Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Lycka och gnällspikar

Vad är lycka och vad blir vi lyckliga av?

Just nu läser jag boken ”Hållbar utveckling. Teknik, Samhälle och Livskvalitet” På sidan 83 kan jag läsa följande: ”Hur stor del av den lycka vi upplever har att göra med hur fint hus vi har, eller om vi har bil, teve och hund! Om vi hade bara det allra nödvändigaste, hur mycket skulle vår lycka minska? En del forskare skulle hävda att den bara skulle minska med maximalt 10 procent, i alla fall för oss i den industrialiserade världen, som tar materiellt välstånd för givet

Därefter fortsätter ett resonemang om vår förmåga att känna lycka. ”Hur stor del är genetiskt betingad? Med hjälp av studier på tvillingar har man kommit fram till att ungefär 50 procent av vår förmåga till lycka är nedärvd (Fors 2012, Sheldon m.fl 2004). Det innebär att fel föräldrar kan vara en katastrof!” (sid 84). Låter det dystert? Författarna fortsätter med att jämföra med det halvt urdruckna ölglaset eller om det nu är halvfullt!? ”Om man är född olycklig och har det tungt materiellt och socialt har man i alla fall en rejäl potential till relativ förbättring”.

Boken handlar om hållbar utveckling men efter ovanstående resonemang funderar jag än en gång över varför så många känner och sprider uppgivenhet och missnöje i vårt land. Vi är ett av världens rikaste länder, vi har ett starkt socialt skydd i vårt samhälle ändå så verkar väldigt många ha svårt att inse hur bra vi har det. Även om alla dessa har ”katastrof-föräldrar” så borde en stor grupp av dessa ha förmåga att se möjligheterna (glaset är halvfullt) som finns istället för att hänge sig åt att blunda för den verklighet jag ser – ett land, en tid full av möjligheter! August Strindberg sa redan på sin tid att ”det är synd om människorna”, visst hade han litet rätt!? 🙂 Hängde ni med i min senaste vändning? Precis, lyssna till de politiska debatterna, läs insändare osv… svenska folket verkar vara missnöjda i alltför stor utsträckning, tycker jag.

Hur tänker du?

 

Kommentarer till: "Lycka och gnällspikar" (30)

  1. Jag är en lycklig människa men trots det väldigt missnöjda över hur landet sköts. Jag är en glad person som inte skriver elaka inlägg (tycker jag) på Facebook och jag är glad att jag är född här och inte i en oroshärd i Afrika. Måste jag vara tacksam och tyst då? Måste man välja? Allt kan alltid vara värre eller bättre.

    • Nej, man måste inte vara tyst, alla har rätt att uttrycka sina åsikter, helt självklart. När jag lyssnar på politiska debatter eller för all del folk på facebook så hör man om systemkollaps, att allt är skit, att människor förnedrar varandra, snackar om systemkollaps osv. Jag har svårt att se att vårt land kollapsat eller ens är på väg? Det finns problem, absolut, men problem kan lösas om än inte på minuten. Lyssnar man på flyktingdebatten och dess konsekvenser så låter det som att landet skulle rustats för det innan flyktingarna kom, annars skulle de inte vara välkomna. Flyktingarna som flyr för sina liv, inte för att det är kul. Just det humanistiska tänkandet är helt borta idag i den debatten. Min personliga åsikt är att vi har råd till att ta emot dessa flyktingar, vad säger att just vi ska vara det land där invånarna har det absolut bäst och att andra inte ens kan få smulor t.ex? Att se problem och se till att se och sträva mot lösningar är mer produktivt och jag tror människor skulle känna sig mer tillfredsställda med det tänkandet också.

      Trots ovanstående ser jag också stora problem, t.ex att de ekonomiska klyftorna ökar i vårt land, det är farligt. För mig känns det som det största hotet faktiskt.

      • Jag tror oxå på att se problem och finna lösningar. Och inte på systemkollaps (jag har inte preppat hemma för varken systemkollaps eller zombieapocalypse) men jag tycker våra politiker från samtliga partier får kamma sig nu under sommaren och landa där folket befinner sig.

      • Ser att förra kommentaren sändes ut, jag som kollade och inte såg! Fel på ögonen har jag… men… inte så stora problem. 🙂 Nåja, min första kommentar hade kapats ganska mycket ser jag nu när jag tänt lampan!

