cirka kl 16.00, det gjorde jag inte. Hade jag vetat att det förekommit en förlovning så hade jag nog styrt kosan dit. Vet inte om det var där Carl-Philip och hans Sofia visade upp sig, eller om det var på Öland. Hur som helst jag vandrade runt i de gamla gränderna, härlig känsla. Massor med språk i luften, många turister med kamera, precis som jag. Jag hade förstås inte bara kamera i tanken utan att logga några cacher. Upptäckte att det var totalt omöjligt, i Gamla Sta´n i alla fall. Folk överallt. Till sist lyckades jag signera en cache på en liten gata ganska diskret. Sedan fortsatte jag mot Södermalm och Mosebacke där jag satt och vilade en stund och tittade på folk. En relativt välklädd dam gick runt och samlade tomma kasserade burkar från soporna. Tragiskt, inte ska jag behöva göra så när jag blir pensionär!?

batliv

Lördagen åkte jag och en väninna ut i skärgården, vi besökte ön Grinda. Vandrade runt där, fikade… Vädret var någorlunda på morgonen, inget regn och bra promenadtemperatur. Men innan vi reste därifrån så blev det kallare vindar och vi började frysa. Det var skönt att komma ombord på båten, dricka varmt kaffe igen. Stockholms skärgård är vacker, även om den inte kunde visa upp sig från sin vackraste sida. På kvällen åt min väninna och jag tillsammans, proppmätta och nöjda lämnade vi varandra.

Nu på förmiddagen har jag varit ute på promenad. Tänkte logga några cacher… ingen lycka med mig. Två jag letade efter, upptäckte jag att de inte var loggade sedan augusti förra året. Förmodligen borta och förklaring till varför jag inte fann dem, trots att de skulle vara lätta. Jaja, Stockholm är inte alltid så lätt att leta cacher i! Regnet hängde i luften så jag drog mig hem till hotellet. Ska packa ihop och snart dra iväg till Centralen, fika innan jag sätter mig på bussen och skumpar hem till Jönköping. Jag gillar inte att åka långa sträckor med buss… men jag valde det den här gången. Dels är det billigare, men även med tanke på OM det blivit en stor tågstrejk ville jag veta att jag kom upp till Stockholm den här helgen.

Min helg har varit fin. Jag som saknar lokalsinne tränar på att lära mig hitta i den här stora staden… Jag börjar få litet koll på Gamla Sta´n, Södermalm och Norrmalm. Inte varenda gata, långtdärifrån… men ändå ha ett hum var jag befinner mig. En härlig helg… nu är det hem och jobba några veckor igen… 😉

Tiggare

litenblomma

Många fördömer tiggarna som finns i vårt samhälle. Många tar för givet att de bluffar, att det inte alls är fattiga människor det handlar om. Det går rykten om, t.o.m omtalats i media, att det finns ligor bakom tiggarna. Ligor som tar hand om pengarna de får in genom sitt tiggeri. Det i sin tur, tror jag, har ökat på allmänhetens skeptiska inställning till tiggarna. Några av oss svenskar ser tiggarna som ett bedrövligt inslag i samhället, de tar sådana rykten, misstankar eller enstaka fall som sanningar.

Senare har det kommit en helt annan bild från media. Att det är extremt fattiga människor, oftast romer som är i stort behov av hjälp från utomstående. Många har nog blivit vacklande i sina tankar om vad det är för människor vi ser litet här och där, både i större som mindre städer. Oftast går vi förbi tiggarna utan att skänka dem någon större tanke. Ibland blir de bespottade, någon gång har de fått en hink med vatten över sig. Ett sätt för oss i vårt välstånd att visa dem vårt förakt. Att vi inte vill ha dem här i vårt samhälle.

Jag har aldrig trott att folk sätter sig och tigger om de verkligen inte är i desperat behov av pengar för sin överlevnad. Vem vill sitta ute sommar, som vinter på trottoaren, ibland med en pappskiva under sig för att få ihop några få kronor under dagen? Tror inte det är någon om de kan finna en annan utväg.

