Kons magar

Alla minns nog från vår skolundervisning att korna har fyra magar. Om vi lärde oss hur de fungerade i matspjälkningsprocessen minns jag inte. I natt när jag lagt mig fick jag en lektion i hur kornas magar fungerar. Intressant. Jag kommer inte att kunna göra en så levande och intressant beskrivning, men en förkortad och torrare form. Jag tror nämligen att det är fler än jag som inte känner till det här komplicerade systemet som ska smälta ned gräs o.dyl till en massa där viktiga näringssubstanser kan tas upp. Att ”jordkokor” är nödvändigt för att kon ska kuna producera mjölk i slutändan.

1. När kon har fått in en grästuva i munnen så mals den sönder av kons ”stubbar till tänder i överkäken” mot underkäken som saknar tänder. När gräset är långtifrån nedmalet så sväljs massan ned till våmmen som kallas mage men egentligen handlar det om en utbuktning på matstrupen. Våmmen beskrivs som en 200 liter stor behållare med massor av mikroorganismer som angriper matinnehållet. Det är våmmen som ger kon den rundade kroppsformen!
2. Från våmmen passerar massan vidare till nätmagen där maten arbetas ihop till en slags boll som rapas upp till kons mun för att återigen tuggas om och blandas med salivenzymer. Detta kan upprepas flera gånger och i boken påpekas det att kon sysslar med idissling åtta timmar per dygn!
3. Efter nätmagen är det bladmagens tur att ta hand om födan. Där sugs vätskeinnehåll upp och genom det tillgodogör sig kon mineraler.
4. Till sist är det löpmagen som tar hand om den alltmer fasta geggan. Där tar magsyran död på bakterier och svampar och härifrån tas viktig näring upp av kroppen så att kon kan producera  30-50 liter mjölk/dygn.

Författaren trycker flera gånger på att de tre första ”magarna” inte är några riktiga magar, mer behållare. Löpmagen fungerar mer som den mänskliga magen gör. Att kon behöver de här tre ”behållarna” beror på att de äter cellulosarika produkter som är mycket svårsmälta. Cellulosa går inte att bryta ned med enzymer. Kon måste få i sig jord och därigenom bakterier som kör igång en jäsningsprocess och därigenom förbereds innehållet så att löpmagen kan göra sitt arbete.

Trots att kon tar upp en del vätska från födan så har de behov av att kunna dricka upp till 150 liter en högsommardag! Inte konstigt att det har blivit ”modernt” med gamla badkar ute på en del åkrar där korna betar.

Den här kunskapen hämtade jag ur boken ”Landet som inte längre är” som jag bloggade om för endast några dagar sedan. Ju mer jag läser i boken, desto mer fascinerad blir jag, framförallt av alla vackra bilder!

Ovan visar jag ett par foton jag försöker återge, men det var inte helt enkelt. Bilderna är väldigt läckra, boken igenom. Ligger förstås många, många timmar bakom att få till dessa vackra bilder. Författaren har gjort ett fascinerande arbete.