      • Om du har tid i sommar – läs eller lyssna på boken ”det lilla landet som kunde” rekommenderar den!

      • Tack. Jo, den ligger redan på min läsa-lista. Hur snart det blir vet jag inte, just nu försöker jag fördjupa mig i hållbarhetstänket, Agenda 2030:s mål. Men jag kommer att läsa den, förr eller senare.

      • Du är en sån aktiv pensionär så jag antar att du har fullt upp. Först ska man leva, sedan läsa för det kommer mörka kalla kvällar 🙂

      • Jo, litet så är det… Livet är inte bara att läsa och förkovra sig.

    • Jäklar jag var nästan klar med en lång kommentar, när den försvann…. Nu blir det en förkortad version.

      Självklart får man säga vad man tycker, vi har yttrandefrihet som väl är. Det är t.o.m nödvändigt för ett samhälle med olika åsiker, annars är vi ute på en farlig väg.

      Jag tänker närmast på allt gnäll efter flyktingströmmen som kom till vårt land. Det låter som om dessa människor kom hit för att det är kul, för att de ”får” det inte svenskar får osv. Mycket av det som skrivs och sägs i den frågan är inte ens sant, annat är sant. Det är dock väldigt sällan man hör att dessa människor flydde för sina liv. Sedan var det olyckligt att inte EU levde upp till sin roll. Många i både ”vanliga” media som i sociala medier snackar om systemkollaps. Det har jag svårt att se, vi är fortfarande ett av världens bästa länder i väldigt mycket – är det alltid självklart att vi ska ha ett sådant försprång mot andra länders befolkningar?

      Visst finns det problem i vårt land, konstigt vore det annars. Problem ska man fokusera på och finna lösningar på. Allt går inte att ”städa för” innan problemen är här. Jag funderar också på våra far- och farföräldragenerationer – var de lika missnöjda som dagens människor verkar vara? Kanske, kanske inte. Hur knepigt det än är så är ett visst mått av missnöje förmodligen nödvändigt för vår utveckling. Tänk om stenådersmänniskorna inte hade varit missnöjda över sin situation, hade vi då suttit kvar i stengrottorna? 🙂 Trots detta så tycker jag att missnöjet man hör idag går till överdrift, men det är förstås min personliga åsikt. Du kan ha en helt annan… 🙂

      Var finns systemkollapsen? Vi är fortfarande ett av världens rikaste länder. Vad jag förstått av även senare tids undersökningar ligger vi väldigt bra till i alla välfärdsfrågor. Det största problemet, som jag ser det, och som ingen i de politiska partierna lägger så stor vikt vid är att de ekonomiska klyftorna ökar i samhället. Det är en farlig utveckling. Nu sänder jag innan även det här svaret försvinner från min dator… 🙂

  2. Jag tänker att det finns gnäll och så finns det gnäll. Vissa saker ska vi gnälla på – lite som Maria är inne på så behöver politikerna snäppa upp sig, de har blivit lite väl världsfrånvända kan jag tycka. Sådant gnäll kan leda till utveckling av vårt land. Annat gnäll kan vi nog vara utan – där spelar nog den omtalade svenska avundsjukan (som banne mig inte bara är svensk) en stor roll tror jag.
    Men… det måste jag säga, det händer något i vårt samhälle och det är inte positivt alls. Systemkollapsen är nog inte alldeles närstående men det är inte omöjligt att den är på väg. Jag har tagit del av både SKL’s (Sveriges kommuner och landsting) senaste rapport om svenska ekonomin och hört hur läget är i många kommuner och det är oerhört ansträngt. Inga pengar och ingen personal tär hårt på välfärdssamhället. Sen om vi ska kalla det systemkollaps eller bara usel ekonomi är frågan.
    Sen tror jag inte det är fel att vi skulle kunna vara lika lyckligare – eller rent av lyckligare – med mindre, om vi bara lät bli att hela tiden jämföra oss med varandra!

    • Vi har snart val och då får vi se vilka som snäppat upp sig bäst. Hur det än blir, så hoppas jag det blir en majoritetsregering, ja, jag ser det som nödvändigt då vi har ett parti som t.o.m röstar emot sina egna förslag när de inte får som de vill.