Idag läste jag i lokaltidningen om ett ungt jönköpingspar som hjälper ett ungt par från Rumänien som har tre barn i hemlandet. De vet inte hur de ska försörja sin familj. De lånade pengar för att komma till Sverige för att arbeta  Här insåg de snart att det inte fanns några utsikter att få arbete, det har inga andra rumäner i deras situation fått. De svenska ungdomarna bjöd hem dem, lät dem bo i deras källare några dygn innan det rumänska paret fick låna en sommarstuga av bekanta till det svenska paret. De tre barnen hemma i Rumänien får inte komma till skolan längre p.g.a att de inte har hela kläder. Barnen bor för närvarande hos bekanta till föräldrarna. Här i Jönköping har det samlats in kläder till barnen, kläder som ska sändas hem till barnen. Insamling har startats till en grundplåt för att familjen ska kunna bygga sig ett hus, ett enkelt sådant, kanske skjulliknande om jag förstod det rätt. Den rumänska familjen blev bostadslösa när en flodvåg svepte bort deras tidigare hem. Den rumänska mannen har t.o.m fått timanställning i Jönköping, det visade sig att han är en duktig hantverkare. De här svenska ungdomarna tycker jag är guld värda! De visar att medmänsklighet finns i vårt samhälle. De vågar sådant som kanske många funderar över, kan man hjälpa dem på något sätt. Hjälp till självhjälp, för det är ju inte meningen att de ska bli beroende av hjälpen.

En stor eloge till dessa ungdomar!

Rumänien är ett av medlemsländerna i EU. Vad gör EU för att hjälpa Rumänien att få ordning på de sociala förhållandena inom landet? Det här är givetvis en betydligt större fråga på sikt än enskildas hjälpinsats.

 

Smålands landskapsblomma

linnéor1

Linnea heter Smålands landskapsblomma. Jag undrar hur många som har sett den? Jag har sett den några få gånger, högtidliga ögonblick.

Idag var jag ute på geocachingjakt, fann tio burkar, men desto viktigare var att jag kom in i ett område där det växte massor med just linneor. Men inte var jag i Småland utan i Västergötland. De gånger jag har sett linneor har varit just i Västergötland! Undrar var i Småland de finns… jo, i Tenhult ska de finnas, sägs det, ett par mil öster om Jönköping. Där har jag aldrig sett dem, kan bero på att jag inte vistats där vid rätt tidpunkt på året.

linnéor2

Jag bara stannade upp och blev så himla lycklig över det jag såg… Jag såg massor av andra blommor också under min skogsvandring, men det är linneorna jag förevigade och som jag minns… 😉

Det här tiden på året är absolut den bästa tiden att vistas i naturen, ljusa kvällar, varmt i luften ibland. Idag var det inte mer 10-15 grader, men jag var svettig efter allt promenerande. Djur såg jag inte så mycket av, inte de trevliga… men myror, flugor och sådana småkryp…. men de ska förstås finnas de också!

Vitlök

vitlök

För 20-40 år sedan var inte vitlöken lika vanlig i vårt land som den är nu. Då tänkte jag till både en och två gånger innan jag åt vitlök samma dag eller dagen före jag skulle arbeta.  Nästan alltid avstod jag… Ja, det allvarligare att konsumera vitlök än alkohol dagen innan arbete… 😉

Idag har jag frångått detta helt och hållet. Jag kan t.o.m äta mat som är kryddat med vitlök samma dag som jag går till arbetet och har än så länge inte blivit ifrågasatt.

Idag hörde jag ett program i radions P1 där de slog fast att ”förr” tyckte vi vitlök luktade illa, idag har vi vant oss och tycker inte att vitlök luktar illa längre. Doften har accepterats i vår kultur!

Aha… så är det förstås….

Tack till vår invandring som förde vitlökskulturen med sig till oss… 😉

Vadstena

midsommarblomster

Idag var jag tillsammans med en väninna i Vadstena på utställningen ”1914-2014 i skuggan av ett världskrig” tror jag att utställningen hette. Vacker affisch har de för att göra reklam för utställningen. Ett ämne som borde kunna innehålla mycket.

Utställningen tyckte jag var väldigt tunn. Det måste finnas väldigt många vinklingar man kunde gjort. Inte en enda kvinna eller ett enda barn fanns på bild, vet inte ens om de fanns i texten. Bara män som presenterades. Men även under krigen så pågick ju livet såväl för barn, kvinnor som män.. Det som jag fann mest intressant var ransoneringskorten från den tiden. En del var ganska detaljerade, t.ex kaffe, gryn andra var mer allmänna som diverse mat… så stod det inte, men jag minns inte hur de uttryckte sig.

Hur som helst, vi fick en fin utflykt. Vallmo, lin och blåklockor blommade och vajade vackert för oss! Vi åt en god lunch och hade trevligt i allmänhet… 😉

Önskar alla en RIKTIGT FIN MIDSOMMARHELG!

Ett halvt kilo kött/vecka

kött

Att kött i stora mängder inte är så hälsosamt, det har länge misstänkts. Nu är forskningen säker om man ska tro nyheterna idag. Bäva månde köttbönderna.

