När jag är ute på uppdrag bor jag ensam ibland, ofta tillsammans med en eller två personer. Det brukar gå friktionsfritt även om jag tycker det är skönt när jag är ensam hemma. I början när jag arbetade så här var jag betydligt mer nyfiken på både mina arbetskamrater som mina medboende. Det är en och annan som fångar mitt intresse litet mer än idag, men numera koncentrerar jag mig på arbetet och sedan lever jag mitt eget liv…
Här har de föst ihop sju stycken som arbetar på samma ställe. Alltså umgås vi nästan dygnet runt kan man säga. Vi har varsitt rum, men delar resten av utrymmena. Stämningen var irriterad och grupprocessen pågick för fullt när jag anlände hit. De hade ju alla varit här några dagar innan jag kom. Jag brukar tackla ofrivilligt samboskap utan större problem. Men innan frukost ska ingen bråka med mig för då är jag lättirriterad, det brukar aldrig vara några problem. Här har det varit en del heta ordväxlingar mellan en del av oss, jag har tyckt att de får väl lägga band på sig och snacka med varandra. Uppträda vuxet. Idag blev jag provocerad av en händelse som inte alls var tänkt som provokation och genast uppstod en ganska hetsig ordväxling… 😉 Detta var förstås innan jag fått frukost i mig! Jag är inte bättre än någon annan, det är bara att inse! Tjafsa om skitsaker borde inte vara något för oss som är vana att flytta runt och bo med än den än den andre…
Nu i efterhand skrattar jag gott åt det inombords. Jag har fått min frukost och även hunnit med att ta en promenad och sitta och sola. Ett underbart försommarväder har vi även idag.
Har du som läser detta någon speciell tid på dygnet eller vid något speciellt tillfälle du går igång lättare för småsaker?
Vem har sagt att frukost inte är viktigt? För mig är det viktigt ur mer än en synvinkel! 😉
63/100 
Miatankar 
Kommentarer till: "Ofrivilligt samboskap" (23)
Tycker du är avundsvärd som kan flacka och bo i packsäck. Jag skulle inte klara en natt med okända människor. Inte i den här åldern.
Ha en fin lördag!
Allt går om man vill det tillräckligt mycket… 😉
Det är nog likadant med mig, jag är mycket lättretad på morgnar speciellt om jag blir tilltalad före kl. 9.00 😉 Är det hälsovårdscentraler, äldreboende eller liknande som du jobbar på?
Får jag bara frukost i mig så brukar det gå bra… Detta uppdrag är psykiatri jag är ute på.
j¨Jag tror att det beror på hur trött jag är. På morgonen går det oftast bra men kanske sämre på kvällen. Jag skulle nog tycke att det var jobbigt att dela bostad sådär. Har ett stort behov av att vara för mig själv. Kanske ännu större eftersom jag umgås med så mycket folk hela dagarna. Jag är en social enstöring skulle man kanske kunna säga.
Jag har ju människovårdande arbete så visst behöver jag lugn o ro efter det. Men jag är en social enstöring… social när det är dags för det, men däremellan vill jag få gå i mina tankar… 😉
Ganska osocial innan jag har fått dagens första koppar kaffe
mmmm då är det lätt att brusa upp om man uppfattar dumheter eller arrogans från någon i omgivningen… I alla fall för mig!
Typ hela tiden? 😉
Vilken utmaning, att bo med andra i vuxen ålder. Jag är inte trevlig på morgonen, men skulle knappast vara redo för fight heller. Efter jobbet innan jag fått mat i mig kan vara en annan känslig period.
Tack för dina ”bekännelser”. Vi har alla tillfällen då vi regredierar.
När jag var yngre hade jag ett fruktansvärt morgonhumör, men det har avtagit allt mer. Men jag skulle aldrig kunna bo så nära inpå människor jag inte kände…och knappt ens då. Jag har alltid velat ha lite utrymme och kunnat få vara ifred så länge jag kan minnas. Därför har husvagnssemestrar med familjen aldrig kommit på tal här.
Jo eget utrymme har vi i våra sovrum och där vistas jag mycket när jag inte har eget boende… Jag måste ha egentid och orkar inte delta i alla samtal eller visa intresse. 😉
Trötthet triggar. Blir som ett litet trött barn. Tål ingenting. Sen gillar jag inte när jag är mitt i något, och ( alltid amma) kollega kommer och ska ställa ”bara en liten fråga”. För att inte tala om när någon kommer in i rummet, och ett samtal pågår där…. men personen ifråga kommer och avbryter det, bara genom att visa att den finns. Då kan jag få till en elak kommentar… fast jag egentligen inte ville ….grodorna bara flyger ur munnen
Tack för din berättelse om dina ”svaga” sidor. Det är en styrka det också att våga visa sig svag… 😉
hahaha…… inte utan att jag småler lite när jag tänker på vilket som triggar mig. På natten ibland då jag jobbar så kan jag bli lite frustrerad om någon tuggar tuggummi eller smaskar på annat så det låter eller håller på med andra ej önskade ljud. Först säger jag till lite snäll ett par gånger men ifall detta inte hjälper så blir jag riktigt irriterad. Brukarna kan säga vad de vill utan att jag brusar upp som en del andra arbetskamrater gör. Konstigt nog så står man ut med en del personer mer än andra även om de råkar göra samma oönskade handlingar.
Ha en fortsatt fin söndag!
🙂
Professionella hållningen i arbetet är en sak, privat är en annan sak. Det är en himla skillnad för oss som arbetar med människor. Så det går inte att blanda ihop, tycker jag… Jo är jag trött så tänder jag lättare också… 😉
Tufft att både jobba och bo tillsammans. Det ena kan ju lätt påverka det andra, men förhoppningsvis i positiv riktning då.
Ja, det blir litet för mycket av det goda.
En trött Maria är en lättretad Maria samma sak när det handlar om att handla kvickt och effektivt typ på jobbet. Står då folk och bara glor börjar jag dela ut uppgifter vilket lätt tas som att jag kommenderar. Man är inte alltid helt enkel att vara i närheten av. Att bo tillsammans som du gör nu kräver mycke ibland. Tror du är en människa med stort tålamod jag. Allt gott!
Tålamod, både ja och nej. Det beror på i vilken situation!
Det du beskriver passade mig som hand i handsken; märk att jag sa passade …. i dag är ju min livssituation en helt annan … 🙂 HJärnan behöver minst en timme på sig på morgonen … i tystnad för det mesta om jag har tid att passa.
Gillade du att ha så många okända runt dig, inte kunna fixa kaffe när du vill, inte laga mat när du vill osv? Jag tycker det är förfärligt… 😉