      Jag har arbetat inom den svenska vården under många år och är medveten om deras problem och brister. Ett av problemen är förstås att vi pensionärer är för många i förhållande till yngre arbetsföra människor. Ett annat problem är arbetsförhållandena som är för pressade, ända från början av 90-talet så har det varit besparingar, färre människor ska göra mer och mer. Det är inte hållbart. Det behövs mer resurser, andra lösningar kanske, fråga mig inte hur för jag har inte den överblicken idag och det finns andra människor som förmodligen funderar över det hela tiden.

      Det var det jag som styrde mitt inlägg fel. Boken jag läser handlar inte ett dyft om partipolitik eller invandring, det jag var fascinerad över var att det genetiska har så stor betydelse för om man blir positivt eller negativt lagd. Jag kunde vinklat det mot vädret (ej bränderna), en del verkar vara missnöjda med vädret i stort sett alla somrar, antingen regnar det för mycket eller för litet. Eller mot matkostnader. Trots att vi har väldigt billig mat i vårt land så gnälls det över höga priser. Det är mycket arbete innan det blir mat. Kontentan är att även om man ärvt 50 procent negativt laddat så har man möjlighet att försöka se det som är positivt i det mörka man tycker man befinner sig i.

      • Det blir spännande att se hur vi ska lösa arbetskraftsfrågan – teknik är ju en lösning men en sårbar sådan.
        Jag förstod att ditt inlägg i grunden handlade om något annat och jag håller med om att vi är bra på att gnälla över sådant som vi ändå inte kan påverka med gnäll. Jag tror att vi har en viss benägenhet (medfödd eller ej) att se saker som positiva (halvfullt) eller negativa (halvtomt), genetiskt eller miljöarv? Ingen aning. Själv har jag en benägenhet att se framtiden i ganska negativa funderingar medan jag sedan bara minns det som var bra av den tid som förflutit. Därför är bloggen ganska bra – ett litet minnesstöd för mig själv. Annars kommer jag att se denna sommar som en fantastisk sommar med vackert väder och totalt glömma torkan och den extrema värmeböljan 🙂 Sån är jag…

      • Enligt den tvillingstudien boken hänvisar till så ska det vara så att genetiken spelar roll. Jo, det är säkert lätt att glömma bort det som inte ”passar in” i tankarna. Jag uppfattar mig själv att jag upphör den andra halvan, har en förmåga att tro på att det finns en lösning där framme även om jag famlar och inte vet hur jag ska nå dit i krislägen.

  3. Jag tillhör nog dem som ser glaset halvfullt … jag är nöjd med livet och känner mig oftast ganska lycklig. Har aldrig strävat efter överflöd och kan inte förstå hur de tänker som inte vill hjälpa människor på flykt …för vart ska alla stackars människor ta vägen? Hur skulle vi göra själva om det var vi som drabbats av krig, fattigdom och matbrist? Visst skulle vi också försöka hitta en säker plats där vi kan slå ner våra bopålar.

    • Ja, hur skulle vi själva göra? Det är tur att vi inte vet något om framtiden. Vi kan förmodligen hamna där också under extrema förhållanden-

      Apropå vår genetiks påverkan funderar jag över mig själv. Min mamma var inte speciellt gladlynt, men däremot försökte hon alltid se positivt på saker o ting i det långa loppet. Akuta problem, ja, då såg hon förstås problemet och inte så mycket annat innan de tagit första steget mot en lösning. Förmodligen fanns det funderingar inne i hjärnan på henne som strävade mot en lösning, det vet jag inget om. Det är så jag minns henne i alla fall, hon dog 1985 så minnet är kanske inte helt pålitligt, men det är min bild av henne.

      Pappa, har jag litet svårt att se om han var positiv eller negativ. Han sa en gång ”att han inte kunde fatta att mamma alltid kunde vara så positiv”! För den sakens skull så upplevde jag inte honom negativ, mer fundersam, oroade sig för problem och tog sig alltid igenom dem som lantbrukare på den tiden. En seg man, både psyke och arbetsförmåga tror jag. Jag har deras uppsättningar av gener att tacka för min uppsättning.

      Jag har stött på patrull, haft stora problem i livet periodvis, problem som JAG upplevt som stora, men har alltid trott på framtiden, trott och kämpat efter att et ska bli bättre. Det var litet det jag funderade över. Allt för många verkar ha gett upp om inte livet ser bra ut just nu, att man då tappar tron på framtiden. Kanske är jag helt fel ute, kan ju hoppas, men litet så jag uppfattar en del när jag lyssnar på del ungdomar.