Det kommer nya rapporter om mat titt som tätt. Fett är farligt. Fett är inte farligt, men socker är livsfarligt. Mjölk är bra, man ska inte dricka för mycket  mjölk osv, sådan information har jag inte brytt mig om utan tänkt att snart kommer något nytt. Nu har vi fått en ”nyhet” igen…. rött kött ska man inte äta stora mängder av. Varför känns inte det lika mycket ”fluga” över den forskningen för mig? Ja det kan jag fundera över. Förmodligen beror det på att jag under ganska lång tid haft känslan av att kött inte är så nyttigt… Men det betyder förstås inte att det är någon sanning.

Hur känner du inför den här forskningsrapporten? Mer kött än ½ kg/vecka eller tre måltider med kött från gris, nöt eller lamm per vecka ökar risken för cancer!

Lenhovda hembygdsgård

lenhovda hembygdsgård

Under hemresan från Kalmar gjorde jag ett stopp vid Lenhovda hembygdsgård som ligger i Kronobergs län nära gränsen till Kalmars län.  Jag tror aldrig jag besökt Lenhovda tidigare, men det är ändå ett känt ortsnamn för mig ända sedan barndomen. Jag tror det var min mamma som hade någon barndomsvän eller om det var någon kär släkting som bodde där då någon gång på 1950-1960-talen.

Innan avresan hemifrån hade jag läst att den här hembygdsgården var något extra, dessutom skulle det finnas en geocache. Geocachen fann jag inte, letade inte speciellt noga heller… 😉 Däremot blev jag fascinerad av hembygdsgården som är belägen på ett stort gravfält från järnåldern med ungefär 170 gravar.

lenhovda gravfält

På en informationstavla kunde jag läsa ”Gravfältet här vid hembygdsgården i Lenhovda är ett av Värends största och vackraste järnåldersgravfält. Värend var ett av dom små ”landen” som senare bildade landskapet Småland.

Här på  Lenhovdagravfältet finns ungefär 170 gravar. Även i området norr om hembygdsgården finns gravar och ursprungligen kan här ha funnits minst 300 gravar. Den stora mängden gravar visar att Lenhovda var en central plats under järnåldern – den östligaste utposten i Värends centralbygd.

Det som gör gravfältet i Lenhovda så speciellt är den stora mängden ovala stensättningar. Dessutom finns här stora stenrösen, låga stensättningar samt magnifika treuddar. Treuddar är triangulära stensättningar med insvängda sidor. På gravfältet i Lenhovda har de dessutom ofta resta stenar i mitten och i uddarnas ändar. Treuddarna på platsen är osedvanligt välbyggda. De stora rösen kan vara anlagda under bronsåldern (1800-500 f Kr), medan övriga gravar anlagts under järnåldern (500 f Kr – 1000 e Kr). Huvuddelen av gravarna, bl.a de ovala stensättningarna, har troligen tillkommit under vikingatiden.

Under järnåldern var det vanligast att man brände sina döda tillsammans med allehanda gravgåvor, saker som man tänkte sig kunna behöva i livet efter detta.  En av gravarna, en stensättning, är undersökt. Då hittades förutom brända ben efter den döde, även fragment från järnföremål och glaspärlor. Gravgåvorna visade att graven anlagts under 900-talet.

De många gravarna innebär att det någonstans i närheten funnits en eller flera gårdar. Spår efter en boplats har påträffats strax norr om gravfältet, vid Gripgård. Under järnåldern livnärde sig människorna framförallt av boskapsskötsel och åkerbruk. Åkern och ängen låg i anslutning till gården. Skogen utnyttjades som betesmark.”

soldattorpet Lenhovda

Flera gamla byggnader har flyttats från sin ursprungliga plats till Hembygdsgården för bevarande till framtiden. Den första stugan som flyttades dit var Soldattorpet från Blankadal som ni ser här ovan. ”Den byggdes under senare delen av 1700-talet och flyttades 1930 till Lenhovda Hembygdsgård. Byggmästare Axel Andersson utsågs att utföra flyttningen av stugan till en kostnad av 300 kr. Torpet beboddes av soldaten nr 72 under Hökaskruv. På 1830-talet bodde soldaten Magnus Eld, född 1807, i torpet.” Den informationen fann jag på platsen.

Sådan information väcker nyfikenheten inom mig och jag vill veta mer och mer… Hur levde människorna, hur de hade det osv…. Hur många personer bodde där samtidigt? Torpet är ju inte stort!

 

Etikettmoln