  4. För mig personligen är lyckan att få vara frisk och att må bra tillsammans med nära och kära. Materiella saker betyder väldigt lite vilket man blir medveten om när det är skarpt läge. Vi måste vara medvetna om vad som händer i vårt land och i världen men jag tror inte att vi ska göra allt till en personlig sorg för då går vi under. Med det menar jag inte att vi ska strunta i eventuell problematik för det finns mycket som kan och måste bli bättre.

  5. Jag tycker att alla tenderar att vara emot något istället för att vara för något. Det är kanske så att människor nuförtiden aldrig blir nöjda med det de har utan vill ha mer och mer.
    Jag klev av det där tåget för många år sedan och nöjer mig nu med mindre och jag kan nog säga att jag mår bättre nu än då när jag hade mer bättre materiellt ställt.
    Less is moore…och ja som Strindberg sa det är synd om människorna…man kan ju undra varför? Kanske var han mest rädd själv för människor inte vet jag …men nu är det liute synd om människor som lever i konsumtionshetsen..men det får de väl själva komma på att med mindre grejer är man faktiskt rikare.

    • Människor som inte kan känna förnöjsamhet eller tillfredsställelse, kan jag tycka en aning synd om. Vet inte om begreppet ”tycka synd om” är rätt benämning, men något ditåt i alla fall. Litet tragiskt om folk inte kan se positiva saker och glädja sig åt saker och ting.

  6. anna-lena sa:

    Vad är lycka? Hur är känslan? Vad är skillnaden på lycka och förnöjsamhet? Är inte ordet lycka förknippat med ett sagoskimmer, något som är väldigt svårt att uppnå?
    Vi har det bra. Ändå känner jag mig nedstämd emellanåt. Mycket för att jag inte klarar det rent sociala på ett sätt som jag borde. Jag är nog min egen största fiende.
    Många gånger känner jag mig väldigt förnöjd med tillvaron. Det kan vara småsaker som framkallar den känslan. Dagens cykeltur gav en känsla av glädje och förnöjsamhet, den lilla geocachingturen likaså. Att sitta i solen utanför våffelcaféet och språka med några bekanta om livets sorger och glädjeämnen, det var en också en stund av förnöjsamhet.
    Lycka? JAg tror inte det är så mycket att sträva emot. Man faller så hårt när lyckan tar slut. Att trivas med livet, det borde vara målet, anser jag.
    Gnälla… vad är det? Man måste ju få tycka…. Nu gnäller jag på vädret, trots att det är skönt med sol och värme. Mitt gnäll kommer utifrån en oroskänsla…. hur ska det gå om torkan fortsätter?
    Får nog skriva ett eget blogginlägg i ämnet någon gång.
    En fråga: Vad gör dej lycklig? Eller är du också bara förnöjd och tillfreds?

    • Visst är det en definitionssak vad man lägger in i ordet ”lycka”. När jag var ung, riktigt ung, så var jag lycklig när jag var störtkär, hände ett par gånger, men det föll förstås. Det var boken som använde ordet ”lycka”, men jag tycker jag har känt mig lycklig idag. Har fått en del gjort som jag skjutit på och kanske allra mest för att jag bokat ett semesterboende nästa år. Vill inte uppge här när det inträffar. Tror det blir en rolig upplevelse, i alla fall ett nytt sätt för mig att semestra på. Sedan jag väl bestämde mig, mitt på dagen, så har jag känt mig glad, vilket jag gärna definierar som litet lycka.

      Lycka kan jag också känna, en mer dämpad lycka, när jag tänker på mitt liv, andras liv, ser hur jag förskonats från sjukdomar. Även mina vänner har förskonats, fram tills för något år sedan… Att barn och barnbarn verkar ha det bra, att livet rullar på för dem som man kan förvänta, det ger mig också förnöjsamhet eller lycka. Vårens första blommor eller värme kan ge mig en lyckokänsla… För mig handlar det om att känna glädje eller tillfredsställelse av det lilla extra slaget. Nedstämdhet, ja, det tillhör livet det också, vi alla pimplar upp o ned i vårt humör och mående. Det tror jag ingen kommer ifrån.

  7. Tack för ett väldigt intressant och tänkvärt inlägg- Boken du läst finns på min läselista men jag kommar bara så sakteliga framåt. Jag tillhör nog de som ser glaset som halvfullt. Trenden/tendenserna att klaga på mycket tror jag kan bero på att man inte har så mycket att jämföra med. Sverige är ju som land väldigt förskonat från mycket elände och har varit så länge. Men tiden fann sju när nånga utvandrade just p.g.a missväxt och svält. När jag tänker på lycka så är det materiella en liten del. Jag blir inte bestående lyckligare eller gladare av att konsumera. Men att ha en vardag där jag och de mina får vara hyfsat friska och se det stora i det lilla , att glädjas åt små saker i vardagen gör mig glad och ofta lycklig. Attlivet och tillvarom går upp och ner hör ju till.
    Jag tror jag är en positiv person som inte låter mig dras med i allmänt gnäll. Man kan själv förändra mycket i sin situation och sitt sätt att tänka.
    Jag är uppvuxen med föräldrar som stöttat och gett mig möjligheter men som alltid kämpat, på olika sätt, för det de tyckt varit viktigt i livet och min pappa var under andra världskriget beredd många gånger att ge sitt liv för den saken och för det samhäller utan främlingfientlignhet och nazism som också fanns påtagligt i Sverige. Än mer då än nu. Svenska regeringen inte minst.
    Man kan helle rinte sitta på sin kammare och klaga utan viktigt är att man engagerar sig för att få till den förändring man önskar. Gäller ju även privat….
    Intressant att läsa alla kommentarer….
    Trevlig helg!

    • Tack för ditt svar Ditte och tack alla andra. Jag tycker också jag fått många intressanta kommentarer till det här inlägget. Ett ämne som engagerat och det är alltid kul!

      Jo, det är inte så himla länge sedan folk flydde från svenska fattigdomen, missväxt osv. Den tiden kan komma åter av andra orsaker än missväxt, även om vi inte tror det. Just att hjälpa varandra är juste och en sak som är värd att uppmärksamma. När jag hörde på radion i kväll att folk stått ute och vinkat till polska män som är på väg till ”våra” brandområden för att hjälpa till med släckningsarbetet tyckte jag det lät fint. Litet omvänt, vi i Sverige är glada för att ta emot hjälp – vi behöver hjälp nu. Det är fint när folk hjälper varandra, kanske ”finare” än vi tänker på i vardagslag.

  8. Spennende lesning!

  9. Mycket spännande läsning! Kloka åsikter och funderingar. Väldigt intressant frågeställning som lätt kan grena ut sig. Som sagt jag jobbar ju inom vårdyrket och hur många känner sig nöjda där. Massor av åsikter men få lösningar eller förslag. Jag har alltid sagt att man alltid har minst två val. Är man inte nöjd med hur man har det så har man två val osv. Så finns det saker som man inte kan påverka och men många som man kan påverka. Nu ska jag inte göra mitt inlägg så långt för då är risken att jag försummar morgonarbetet på jobbet även om jag känner hur mina fingrar vill forma mina tankar till ord och meningar.

    Kram

    • Tack för dina åsikter, synd du inte hade tid att utveckla dem än mer. Det är inte för sent än 🙂

      ”Folk” har mycket åsikter och så ska det kanske vara, men det kunde vara litet mer eftertanke ibland och även ha litet mer ”fakta på fötterna” kan jag tycka.

  10. För mig är det samma skillnad mellan gnäll och kritik som mellan ältande och bearbetande av svåra upplevelser: Det första gör att man fastnar i något destruktivt, det andra leder framåt, till nåt bättre. Man måste ju definiera problemen för att kunna lösa dem.

    Sen är det egentligen konstigt (orationellt) att vi i allmänhet har en sån livslust. Det enda alla säkert vet är ju att vi ska dö, möjligen i svåra plågor…
    Själv är jag en glad o förnöjsam människa, med (nedärvt?) ljust sinnelag. 🙂

    • Mycket bra definitioner, så är det! Kritik finns både positiv och negativ, men för den sakens skull behöver negativ kritik inte vara gnäll 🙂

      Jo du, det är nog tur att vi har sådan överlevnadsinstinkt som vi har, annars vore vi utrotade för länge sedan! Vi får se till att ha det bra och roligt så länge vi kan, sedan får vi ta eländet när den dagen kommer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: